Inlägg från: Anonym (Frustrerande) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Frustrerande)

    Stackars kille

    Hej!

    Har en bonus på 12 år som inte träffat eller pratat med sin biomamma sedan 4/1.
    Vad kan man göra?
    Hon verkar strunta i honom helt och hållet :(

  • Svar på tråden Stackars kille
  • Anonym (Frustrerande)
    BioBonus skrev 2013-05-07 15:10:23 följande:
    Det finns väl inget direkt konkret att göra, eftersom man inte kan tvinga föräldrar att träffa sina barn. Men jag förstår att det skär i hjärtat.
    Det du/ni kan göra är ju att visa att ni finns där. Ni pratar med honom, lyssnar på honom, älskar honom och tycker att han är viktig. 

    Vad är anledningen till mammans frånvaro? Finns det sjukdom bakom som kanske går över?

    Nej, inga sjukdomar så vitt jag vet iallafall.
    Jag skulle dock vilja på stå att NÅGOT står helt galet till om man gör som hon nu gör.
    Hade ju kunnat skriva hur mycket som helst i inlägget, men jag vet lixom inte hur jag ska börja och sluta.
    Så det blev väldigt kort.
  • Anonym (Frustrerande)

    Sedan är väl anledningen att de skildes som ovänner och hon kräver att han ska svälja sin stolthet och säga förlåt.
    Och han tycker inte han gjort något fel mer än protesterat då han blivit orättvist behandlad...

    Och hon har kanske hört av sig med 5-10(!!) sms till honom de sista fem månaderna.

    Och..hon bor nära. Ca 1 km, ändå bryr hon sig inte om att komma för att träffa honom.
    Hon har två barn till med andra pappor som hon tar hand om..
    Träffar honom ju dagligen vv då hon hämtar det andra barnet i skolan.
    Men låtsas inte om honom alls..

  • Anonym (Frustrerande)

    Ja, jag vet inte.
    Känner inte henne. Har aldrig funkat att kommunicera med henne.
    Så all kommunikation har skötts mellan bio-föräldrarna.

    Han har föröskt att smsa henne då hon inte svarar i telefon när han ringer.
    Men ingen respons.
    Senast i förrgår när grabben låg och läste hennes gamla sms och grät så bad pappan henne snällt att ringa till honom för att han saknar henne.
    Men han är ju sårad och rädd. Därför kräver vi inte att han ska lyfta luren.

  • Anonym (Frustrerande)
    BioBonus skrev 2013-05-07 15:25:04 följande:
    Usch, det låter ju förfärligt! Klart man kan bli förbannad på sina barn, men det får ju finnas gränser. 

    Har pappan pratat med henne?  Vad säger pojken själv?
    Ring till BUP och prata med dem. Berätta vad som händer och er oro över hur det här påverkar pojken. Eller, ja självklart blir det pappan som får ta kontakten, men du förstår vad jag menar :) Man kan kanske inte tvinga henne att ta hand om sitt barn, men man kan hjälpa honom att hantera det!

    Har pratat med BUP och eftersom han sköter skolan och funkar bra där (faktiskt mycket bättre än när han bodde vv) så finns det ingen anledning till oro...(tycker det är ett sjukt svar!!) Obestämd

    Alltså till saken hör ju den att han är redan väldigt inåtvänd och har svårt att uttrycka sina åsikter och känslor.
    Just nu vill han ju inte göra något,  har blivit snudd på "apatisk"..
    Sitter bara framför sitt tv-spel.
    Har inga kompisar och saknar det inte heller. Försöker få honom in i aktiviteter men allt dissas av honom. Han vill ingenting.
  • Anonym (Frustrerande)
    LFF skrev 2013-05-07 15:25:00 följande:
    Stackars stackars pojke! Det enda ni kan göra är att stötta honom så han mår så bra det bara går i en sån situation.

    Vi försöker...det är tufft.
    Den enda som kan reparera hans trasiga hjärta är ju hon.
    Bara en sån sak som att skicka ett sms dagen innan hans födelsedag "Bara så du vet så köper jag inte någon present till dig"
    Sedan inte ens ringa på födesedagen lixom. Fy f-n!
    Kul födelsedag...kul o gråta sig till sömns då. Tänk om hon visste vilken massa tårar hon framkallat hos honom,

    MORRRR!
  • Anonym (Frustrerande)
    Vad jag förstått så han han stuckit därifrån när det har blivit bråkigt och väldigt högljutt.
    Han är en väldigt känslig kille som hatar när det blir bråk så jag vet att han har en förmåga att sticka iväög då för att få vara ifred till allt har lugnat ner sig.
    I och med att vi bor så nära så väljer han att gå till oss. Vilket vi inte har något emot.
    Detta har hänt flera gånger, men då har det ordnat sig efter några dagar.
    I somras var han dock hos oss i ca 6 veckor innan han till slut gick med på att träffa sin mamma igen, endast på grund av att hon hotade med att om han inte sov där en natt så skulle han inte få följa med till Skara sommarland.

    Sedan vad dem bråkade om, enligt honom var det för att hon ställer krav på att han ska göra en massa uppgifter hemma (vilket jag tycker kan vara okej) men då han ska städa upp efter sin lillasyster fick han nog och då blev mamman arg och styvpappan också och då blev han väl rädd och gick därifrån tror jag.
    Schack73 skrev 2013-05-07 15:57:41 följande:
    Kräver bio-mamman att sonen ska säga förlåt? Ursäkta men vilken usel mamma som kan med ignorera sonen så länge? Kan inte pappan be personal på skolan prata med mamman om hur det påverkar pojken? Eftersom hon ändå är där menar jag. Jag blir både arg och ledsen när jag läser TS.
    Det är en bra idé.
    Det tråkiga är väl att hon inte kommer att lyssna, var ju på familjerådgivningen.
    Men där krävde hon att alla skulle göras det jobbiga åt henne och fixa allt och när pappan gick med på att försöka prata med grabben men hon bara blänger honom, vänder på klacken och drar när han lovar att prata med honom och försöka blir han sur.
    Han tycker att hon ska skämmas att det hon gjort är så förjävla fel, hade han inte hört av sig en enda gång på veckan han va hos sin mamma så hade han varit en idiot osv..
    Iaf, så avböjde hon fortsättning på familjerådgivningen för "det hjälpte ju ändå inte.." sedan dess har varken pappan, grabben eller nån annan hört av ett enda ord mer än att "jag har skrivit på papprena för flytten".

    Ja jag känner så oxå. :(

    Jobbig sits!

  • Anonym (Frustrerande)

    Nu har hon gjort klart för pappan att hon har inga fler planer på att höra av sig till sonen.
    Så kan det gå :(

    Stackarn.
    Men han klarar sig nog bättre utan henne skulle jag tro.

    Tack för allas intresse.

  • Anonym (Frustrerande)

    Jo hon har fler barn.
    En tjej på 8 och en liten son som blir ett år i dagarna.

    Ja, visst fan skulle man vilja anmäla henne, jag skulle vilja ge idioten en fet smäll. MAN GÖR INTE SÅHÄR!
    Nu har pappan iaf pratat med honom och sagt åt honom att sluta vänta på att mamma ska höra av sig och visat sms:et för honom så han vet att det inte är pappa som hindrar henne från att träffa honom som hon hävdar.

    Usch blir så jävla frustrerad, förbannad och ilsk!

Svar på tråden Stackars kille