Fyra missfall... vad ska jag göra?

Jag fick två mf innan jag blev gravid nu tredje gången (är nu i v.27) och läkaren trodde det kunde vara pga progesteronbrist då jag inte hade svårt att bli gravid, jag fick bara inte behålla. Så han sa att vid nästa plus skulle jag börja med progesteronvaggisar, men att dagligen gå runt och känna sig så äcklig och smutsig pga vaggisarna i 15 veckor var inget som kändes så upphetsande för mig.. Så jag köpte hem progesteronkräm och smorde mig tre ggr om dagen istället för att ta vaggisar och smorde till v.15-16.

Denna kräm, progesterall, kan du köpa på nätet och prova själv om du så vill vid nästa plus. Progesteron är ju något som finns naturligt i kroppen och alltså inte skadar att ta utan läkares inrådan.

Sen är det ju inte säkert att du har just progesteronbrist men vet många som haft det och det har då orsakat mf på mf och sen har dom tagit vaggisar eller kräm och fått behålla barnet.

Har ni fått göra någon mf-utredning? Det ska man ju få efter 3 mf. Annars kan det ju vara en bra idé att ta kontakt med läkare nu, eller igen och stå på dig att du vill ha hjälp.

Hoppas du får hjälp på något sätt och får behålla nästa gång! :)

Ser att du har provat mycket inom fertilitetsvärlden så mitt inlägg kanske inte var till så stor hjälp då. Men hoppas det går vägen för dig snart! :)

Ja, det känns så hoppalöst ibland. Mitt andra mf var väl egentligen ett ma (läkaren sa det aldrig) då fostret var i storlek med v.6-7 och fick blödningen (då allt kom ut själv som tur var) i v.9-10.

Efter det tog det 16 månader innan jag blev gravid igen och då med hjälp av pergotime. Det som höll mig uppe var att planera in saker för varje månad (om jag ej skulle bli gravid) för att ha något roligt att se fram emot varje månad. Jag är en sån som spyr mycket då jag är gravid ( har hittills spytt i 25 veckor) så allt det där självklara är inte så självklart längre utan jag får välja bort mycket av det roliga och ligga i soffan istället. Dom flesta månaderna gick det jättebra att köra på min plan och vissa månader kändes allt skit ändå. Och det som var jobbigast tyckte jag var att jag två ggr tidigare blivit gravid bara killen viftat med kallingarna och sen hände ingenting på 16 månader.

Men man måste väl på något sätt försöka hitta sin egen plan att följa för att inte tänka allt för mycket på bebis. Svårt är det ja, men livet går vidare dag för dag ändå. Och då tyckte jag att det var så skönt att ha planerat in alla dessa roliga saker så jag fick annat att tänka på om än så för några timmar några ggr per månad.