Fyra missfall... vad ska jag göra?

Jag fick två mf innan jag blev gravid nu tredje gången (är nu i v.27) och läkaren trodde det kunde vara pga progesteronbrist då jag inte hade svårt att bli gravid, jag fick bara inte behålla. Så han sa att vid nästa plus skulle jag börja med progesteronvaggisar, men att dagligen gå runt och känna sig så äcklig och smutsig pga vaggisarna i 15 veckor var inget som kändes så upphetsande för mig.. Så jag köpte hem progesteronkräm och smorde mig tre ggr om dagen istället för att ta vaggisar och smorde till v.15-16.

Denna kräm, progesterall, kan du köpa på nätet och prova själv om du så vill vid nästa plus. Progesteron är ju något som finns naturligt i kroppen och alltså inte skadar att ta utan läkares inrådan.

Sen är det ju inte säkert att du har just progesteronbrist men vet många som haft det och det har då orsakat mf på mf och sen har dom tagit vaggisar eller kräm och fått behålla barnet.

Har ni fått göra någon mf-utredning? Det ska man ju få efter 3 mf. Annars kan det ju vara en bra idé att ta kontakt med läkare nu, eller igen och stå på dig att du vill ha hjälp.

Hoppas du får hjälp på något sätt och får behålla nästa gång! :)

Ser att du har provat mycket inom fertilitetsvärlden så mitt inlägg kanske inte var till så stor hjälp då. Men hoppas det går vägen för dig snart! :)

Hej och tack för ditt tips ändå NLAL!... Jag har testat både vanliga progesteronvagitorier och progesterall. Men inget har funkat hittills. Underbart att höra att det gick bra för dig i allafall. Man behöver massor med solskenshistorier för att hålla hoppet vid liv.

I mitt fall så har de flesta missfallen varit sk. missed abortions... de har stannat kvar men dött inuti. Vet faktiskt inte om progesteronnivåerna har något med det att göra. Misstänker att det beror på något annat...
Det enda man hittade vid missfallsutredningen var något högt TSH. Men det medicinerar jag för.

Ja, det känns så hoppalöst ibland. Mitt andra mf var väl egentligen ett ma (läkaren sa det aldrig) då fostret var i storlek med v.6-7 och fick blödningen (då allt kom ut själv som tur var) i v.9-10.

Efter det tog det 16 månader innan jag blev gravid igen och då med hjälp av pergotime. Det som höll mig uppe var att planera in saker för varje månad (om jag ej skulle bli gravid) för att ha något roligt att se fram emot varje månad. Jag är en sån som spyr mycket då jag är gravid ( har hittills spytt i 25 veckor) så allt det där självklara är inte så självklart längre utan jag får välja bort mycket av det roliga och ligga i soffan istället. Dom flesta månaderna gick det jättebra att köra på min plan och vissa månader kändes allt skit ändå. Och det som var jobbigast tyckte jag var att jag två ggr tidigare blivit gravid bara killen viftat med kallingarna och sen hände ingenting på 16 månader.

Men man måste väl på något sätt försöka hitta sin egen plan att följa för att inte tänka allt för mycket på bebis. Svårt är det ja, men livet går vidare dag för dag ändå. Och då tyckte jag att det var så skönt att ha planerat in alla dessa roliga saker så jag fick annat att tänka på om än så för några timmar några ggr per månad.

Hej Singoallan!
Jag har haft 6 missfall på 2½ år ( vi har försökt i snart 3 år) Det längsta jag kommit är till vecka 11.
Efter det 5:e stack vi till Aten nu i Mars o gjorde en immunutredning på Life Clinic hos Dr D där på egen bekostnad (efter tips här på FL)
Prover tas där som skickas till USA o de kollar sådant med immunförsvaret som inte kollas i Sverige.
Jag har höga TNFa värden o hoppas få ner dem med intralipiddropp, Fragminsprutor (som jag ändå har efter missfallsutredningen i Sverige eftersom de fann APC resistens på mig) samt prednisolon (receptfritt i Aten)
o babyaspirin.

I Sverige bedrivs forskning om blodförtunnande, både som tabletter (Trombyl) o som sprutor, om du kan få läkare att skriva ut det till dig. Men i övrigt verkar läkarna jag har träffat på inte så intresserade av missfall.
Jag har provat både 1/4 tablett barnalbyl, Fragminsprutor nu under de 3 senaste graviditeterna, o så nu sist intralipiddropp o prednisolon för att dämpa mitt aggressiva immunförsvar, samt progesteron.
Men tyvärr var det ofostrig graviditet nu sist, upptäcktes på VUL i v 9 o blödde ut 1 vecka senare.
Så det var väl ägget som var dåligt. Jag har ju åldern emot mig också.
Men vi försöker igen, 7:e gången gillt!! Hoppas det finns ett guldägg kvar bara.

Angående hur man gör med livet i övrigt...ja, vi hittar på roliga saker, reser o äter gott, jag passar på att dricka vin o äta ostar när jag inte är gravid, tänker att det snart är slut med det ett tag.
Men livet är ett väntrum nu...att ständigt bli så glad o drömma o planera o tro att nu måste det väl gå bra för att sen falla ner i djup förtvivlan igen o igen....det är så jobbigt..o tanken att det kanske aldrig kommer att bli barn för oss....men vi kämpar på.
Jag känner också att jobbet tar stryk, vill ju bara ha barn o tänker alltid 9 månader fram o missar så mycket, vågar inte ta på mig nya saker, jag ska ju ändå försvinna därifrån snart tänker jag, men ändå är jag kvar år efter år...för att inte tala om alla som blir gravida o får barn o jag som står kvar utan. Det är tungt.

Hjärtligt tack för era svar NLAL och Che71! Blir rörd.. (Är extra gråtmild p.g.a. pms och besvikelse över att det inte blev något den här månaden heller).

Jag hade sista missfallet i december som blev en ganska långdragen historia... tror inte jag fick tillbaka mensen förrän i februari. Så detta är tredje cykeln som det inte blev något. Försöker hålla mig lugn och tänka att det är helt normalt. Ibland har jag blivit gravid på andra försöket och ibland har det gått nästan ett år.

Jag är också inne på det här med immunologi. Har läst på liiiite grann och har hittills lyckat samla på mig lite medicin hos olika läkare. Har i dagsläget prednisolon (5mg), trombyl, levaxin och progesteronvagitorier...  Prednisolonet har jag ännu inte testat under en graviditet. Hoppas att det kanske kan vara till hjälp. Che71,vilken dosering har du på prednisolonet?

Så jäkligt att det blev ofostrigt för dig Che71 den senaste gången! Låter dock väldigt intressant med immunutredning . Men samtidigt lite läskigt. Hur lång tid tar utredningen, d.v.s. hur länge måste man vara i Grekland? Hur fungerar det med droppen? Ska man ta den i Sverige och hur fungerar det?

Jo just det ja.. tänkte även informera att jag har varit hos Ludmilla i Sundsvall... fick efter det besöket en "kur" som hon menar kan råda bot på missfallen... Vet inte hur mycket man ska tro på det... men jag griper efter varje halmstrå som kommer i min väg.

I Aten behöver man egentligen bara ca 3 timmar på kliniken en måndag eller tisdag o om man vill prova
IL dropp på plats kommer en ssk o sätter det på hotellet, men på Life Clinic tar Dr D blodprover o gör en noggrann VUL, sen pratar man länge.
Jag valde dropp i Aten.
Sen har jag tagit 4 dropp hemma,det är svårt att hitta VC som vill ställa upp på att ge en dropp, fast det bara är en näringslöning, så till slut fixade jag det via jobbet (jobbar inom vården)
Man tar FBC full blood count här hemma som är vanliga blodprover, så man behöver en läkare här som kan stå för de remisserna (många), under tidig graviditet lämnade jag varje vecka o dropp nästan varje vecka också så många stick.
Proverna som Dr D tog i Aten skickades till USA för det är där immunförsvaret kollas, o de blev så försenade pga en snöstorm i Mars som försenade oss hem 1 dygn också. Så de blev förstörda tyvär.
Först tänkte jag att jag var ju ändå gravid o fick samma behandling så det fick vara, men sen efter missfallet började oron o jakten på hur man skulle få till dessa prover som man skickar dyrt via Fedex till USA..
men det ordnade sig tack vare kontakter, via jobbet.
Men det är bökigt att få allt att klaffa o en himla stress att göra rätt, att Dr D inte alltid svarar så snabbt (han är mycket upptagen).
Prednisolon tog jag först 5+5 mg o sen 10+5 mg om dagen under graviditen. Man ska egentligen börja redan vid ÄL, sen ta dropp 5 dagar efter samt ta Fragminsprutor då med, så om mensen kommer slutar man med allt utom prednisolon som man ska trappa ner.
Nu vet jag inte, har inte fått ny behandlingsplan inför nästa försök än.
Vi tänkte att ge detta en chans så har vi gjort allt vad vi kan i alla fall, men oj vad det är kämpigt att få hjälp här i Sverige, de är så konservativa läkarna...vill inget, tror på inget o framför allt att alla verkar göra olika.
Har läst om de som blir sjukskrivna i början av graviditeten (har jag aldrig blivit, inte ens efter missfall frågar de hur man mår o hur man klarar livet), om de som får Prednisolon o Progesteron av svenska läkare (ville inte min ge mig, för det "tror hon inte på"!!)
Alla gör så olika o det är så konstigt.
Önskar att jag hade någon som ville kämpa för oss, men det är bara att bita ihop o hoppas på det bästa.

Singoallan - har du några andra immunologiska problem, typ inflammatorisk tarmsjukdom , diskbråck, eksem, psoriasis?

Hej Che71... Ååååå...tappar hoppet när jag läser om Athen och allt kring det... jag har inga kontakter inom sjukvården. Har inte pengar i överflöd heller... Är less på all stress kring allt och att inte bli lyssnad på av läkare... Känns inte som jag har kraften just nu att ge mig in i ett sådant projekt. Är imponerad av er som gjort det.

Jag känner inte till att jag skulle ha några fler immunologiska problem... min mage har väl inte alltid varit helt perfekt. Hade problem från det att jag var 20 till att jag var 30 ungefär men trodde alltid att det berodde på stress. Nu är jag inte lika säker längre på vad som var vad. Kanske kan vara värt att skippa gluten totalt under en längre tid? Om magen och tarmarna farit illa så kan ju det ha gett B-12 och folsyrebrist. Ska tjata mig till att de testar det på min nästa läkartid den 21/5. Men, äter redan ett B-komplex... så det kanske inte visar något. Hade även astma i tidiga tjugoårsåldern, "icke-allergisk". Men slutat medicinera mig för det då jag inte upplever några problem med det.... Sedan så mådde jag dåligt psykiskt i tjugoårsåldern... depression/panikångest. Vad som är hönan eller ägget i min  "måendehistorik" är svårt att säga. Men jag har ju inte mått helt bra, och vad det beror på och om det har något med dagens problematik känns omöjligt att någonsin få veta. Kanske hade jag problem med sköldkörteln redan då som gav lite diffusa symtom?

Funderar mycket kring det här med kronisk stress. Om man har det eller inte. Man kanske har vant sig vid en förhöjd stressnivå så att man inte reflekterar längre över att man har det. Och vissa menar ju att det kan påverka vid missfall etc. Vad ska man göra åt det då??? Jag är lite inne på att försöka fixa sjukskrivning nästa gång, men precis som du säger så är det aldrig, aldrig. aldrig någon som frågat hur man mår och om man behöver sjukskrivas. Men det känns som om jag måste testa det i alla fall. Funderar även på att byta jobb och flytta.. bara för att få en nystart och "bara lämna allt gammalt och negativt"... Problemet med det är att jag tappar mina etablerade läkarkontakter. Håhåjaja... det är inte lätt att veta vad som är bäst för en själv och ens situation. Ja... nu blev det mycket babbel. Men tankarna snurrar runt i skallen hela tiden.

Och kineisk akupunktur med massa örtteer har jag testat. Är dock livrädd för rötterna och bladen han tycker man ska koka. Han kunde inte uppge vad de innehöll... bara på kinesiska... så det blev bara en extrastress. Senaste "hokuspokuset" som jag ska testa är hårmineralanalys. Fasen vad krass jag låter. Är skeptisk, men samtidigt så jävla frustrerad över att man hittar något så jag är beredd att testa nästan vad som helst.

äntligen fått mens efter missfallet så vi kan börja om o satsa på 7:e gången gillt!!

men har maginfluensa sen några dagar, inte kul med diarreèr stup i ett o feber

Hej Singoallan och ni andra,

Jag har fyra missfall bakom mig och en underbar son på fyra år som dock inte är min biologiska. Jag var 34 när jag fick mitt första missfall. Jag är nu gravid i vecka 24. Vi gjorde också missfallsutredning på Sophiahemmet, enligt både mig och min sambo var den riktigt dålig. Både bemötandet och bristen på intresse att verkligen försöka hjälpa till. Jag har en känsla att det är två saker som hjälpt mig, men givetvis har jag ingen aning om det verklgien är så. Det ena är att jag gick i akupunktur regelbundet innan jag blev gravid för femte gång. Hittade en akupunktör som kunde hjälpa till att förkorta menscykeln lite med teorin att om man har en lång cykel kan äggets kvalite hunnits försämrats när det väl blir befruktat. Och jag som inte ens tror på akupunktur . Det andra är att jag fick gå med i en studie i Borås med Lennart Blomqvist. Jag rekomenderar dig varmt att prova dessa båda saker om du inte fjort det redan.

Lycka till!