Fyra missfall... vad ska jag göra?

Hej,
Vet egentligen inte vad jag ska skriva.... har haft 4 missfall under cirka två års tid... inget barn ännu. Är 32 år gammal och känner hur hoppet börjar glida ifrån mig. Finns det någon mer där ute i liknande sits? Hur gör ni för att hålla modet uppe? Vill mest bara prata av mig med någon som är i en liknande situation.

Kram på er alla som kämpar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 18:12
Jo, jag vill även tillägga att jag gärna delar med mig av det jag hittills har fått erfara om det kanska kan vara till hjälp för någon. HAr testat på det mesta inom fertilitetsvärlden...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 19:11
En fråga tiller som kämpar: Hur fixar ni livet i övrigt? Jag tänker på jobb, vänner och familj?
Själv känner jag att det är väldigt kämpigt ibland på jobbet. Känner mig svag och lite nervös och fixar inte mina sysslor som tidigare. Hjärnan har liksom stängt av och det är jättesvårt att prestera. Det i sin tur skapar stress... vilket jag är livrädd för med tanke på alla missfallen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-12 14:23
Jag upplever att missfallsutredningen var ganska knapphändig och funderar ofta på vad som kan vara fel på min kropp. Har någon här på familjeliv undersökt era värden noggrannare? Jag tänker på t.ex. b12, folsyra etc. som har en avgörande roll vid celldelningen. Jag har tjatat mig till ett b12-prov en gång. Och det låg i "gråzonen". HAr förstått att det kan innebära både att värdet är för lågt eller tillräckligt. Men man bör utreda det vidare om man tex. har hypotyresos, vilket jag tydligen har... synd att läkare ska vara så svårövertalade. På sophiahemmet vägrade de ta sådana prover.

Labbpersonal?
Det är ju en läkare som gör en remiss på vilka prover som labbpersonalen ska ta.
Man kan liksom inte knalla in på ett labb och bli undersökt.
Alla skulle nog helst vilja gå djupare men man kan liksom inte göra mer än det läkaren säger, eftersom läkaren tyvärr har makt att bestämma vilka prover som ska tas.

Jag hade 9 missfall på 2.5 år med min man, allt pga att vården inte ville hjälpa oss för de ansåg att vi var för unga. Problemet? En stor cysta på livmodern. Kroppen stötte alltså bort alla foster. Är så besviken på läkarna, det var ju en enkel sak att fixa, och vi fick betala ett högt pris. De ville inte ens undersöka mig i princip. Nu ska vi äntligen få vår Nathanael,  han är så efterlängtad