Fyra missfall... vad ska jag göra?

Håller alla tummar för att graviditeten går bra!!

Jag har läst lite i tråden. Jag är 35, har fyra MF i bagaget, senaste för några veckor sedan. Har även svårt att bli gravid. Vi kör IVF nu, så ska sätta in ett ägg från frysen om sådär tre veckor. Mitt största bekymmer är mina funderingar kring hur jag ska överleva psykiskt och inte vara stressad över missfallsrisken. Vill ju inte att det ska påverka! Hur gör och tänker ni andra? Ska man lära sig meditera? Promenera, eller är det bättre att röra sig så lite det går? Törs man dricka te, äta socker etc. Ju mer jag läser desto mer inser jag att allt kan vara farligt. Måste nog hitta en balans som fungerar.

Singoallan, jätteskönt! Vad glad jag blir! :)

Jag får progesteron, Lutinus. Mina blodprov verkar peka på att jag snarare har blod som koagulerar långsammare (mätt som "APT-tid), men jag vet inte hur säkert det är. De tvekar lite att ge mig blodförtunnande dock, när de menar att jag inte borde behöva det.

Är lite rädd för att jag kan ha en immunproblematik. Jag är lite fundersam över det faktum att embryot liksom lever (har hjärtslag) när missfallet sätter igång. Det känns inte så skoj. Och så har jag väldigt bra immunförsvar normalt. Och lite allergier. Men jag hoppas jag har fel och att jag magiskt nog klarar detta FET nu i september. Jag blev ju i alla fall förkyld nu när jobbet började. Kan en förkylningsbasiluska slippa igenom borde ju ett embryo ha en chans det med. :D

Jag tänkte faktiskt be om blodförtunnande, tror jag kanske kan tjata mig till det. För jag tror som du skriver, det kan ju vara en helt annan situation när man är gravid.

Singoallan: Min FET i september fastnade aldrig (jag har ju haft "tur" innan med att både färskförsöket och första FET:et fastnade. Så det kan ju förstås också hända. ) Vi gjorde FET igen i oktober, RD9 idag, så teoretiskt kan jag testa imorgon. Min favoritperiod under IVF:erna är just denna. När man är "med ägg" men det är för tidigt att veta och det inte är något jag kan göra. Om jag testar neg sen blir jag jättebesviken förstås, då pausar vi till januari. Eller testar "som vanligt". Teoretiskt ska jag ju kunna bli gravid på naturligt sätt. Testar jag plus blir jag glad men stressad. Jag har ju haft fyra missfall nu och litar inte alls på min kropp. Som tidigare tar jag progesteron, Lutinus. Och vi var i Borås och träffade Lennart B för några veckor sedan så jag får vara med i studien. Eftersom jag vet att de preliminära resultaten är att Trombyl inte fungerar (om man inte har tjockt blod, då är det nog bra), så har jag inga förhoppningar om att en ev medicin ska fungera. Men det är ju bra för studien med fler personer, och jag kände att om jag får MF igen så vill jag att det ska finnas någon "mening", att jag åtminstone bidragit till forskning känns bra. Och sen hoppas jag ju att TLC kan fungera. TLC får man ju kanske lite ändå vid IVF, med tidiga VUL etc. Men ändå. Allt är värt att prova. :)

Nej, inte progesteron, men han noterade det. Han sa att det också var intressant. Är vi flera som tar det i studien kan jag tänka mig att man tittar om det är någon signifikant skillnad mellan den gruppen och övriga, men jag vet inte. Som jag förstått det (läst på internet, plus att han sa det själv) så går det lika bra för de som får placebo som de som får trombyl. (Men påpekas ska då att alla i studien är personer där man inte hittat någon orsak till missfallen. Hittas någon orsak medicineras man (där möjligt) för det istället, och då kan det finnas fall där trombyl hjälper förstås.)

Man har dock sett att båda grupperna, dvs placebo och trombyl, visar på bättre resultat än vad man kan förvänta sig, vilket man tror beror på omhändertagandefaktorn, dvs att man får tidiga ultraljud, kan ringa vid frågor etc. Vilket har en lugnande inverkan. Ungefär så. Men det är ju som sagt inte klart än, så preliminära. (Och med en disclaimer förstås: jag förstod det så, men jag kan ha missuppfattat något.)

Och man blir ju inte så lugn av missfall, så allt som kan tänkas hjälpa är ju bra. För vid en eventuell ny graviditet är jag rädd att jag kommer att gå som på äggskal och känna mig som en tickande bomb ungefär. :)

Lycka till alla därute!! :)

Testade neg idag på rd10, blä. Men ska försöka hålla motivationen upprörd vaggisarna ett par dagar till. Jag är dock inställd på att det inte fungerade, har plussat på rd10 förut. Jag har haft biverkningar av vaggisarna, men inte så farligt. Det har dragit lite ilivmodern, och jag var rätt hungrig i början. Och så ganska svullen om magen. Annars ok.

Testar på onsdag, det motsvarar ju BIM. Är det fortfarande minus då (och det är det nog) så pausar vi till januari. Lycka till alla!

ÄP-dagen, dvs jag tänker att BIM motsvarar RD 12. Jag har ju patetiskt nog googlat familjeliv-sidor av typen "testat negativt på rd10, sedan positivt". Men några finns det ju som gjort så, dvs plussat sen. :) Men det är lite nedslående att det står att resultaten av CB-testet är till 97 % korrekt om man testar på BIM -2, dvs rd10. Äsch, jag väntar ett par dagar och testar igen sen! Tack för pepp!! :)

Grattis!

Jag blev gravid bara någon vecka efter att jag skrev i denna tråd, efter den fjärde misslyckade IVF:en, fyra missfall och fyra års försök. I augusti i år föddes en liten pojke, han är jättefin. Han är ingen IVF-bebis, men jag tror verkligen inte att han är resultatet av att jag "slappnade av" eller något liknande (jag var rätt stressad denna period). Jag tror bara att det råkade lossna ett tufft ägg, som klarade sig den här gången.

Vi fick hjälp av Lennart Blomqvist och studien där man testade om trombyl hjälper vid upprepade missfall. Jag vet inte om jag hade trombyl eller placebo, men jag tror inte det var medicineringens förtjänst (studien har ju preliminärt visat att det som spelar roll är snarare omhändertagandefaktorn). Utan att det var ett bra ägg helt enkelt. Men det var absolut värdefullt att vara med i studien. Känslan av att göra något framför allt, och inte bara passivt invänta ett missfall.

När jag genomled mina missfall hade jag ett stort behov av att läsa solskenshistorier, så jag vill bidra med min nu. Det kan svänga snabbt! Kram från mig och min tvåmånaders bebis!!! Jag tänker ofta på alla som försöker och kämpar, de flesta i det tysta. All lycka önskar jag er!!