Rösta fram din favorit! Obesvarade trådar.

Under perioden 12-16 maj pågick vår tävling "Gör en insats- svara på en obesvaradtråd"
Alla som har svarat på en obesvarad tråd under den perioden har varit med och tävlat om ett presentkort på 5000:- hos Stormberg
Många bidrag med bra och kloka svar och nu har juryn tagit fram fem nominerade.
Ni röstar fram vinnaren!

Bidragen är anonymiserade och vi kommer att avslöja namnet på vinnaren och de nominerade när omröstningen är avslutad.
Kom ihåg att du röstar på svaret och inte trådstarten (TS)
Du kan rösta t.om midnatt den 28/5. Lycka till!
Här kommer juryns utvalda:

1. TS: Jag är övervikt .164 cm och väger 90 kilo. Jag försöker gå ner i vikt men det är svårt. Jag har 2 barn 4 år och 8 år och vill ha ett till men är ej säker. Finns det mer risk att få diabetes om jag blir gravid nu? Jag är 30 år.

Svar: Jag vägde betydligt mycket mer än vad du gör idag när jag fick mina pojkar. Men risken ökar, men du mår ju bättre av att gå ner i vikt både du och den eventuella kommande graviditeten. 

När du tänker viktnedgång, hur gör du då? Tänker om du tänker en helhetsförändring lr bara en kort period. För att gå ner i vikt så gäller det att man gör ett beteendeförändring, vilket är svårt. Jag håller själv på med en nu har redan gått ner 18 kg på 7 månader och har en del kvar. Jag fyller 30 om någon månad, så självklart kan du göra din förändring. Sist jag började min förändring när jag var som sjukast var då jag blev gravid. 

Undrar  du något om viktnedgång är det bara att hugga mig så svarar jag så gott jag kan. Är inte färdig utbildad ännu men om 2 år så.


2. TS: Såhär: vi tog in en katt förra sommaren, hon hade blivit övergiven. Hon fick bo hos oss, och visade sig vara dräktig. Hon fick bebisar och vi flyttade.
Loppan är ett ganska så lättstressad katt, och när hon blir stressad fräser hon och bits och rivs. Vi har typ hundra ungar och det det finns helt enkelt inte tid (eller ork, antar jag) att sitta och leka med fjädervippa, så vi har bestämt oss: loppan behöver ett nytt hem.
Vad ska vi skriva i texten? Jag ska ta fina bilder på henne såklart, men vet inte riktigt hur jag utformar texten. Hon är snäll, glad i mat och egensinnig. Kelen och mjölktrampig men inte leksen. Och så lättstressad då. En superbehaglig katt i rätt sällskap, skulle jag tro.
Hon är kastrerad så det är inte det som gör att hon är knepig.

Svar: Jag tror väl kanske att ett äldre pensionärspar eller en ensam dam eller herre kanske skulle vara bra för den katten...alltså att hon får komma till ett hem utan barn. Det tycker jag du kan skriva. Och kanske du ska skriva utifrån kattens perspektiv...alltså som att det är katten som skriver... har sett många annonser där de gör så.
Du kan börja så här t.ex.

"Hej, Loppan heter jag och är en glad kattjej som behöver få ett nytt hem där det är lite mera lugn och ro. Därför skulle jag gärna vilja komma till ett äldre par eller en äldre dam/herre. Jag är kelen och tillgiven men blir lätt stressad av barn som stojar o leker..."   ..... osv.
Ja...så får du ju komma på nåt mer att skriva...men det var ett litet exempel iallafall

Hoppas det löser sig med Loppan  
3.  Jag har nyligen blivit tillsammans med en jätte fin kille. Problemet är att jag är sjukt osäker jag menar han har HUR många tjejkompisar så jag blir sjukt osäker på om vi verkligen är tillsammans. När vi skriver sms så känns det som jag smsar med en kompis. Ända gången jag vet att det är vi det är när vi är ensamma. 

Vad är det för fel borde jag ta upp detta med han? : (

Svar:  Det bästa man kan göra är såklart att prata med varandra. Kommunikation brukar trots allt vara det absolut viktigaste för att få det att funka och undvika missförstånd. Tänk om han tänker likadant som du och inte vet riktigt var ni står och känner sig osäker? 
Du lider helt klart i onödan.

Att han har många tjejkompisar behöver inte betyda någonting, jag har mest killkompisar som nära vänner, det bara har blivit så liksom.
Sen så blir ju väldigt många korta när de skickar sms, känner flera styckten som tycker att messandet ska gå fort och det viktigaste är att information kommer fram snabbt och enkelt. Så det behöver ju inte heller betyda något alls.

Men att prata med honom tror jag är det absolut bästa=) 



4. Jag har ett barn på sex som går i f-klass. 
Pratsam, nyfiken, försigkommen och på vissa områden ganska "före".
På andra områden, ffa inom det sociala, haltar det lite.

Genom åren har det inte varit ngt stort bekymmer eg, där har funnits några få bra vänner och i förskola/dagis har det fungerat tämligen väl.

Men nu sen en tid tillbaka kommer signaler från barnet om ledsenhet, utanförskap, att inte få vara med på utelekarna på fritids. Bästisen hänger gärna på de lite större barnen och då lämnas mitt barn självt.
Ett storasyskon på samma skola bekräftar i viss mån den här bilden.
Från personalen har jag inte fått några sådana här signaler alls.

Barnet kan ibland ha en tendens att överdriva skeenden och jag har därför givetvis lyssnat, försökt komma med goda råd och kramar men utan att överdrivet bekräfta och öka på känslorna.
Men jag börjar tro att detta kan vara en tendens och inte bara ett tillfälligt skeende.

Det är ju så i barngrupper att ibland är man bästis med den ena, sen den andra.
Men att hela tiden känna sig bortvald.
Att be om att få vara med och nobbas - det kan inte vara bra för självkänslan.
Jag har själv liknande erfarenheter från grundskolan och brottas i vuxen ålder ännu med min självkänsla.
Är lite rädd att lägga för mkt av mina egna känslor och minnen som väcks upp när jag hört sånt här i den aktuella situationen men försöker se så objektivt jag bara kan på det hela. 

Har ni/har ni haft barn i liknande sits??
Hur stöttar ni dem?? Vad säger ni konkret?? Ger för råd i hur de ska agera/hantera situationer när de "väljs bort" . Mitt barn känner sig ibland även retad och utskrattad. Oklart för vad. 

Givet ska jag prata med personalen, men jag vill ju själv som förälder stötta mitt barn.
Finns här ngn som kan ge ett råd?

Svar: Först och främst vill jag bekräfta det du redan vet, tala med personalen på skolan.

Sen skulle jag iaf (detta gör vi med våran son, som har haft svårt emellanåt) att prata med ditt barn ibland, utan tvång och krav och fråga vad han/hon gör när han/hon väljs bort. Går barnet och frågar någon annan om dom vill leka? uppmana till det. 

Varför väljs barnet bort, vill barnet inte leka det vännen vill? uppmuntra till att testa nya lekar.

Så har vi iaf gjort och vår son kommer glatt och berättar att han har lekt med fler barn och testat nya lekar, detta berättar han stolt och glatt.

Hoppas det ordnar sig  

5. Fick av misstag fel frallor till fika idag när jag var bortbjuden och åt två stycken, utan att märka skillnad. Såg påsen efteråt och då hade de som handlade tagit fel... Har efter sju år slutat dubbelkolla folk, så jag åt vad som sattes fram utan att ens misstänka att det kunde vara fel.

Nu har det gått tre och en halv timma och jag har inte märkt något av det ännu men det är inte de akuta symptomen jag oroar mig för utan påverkan på tarmen, slemhinnorna och tarmluddet som jag har läst kan vara i månader... Jag är väldigt känslig men har skött kosten näst intill exemplariskt under de sju åren jag har vetat om det så jag har inte fått i mig av misstag mer än en gång och det var väldigt lite.

Vad har ni för erfarenheter av detta? Har läst att en del fått allergi mot mjölk mm permanent efter att ha fått i sig gluten av misstag. Vad ska jag tänka på nu och vad bör och bör jag inte äta för att belasta magen och tarmarna så lite som möjligt? Under hur lång tid bör jag vara försiktig?

Svar:  "Det som händer är att det kan uppstå en inflammation i tarmen nu, men den kommer ge med sig på ett par veckor max bara du inte får i dig mer gluten. Att bryta ner tarmarna totalt och bli av med allt tarmludd sker bara när man äter gluten kontinuerligt över lång tid vad jag vet. Den skadan som sker vid enstaka exponering läker antagligen tillbaka inom några veckor, som sagt. 

Det du kan göra är att äta mer lättsmält mat just nu närmsta dagarna (mer frukt och grönt) och undvika hårdsmält mat. Drick extra vatten och ta det lugnt om du känner av trötthet/dåsighet. 

När jag får i mig gluten av misstag så är det främst trötthet/utmattning jag känner av. Jag känner att kroppen får kämpa mot något där inne liksom, men blir inte akut sjuk. Ibland har jag fått lite ont i magen också. Men det går över. Var snäll mot kroppen bara så!

Om du vill kan du köpa L-glutamin, det finns på hälsokosten och är superbra för att läka tarmen fortare. Man brukar kunna få det på recept efter magoperationer och liknande ibland. "