Att komma över omöjlig kärlek

Jag håller med dig helt och fullt. Man är 100% ansvarig för sina handlingar. Och man har alltid ett val. Som man sedan måste kunna stå för.
 

Skönt, då var det klart. Nu kan du börja resten av livet. Alltid bra att komma till beslut istället för att vara i limbo.

Att vara olyckligt gift OCH längta efter någon annan är en limbo som inte är uthärdlig.
Att vara ensam och kunna träffa någon annan än den som vill ha henne som nummer två, ger henne möjligheter att förändra sitt liv och att se sig själv som värd mer än att vara olycklig. 

 

det är väl en väsentlig förändring att ta ställning, avsluta ett dött äktenskap och sluta leva i en relation där man ljuger dagligen för den man bor ihop med?

Sen handlar begreppt Limbo om ambivalens och oförmögen att ta ställning till vad man vill. Man är en åsna mellan två hötappar. Tar man bort den ena hötappen så är har man ett helt annat utgångsläge, det är svårt att bortse ifrån.

Sen innebär detta inte att det är ok att vara älskare/-inna åt någon annan, det finns en massa problem med detta men det är en annan diskussion än att leva i ambivalens/limbo.

Säger inte emot och har inte gjort det tidigare heller. Att leva som älskarinna åt en man som sitter fast är ingen bra situation.

Skillnaden i synsätt är mest semantisk. dvs. begreppet "limbo" och ambivalens.  

Jag påstår alltså fortfarande att hon gjort en viktig förändring och att den är åt rätt håll. I det ögonblick hon konstaterade att hon inte älskar mannen, inte kan/vill fortsätta leva med honom, så gör hon både honom och sig själv en tjänst genom att separera. Hon frigör massor av oro och energi som låg bunden i lögner och svek. Hon kan sträcka på ryggen lite och ta itu med nästa problem..

Tidigare hade hon två stora problem och brottades med dubbla samvetskval (antar jag).
När hon väljer att separera halverar hon (minst) sina problem. Dessutom tror jag att det blir lättare för henne att lösa problem nr. 2 nu när hon bestämt sig för att hon inte älskar sin man längre.. 

Detta är inte på något sätt en generell lösning för alla som är i TS situation, bara för dem som verkligen i hjärtat känner att äktenskapet är dött, att känslorna är slut och kärleken över. 

Där gör vi helt olika analyser och tycker olika, vilket är helt ok.

För det första så är hoppar hon inte från en krokodilkäft till en annan utan hon gör sig av med den ena krokodilen av två, som jag ser det. Hon brottas fortfarande med en krokodil men oddsen är bättre nu.

För det andra så är det många otrogna som i efterhand vittnat om (och jag har sett/upplevt det själv) hur balansen rubbas när en otrohetsaffär mellan två upptagna lögnare bryts/förändras. Dvs. den ena slutar ljuga och är fri..
Då är det väldigt ofta mycket mindre intressant att vara ihop med någon som är upptagen. Det är ofta början på ett avslut då man börjar ställa högre krav. Man upptäcker och känner att man är värd mer än att vara nr. 2.. Tidigare satt ju båda i samma båt, älskaren/-innan var en verklighetsflykt och underhållning. Någon att ägna sig åt då livet hemma var trist och pest..
Plötsligt öppnar sig alla möjligheter, man är ensam och definierar sitt liv på ett helt annat sätt.. I det läget är det många som ställer tydligare krav på älskaren - lämna eller så lämnar jag. Eftersom man själv tog sig ur sina lögner så förväntar man sig att älskaren gör samma val. Hans/hennes svaghet framstår mycket tydligare och blir riktigt oattraktiv ganska snart.

Det är min erfarenhet och något jag hört ganska många beskriva.
Jag tror alltså att TS är på god väg att även göra upp med sin otrohetsaffär...
Sen kan man ju alltid önska att hon dumpat älskaren först men det fixade hon ju inte, trots att hon försökt. Då får det bli det minst dåliga av två alternativ. 

Alternativet att hon skulle fortsätta vara otrogen medan hon kämpade vidare med att bryta från älskaren (med en usel prognos) skulle jag tycka var ett sämre val 100 ggr. av 100.. 

Vi kanske får enas om att vi tycker olika :) 

Varför skulle hon dumpa båda männen då hon är förälskad i sin älskare. Hon kanske dumpar honom på sikt om han inte lämnar sin fru men det får hon väl se. Det är väl i och för sig svårare att dumpa honom då de jobbar på samma jobb men det behöver ju inte vara för evigt.

Mycket text för tre detaljer varav minst två är moraliserande, dvs. det är inte absoluta sanningar eller säkert att TS (och andra) håller med..

TS älskare är otrogen ja. Kanske en skithög också, det är inte helt klarlagt än och något vi får gissa oss till. Jag skulle troligen också göra den bedömningen men antar att TS inte håller med eftersom hon är kär.
TS är inte nöjd med dealen? Kanske inte men betyder det att hon hellre är helt utan honom? Det kan man inte veta säkert.. Många tvåor resonerar att de tar det de kan få om de inte kan få hela sin älskade. Tragiskt och oklokt ja, men det är TS val och ingen annans.
Har TS nån skyldighet mot älskarens fru? Det är en klassisk vattendelare och ingen kan hävda en nån absolut sanning. Folk tycker olika, det är en filosofisk/moralisk fråga. Om TS anser att det är upp till mannen att vara trogen eller ej så kommer detta faktum inte att störa henne.

Den mest intressanta frågan enligt mitt synsätt att se det handlar om hur man väljer att leva sitt liv. Vill man leva i en lögn och bli indragen i lögner? Vill man ha någon att fira jul, nyår och midsommar med..? Kunna få vara stolt över och presentera för släkt och vänner.. Bilda familj? Resa? Uppleva livets stora milstolpar tillsammans?

Jag tycker det vore ett klokt beslut av TS att bryta med sin älskare och är övertygad om att hon kommer fram till ett sånt beslut ganska snart. Det kommer dock inte ske via omvärldens moraliska utifrån-perspektiv utan för att hon själv kommer till insikt utifrån sitt perspektiv. 
Ett steg i taget är oftast en bra strategi när man är i en kris. Jag tycker hon gör rätt som börjar där hon är övertygad och tar ett nytt beslut när hon landat.

Jag tror inte riktigt du läser eller förstår vad det är jag säger men det är ok.
Du verkar väldigt personligt färgad och det kanske är därför vi resonerar på olika sätt i den här situationen.

Nej jag påstår inte att jag inte har en personlig moral eller moraliska åsikter om saker och ting. Skillnaden är att jag uppfattar tråden som en väldigt personlig fråga och ett rop på hjälp.
TS vill ha råd och vägledning i första hand - inte en generell debatt om det moraliskt förkastliga i otrohet.

Med all respekt så tror jag inte du är riktigt förmögen att åsidosätta dina personliga erfarenheter och den starkt moraliserande eld som brinner i dig. Där har vi en skillnad och det må vara hänt.

Jag har också varit utsatt för otrohet men valt att lyssna och försöka förstå vad som faktiskt rör sig inuti huvudet och hjärtat på personer som sätter sig i en sån situation. Min erfarenhet är att man lättare kan hjälpa och bidra till ett klokt beslut/beteendeförändring om man har ett empatiskt förhållningssätt - dvs. i det här fallet försöker förstå TS snarare än att fördöma och hamra in en moralisk åsikt.

Det handlar inte om att jag inte har moraliska tankar men jag tror inte min personliga moral hjälper TS i det här fallet. Om jag skulle mässa och argumentera så går det rakt igenom huvudet. Jag tror faktiskt de flesta av oss funkar likadant, vi är beredda att lyssna och ta till oss om vi känner att motparnern lyssnar och förstår.

Att kalla TS älskare för "loverboy" lite nedlåtande är ingen bra början. Det är trots allt en person som hon är förälskad i och har svårt att släppa taget om. Att ge honom hånfulla öknamn kanske känns bra för mig men det är inget som öppnar TS öron och sinne för att tänka om...

Kanske är det bara så enkelt att empati och pedagogik inte är något självklart.
Förväntar mig ingen förståelse för detta inlägg (heller) utan räknar med nya arga argument för hur svinaktig "loverboy" är. Detta går säkert att leda i bevis på flera sätt, intellektuellt.. Det kommer dock inte att hjälpa TS en enda millimeter (men det kanske inte var det viktigaste för dig Fool?).

Om man får höra något om och om igen så kan man välja mellan att slå dövörat till, konstatera att alla andra är dumma och har fel, eller kanske fundera på om det kan ligga något i detta andra perspektiv? Nej, det finns verkligen ingen anledning att prata vidare om detta eftersom du faktiskt inte läser det jag skriver. Du tycks ha väldigt stora behov av att raljera och strida för din moraliska överlägsenhet. Lycka till med det. Till TS vill jag avsluta (för egen del) med att önska lycka till. Jag tror du är på rätt väg, du har tagit ett bra första steg och jag tror du kommer hitta en väg som blir rätt för dig. :)