Locura: Oj...det låter som en minst sagt dramatisk förlossning, vilken tur att du hann in i tid ändå. Var det din första förlossning?
Nu börjar BF-dagen närma sig med stormsteg. Än så länge så känner jag mig väldigt lugn. Jag tror det beror på att jag känner att jag faktiskt inte kan påverka det här förloppet på något sätt, jag kan bara haka på och försöka använda mig av de verktyg för att hantera smärtan som jag lärt mig, lita på min kropp, mig själv, min man och på att personalen på BB är duktiga och kan sitt jobb :)
Det som jag tycker är lite småtråkigt just nu är hur jag ska fördriva tiden. Har inte varit i någon bra fysisk form de senaste dagarna och har mest varit hemma och vilat. Jag är för trött för att hitta på något speciellt och åka iväg någonstans. Bara att ta en liten promenad bär emot, det är inte skönt att röra på sig längre.
Frågan är ju om jag enbart är slapp eller om det är min kropp som säger till mig att ta det lugnt. Känner mig onödigt slö bara och funderar på om det är så bra.
För även om BF-dagen är nära så kan det ju ändå dröja ca 3 veckor innan vår bebis bestämmer sig för att dyka upp....inte kan jag gå hemma såhär och slappa tills dess.....eller?