Att acceptera?!
Är det bara jag som har svårt att acceptera allt som exet o hans nya gör, de dundrar på sin relation i 180, jag o exet har 2 barn o hans nya en... Jag tycker saker o ting är jättejobbigt, varför ska jg acceptera allt? Att de nu ska flytta ihop 50 meter från mig kan ja väl inte säga så mycket om men att de sätter hennes son på min dotters förskola o inget säger då tycker jag de går för långt! Men pratar man med andra s säger de bara att de är bara att stå ut/att acceptera...
Är jag den ända som har svårt att acceptera sånt här? Verkar så... Hur kan alla andra ta så lätt på det?