Varför daltar ni med era ungar!?

Ja du är du förälder själv?

Man ska inte kräna barn ständigt  låta förbannad och banna hit och dit för ganska normalt bettende är rent utsagt psykisk misshandel  ett barn skall vara  säker med sina föräldrar..

Och alla människor behöver egen tid, människor är inga robotar.

Ditt vis skulle ge högst gapig trottsiga barn som skulle bli regelrätt odrägliga..

Låt barn vara barn..

Hade du gapat på min unge så hade du fått höra ett och annat..             

Ja du är du förälder själv?

Man ska inte kräna barn ständigt  låta förbannad och banna hit och dit för ganska normalt bettende är rent utsagt psykisk misshandel  ett barn skall vara  säker med sina föräldrar..

Och alla människor behöver egen tid, människor är inga robotar.

Ditt vis skulle ge högst gapig trottsiga barn som skulle bli regelrätt odrägliga..

Låt barn vara barn..

Hade du gapat på min unge så hade du fått höra ett och annat..             

Jag är ingen superstrikt morsa, men mina barn uppför sig ändå.  Är dom duktiga får dom höra det, är dom inte snälla får dom höra det.  Men oftast får jag ge beröm.  :)

Hat ganka bra instinkt, ingen har någon sin klagat över mina två barn tvärtt om..

Trotts har med barns utvecklings faser att göra, läs på om forskning som är gjord innan du fortsatt yttrar dig tack.

   

Alltså - jag tar för givet att vuxna människor säger åt mina barn om de beter sig illa och jag av ngn anledning inte är i närheten och kan säga till själv (eller om jag inte ser).
Precis som jag säger ifrån om jag ser ett barn bete sig illa..
ÄVEN om föräldrarna råkar stå i närheten för vissa barn verkar inte fått lära sig bete sig ALLS!!
jag kör ingen "hitler uppfostran", men nog sjutton får barnen lära sig vad som är ok o inte.
Tex - man slår inte människor eller djur.
Man jagar o skrämmer inte djur.
Man får INGET i affären om man skriker eller tjatar - ber man snällt däremot kan man ibland få ngt.
Man tackar för maten.
Man tar bort sin tallrik.
Man säger förlåt om man varit dum.
Osv osv.
ÄVEN när vi är inne i värsta trotsåldern finns det vissa saker man inte "låter gå" - o vissa saker man kan vara lite slappare med..
Har sagt till barn som tex kastat sten/sand på andra barn, jagat katter, varit direkt elaka mot andra barn, sprungit in i djurens egna inhängnader på Barnens Zoo, slagit andra barn osv osv
Allt medans barnens föräldrar stått BREDVID!
Då undrar jag starkt hur sjutton man tänker som förälder...
Å andra sidan vet jag inte vad du menar med "på skarpen" - menar du höja rösten till skriknivå eller skälla hysteriskt - njae, det tror jag motarbetar syftet..
Det brukar räcka att jag säger ifrån lugnt - men "på skarpen" som du uttrycker det.
Ibland får jag höja rösten något, men det blir ofta motsatt effekt - sonen går "i spinn" o det går inte att nå honom...

Däremot kan jag ibland låta sonen spela på mobilen, både för min egen skull o även för hans.
Det finns superbra spel som lär barnen massor, ser inget fel i att ibland låta honom spela..

Jag har en tvååring. Detta barn får absolut inte bete sig hur som helst, man slår inte, man är snäll mot djur, man håller handen när man går där det finns trafik, man har bälte på sig i bilen, etc. Det är strider som jag tar när de kommer. Jag tycker heller inte om när mitt barn lägger sig på marken och skriker (tex för att jag hindrade barnet från att springa iväg). Om TS eller någon annan besitter kunskapen om hur man får en tvååring att sluta med sådant får ni hemskt gärna berätta det, för jag och säkert flera med mig vill gärna veta.

Sen undrar jag varför barnen prompt måste äta. Det är något jag tycker att barnet måste få välja själv, det är hemskt att bli tvingad att äta något man inte vill ha, speciellt om man redan är mätt. Och vad gör det om ett litet barn går med lite för lite kläder på sig en stund? Man får välja sina strider, och vill ungen inte ha vantar på sig när man går ut är det bara att ta vantarna i fickan och låta barnet inse att det är kallt att gå utan vantar. Ett utmärkt sätt att lära sig konsekvenser av sitt handlande.

Ja, men om man alltid säger ja och aldrig nej skulle det ju inte uppstå situationer där barnet slänger sig på marken och skriker för att hen hellre ville gunga än gå till konsum. Men det fungerar givetvis inte i längden, det håller jag med om. Barn behöver gränser. Gränssättning kan dock orsaka skrik, och en tvååring som just kommit in i trotsåldern skriker därför ofta och mycket. Jag vänder mig därför mot att TS klagar på ungar som skriker, för i min värld skriker mitt barn eftersom jag INTE daltar med det.

Men TS - du skriver visserligen att du har barn, men jag undrar om du verkligen tror att alla barn är lika?
Kanske det funkat att lära dom att be snällt för dig - för min son "lär" sig inte lika lätt.
Och jag är konsekvent, jag har bakgrund med tio år på förskola så jag är både pedagogisk och bestämd.
Det SISTA mina barn får är att få igenom sin vilja genom att skrika.
De vet mkt väl att det enda som händer är att det slutar med att vi bråkar o att det de ville inte kommer hända den här gången - heller..
Självklart påpekar jag VARENDA GÅNG att om man ber snällt istället så...
O ibland lyssnar dom, ber snällt o då får de nästan alltid det de ber om (för att visa att det lönar sig att bete sig på det sätter istället för att skrika).
Men när min treåring "fastnar" i sitt treårstrots, liksom han fastnade i tvåårstrotset och garanterat kommer att fastna i trotset under nästa fas, så skriker han ändå.
Han vinner absolut inget o noll med det, men det är inte det som är grejen..

Som sagt - jag håller med dig om en del utan trådstarten MEN är det ngt som stör mig mer än föräldrar som inte uppfostrar sina barn är det föräldrar som "vet bäst", sätter sig på höga hästar o tror att allt funkar likadant för alla...
Ödmjukhet o förmågan att sätta sig in i andra människors situationer är ngt varje människa borde skatta högt.
Det försöker jag lära mina barn - kanske vore det ngt för dig oxå?

Nja jag står fast vid att även om alla är olika så kan föräldrarna lägga krut på att lära sina barn detta mycket enkla sätt hur man beter sig och att man inte kan få allt. Full förståelse för småbarn 0-3 år då man fortfarande är ganska liten (men bör tränas på tidigt). Jag ser dagligen väldigt många snälla barn som inte skriker ett dugg i affären för att dom inte får godis medans jag också ser 10 åringar som börjar gråta för att dom inte får och jag vägrar tro att det är "trots"