• Anonym (m)

    Varför daltar ni med era ungar!?

    Jag har en tvååring. Detta barn får absolut inte bete sig hur som helst, man slår inte, man är snäll mot djur, man håller handen när man går där det finns trafik, man har bälte på sig i bilen, etc. Det är strider som jag tar när de kommer. Jag tycker heller inte om när mitt barn lägger sig på marken och skriker (tex för att jag hindrade barnet från att springa iväg). Om TS eller någon annan besitter kunskapen om hur man får en tvååring att sluta med sådant får ni hemskt gärna berätta det, för jag och säkert flera med mig vill gärna veta.

    Sen undrar jag varför barnen prompt måste äta. Det är något jag tycker att barnet måste få välja själv, det är hemskt att bli tvingad att äta något man inte vill ha, speciellt om man redan är mätt. Och vad gör det om ett litet barn går med lite för lite kläder på sig en stund? Man får välja sina strider, och vill ungen inte ha vantar på sig när man går ut är det bara att ta vantarna i fickan och låta barnet inse att det är kallt att gå utan vantar. Ett utmärkt sätt att lära sig konsekvenser av sitt handlande.

  • Anonym (m)
    ClaraV skrev 2013-06-08 18:01:47 följande:
    Fast att barn lägger sig och skriker när dom inte får som dom vill är ju deras sätt att uttrycka missnöje. Det är inget man kan få dom att sluta med bara sådär. Däremot kan man ju markera att det inte är okej och inte vika sig bara för att barnet beter sig på det sättet.
    När min dotter betedde sig så, så lyfte jag helt sonika upp henne och gick hem. Oavsett vad som skulle göras, förutsatt att det inte var vid lämning på dagis.
    Och till slut så gick den perioden över. Men visst, det kan fortfarande hända ibland. Huvudsaken är ju att man markerar att beteendet är fel och att man inte accepterar det. Och lär barnet att visa sitt missnöje på andra sätt.

    Min dotter kan nu sätta ord på många av sina känslor , vilket har gjort livet betydligt lättare.
    Ja, så gör jag också, men barnet skriker lika fullt. TS undrade dock varför man låter barnen skrika, och det gör jag ju. Jag hindrar inte barnet från att skrika, för jag vet inte hur man gör. Antagligen skulle barnet skrika väldigt mycket mindre om jag gav med mig hela tiden, men det är verkligen inte att uppfostra barnet. 
  • Anonym (m)
    Brumma skrev 2013-06-08 18:35:12 följande:
    Anonym (m) - snarare tror jag barnet skulle skrika mer, eller iallafall oftare, om man gav med sig hela tiden.
    Är man konsekvent o håller ett nej oavsett skrik så går det in förr eller senare..
    Syns mkt tydligt på min bonus - ena föräldern ger med sig, så där tjatas det tills man får igenom sin vilja, andra föräldern var konsekvent o där vet hon att det inte är ngn ide att tjata sig till saker. Be om saker eller kunna argumentera om varför hon bör få saken funkar bättre :)
    Ja, men om man alltid säger ja och aldrig nej skulle det ju inte uppstå situationer där barnet slänger sig på marken och skriker för att hen hellre ville gunga än gå till konsum. Men det fungerar givetvis inte i längden, det håller jag med om. Barn behöver gränser. Gränssättning kan dock orsaka skrik, och en tvååring som just kommit in i trotsåldern skriker därför ofta och mycket. Jag vänder mig därför mot att TS klagar på ungar som skriker, för i min värld skriker mitt barn eftersom jag INTE daltar med det.
Svar på tråden Varför daltar ni med era ungar!?