Jag och min fru började inseminera i mars och har nu gjort totalt 3 försök som misslyckats. Vi väntar nu på fjärde inseminationen och därefter hoppas vi att vi får börja med ivf om det inte lyckats. Finns det fler därute som är i samma sits som oss och vill finna stöd och tröst? Hur går tankarna för er?
Barnet har ingen pappa ;) det är bra att lära känna donatorer och om man litar på dem så kör man :) när barnet är fött så säger hen upp all rättigheter och min fru adopterar barnet.
Infon vi har fått är att det ser väldigt olika ut i olika kommuner men adoptionen kan ta mellan 2 till 6 månader efter barnets födelse.
Men som sagt tillit måste set finnas. Ett annat alternativ kan va att donatorer är okända men då kan det ta längre. Ett annat är att man anger en god vän man litar på som skriver på papper, det är lögn men känner ett par som gjorde det för att de ville vara säkra. Plus att de tyckte att om de va heterosexuella födda man och kvinna skulle de aldrig gå genom sånt även om de hade heminseminerat ;)
Nu är jag ingen expert, men det görs väl en faderskapsutredning när barnet är fött?
Antingen får man säga att man inte vet vem fadern/donatorn är. Men då kan utredningen fortsätta att vara öppen (dvs man kan inte genomföra närstående adoption).
Säger man vem donatorn är så kommer han alltid att stå som fader, man kan aldrig frånsäga sig faderskap. Det betyder att barnet har rätt att ärva honom och att han kan också bli skyldig att betala underhåll.
Han kan ju också ångra sig och vilja vara en del av barnets liv.
Jag tycker att det är för mycket risker och gråzoner för att jag ska våga välja det.
Men om lagstiftningen var enklare hade jag valt att göra så direkt! Mycket bättre att veta hur personen är, ser ut osv. Trevligare att göra det hemma än på en tråkig klinik. Så jag förstår verkligen ert val och jag vet flera som gjort så med jättebra resltat.
Alltså mycket av det du säger stämmer. Om säger att man inte vet vem "fadern" är så tar det upp till ett år för adaption men som sagt man kan ange en "falsk fadern" en som man känner och litar på.
När vi började vår "resa" så tyckte vi att vi skulle aldrig heminseminera, men som sagt efter drygt fyra år och så mycket vi har gått igenom och måste påpeka att vi har hittat den bästa donatorn som finns, så va heminsemination ett bra allternativ. Men hur man känner och vill göra det väger mest â¤ï¸
Så skönt att ni känner att ni har hittat rätt. Hur hittade ni er donator? Jag har många gånger tänkt på detta alternativ, jag har några i min bekantskapskrets som jag skulle kunna fråga.
Jag tror att jag analyserar för mycket :)
När bebis väl är här så löser sig allt.
Ja du verka vara en analytiker ð???
Vi hade tänkt på några i vår krets men sen tyckte vi att det skulle kännas lite sådär.
Men våran hittade vi på QX. Vi träffade några innan vi bestämde oss ;)
Men när ska ni inseminera?
Vi har gjort 3 försök i danmark som inte funkat. Väntar in ÄL nu och sen bär det iväg på försök nr 4!
Vi köar ju samtidigt till Sahlgrenska, har väntat 18 månader.
@Varärstorken
Hej!
Faderskapsutredningen görs via socialtjänsten (alltså kommunen), och den görs för homopar, samt för ogifta heteropar. Det är som du skriver, om man inte uppger donatorn så kan handläggarna inte avsluta utredningen och därmed kan den icke-gravida föräldern inte adoptera barnet och alltså inte bli vårdnadshavare.
Har man med sig sin donator så tar han på sig faderskapet, men det är inte samma sak som att ta på sig vårdnadshavarskapet (dvs allt det juridiska med arvsrätt osv). Socialtjänsten kan då nämligen avsluta faderskapsutredningen, och paret kan kontakta Tingsrätten för att ansöka om närståendeadoption.
Tingsrätten (alltså inte kommunen) ansvarar närståendeadoptionsprocessen. Paret måste då vara gifta (som för alla par vid alla adoptioner) och donatorn behöver vara med. Det är här donatorn helt avsäger sig vårdnadshavarskapet, till förmån för den icke-gravida föräldern. Fram tills att närståendeadoptionen är genomförd är den juridiska situationen för både den icke-gravida föräldern och för donatorn ganska osäker, och det är här det är så enormt viktigt med tilliten.
Vi letade i drygt två år efter vår donator, för att vi ville hitta en kille som faktiskt visste vad han gav sig in på och hade genomgått det förut, samt att vi vill, om det här blir en stor grej för vårt barn i framtiden, kontakta donatorn så han och barnet kan få träffas. Nu väntar vi vårt första barn i början av februari, och räknar med att den juridiska processen kommer kunna ta upp till ett år utöver det pga väntetiderna på Tingsrätten.
All lycka till på er resa!
/heid m. fru
Tack för infon och lycka till med allt!
En Vattumanunge behövs för världenâ¤ï¸
Hur går det för er tjejer?
Vi gjorde insemination nr 4 i tisdags, har BIM på nyårsafton.
Pratade med bm och gyn på kliniken om min oro och de skrev ut pergotime och otrivelle som jag kan ta nästa cykel om inte denna insemination funkar. Men då måste jag hitta en gyn i sverige som kan hjälpa mig med ultraljud.
Känns bra med en plan :)
Fyra år längta har äntligen ändrats sin form :) vi har ett + och träffar bm andra veckan i jan
Önskar er alla en riktig god jul och lycka till