Jag får ingen hjälp av vården!
Jag vet inte om detta är rätt forumskategori, men skitsamma just nu. Detta är VIKTIGT!
Jag är så frustrerad att jag har börjat fundera på att ta livet av mig. Jag har i många år (6 år faktiskt) sökt hjälp för dessa saker: underlivsproblem, panikångest, självskadande, fetma, depression, ensamhet, tvångstankar, självhat(dålig självkänsla), sockerberoende, matproblem överlag, jobbig mage(IBS), ätstörningar, orolighet, nervositet, ADHD och just nu utreds jag också för borderline personlighetsstörning, vad jag har förstått.
Den senaste tiden har jag gått upp och ner så mycket i vikt att det tär på mina organ, speciellt min tarm. Min mage är antagligen förstörd för resten av mitt liv - och jag är bara 20 år. Jag har varit bulimiker, jag har svält mig själv och jag har hetsätit. Det enda som är kvar nu är en hetsätande, sockerberoende 101,5 kilos deprimerande..klump. Jag är för övrigt 1,62 cm lång. Här har vi många akuta aspekter, eller hur? Man borde kunna få hjälp med något av det här?
Nej. Jag sökte förra veckan en dietist för hjälp med mina extrema sockerproblem (äter godis+glass nästan varje dag, och ibland kommer jag upp i 6000 kalorier på bara en dag) men fick veta att jag antagligen måste ha läkarremiss. Kom inte ens fram till att få prata med en dietist. Dessutom var den ordinarie dietisten gravid och sjukskriven. (Jag kanske bör nämna att varenda gång jag har sökt hjälp så har alla de som ska hjälpa mig varit gravida, sjuka eller sagt upp sig från jobbet, och så har jag blivit bortglömd.)
Dock sa hon i telefonen att hon skulle ringa upp mig om hon hittade något. Det gjorde hon! En dietist som jag kunde ringa. Jag lade på och ringde. Inget svar. Så jag lämnade ett meddelande. Idag hade jag fortfarande inte hört från henne så jag ringde upp henne på det numret jag fick, igen. Och igen. Och igen. Och igen. Fyra gånger ringde jag henne på samma nummer, tills jag insåg att jag hade ett till nummer till just denna dietist, eftersom hon tydligen fanns på två ställen i Göteborg. Där svarade hon på en gång.
Jag förklarade att jag behövde få en tid för att jag var i stort behov av hjälp. Jag sa att jag har ett sockerberoende som jag behöver hjälp med, varpå hon svarade med att "alla är vi lite sockerberoende.. Sockerberoende finns egentligen inte, det är något som media har hittat på." ...sedan fortsatte det, så fort jag skulle säga något blev jag avbruten: "Du kan inte få någon hjälp här i alla fall. De har dragit ner på dietister i hela regionen. Jag kan inte hjälpa dig.", "du får gå till en privat dietist om du vill ha hjälp.", "Jag tar bara hand om livshotande fall."
Livshotande fall? En dietist? Som tar hand om enbart livshotande fall? Allt för att spara pengar. Hon hjälper alltså inte en extremt överviktig 20-åring utan något socialt liv att må bra igen, enbart för att spara pengar.
Detta har jag för övrigt hört var jag än har ringt. Var jag än har vänt mig. "Vi kan inte hjälpa dig."
Jag kontaktade psyk (angående allt dåligt i mitt liv) i november förra året. Jag flyttade hit (Gbg) i slutet av juli förra året dessutom. Sedan dess har jag inte fått någon hjälp därifrån. Däremot har jag fått berätta om mitt liv för två personer, en psykolog och en läkare, under cirka fem sessioner. Fem sessioner sedan november. I mars slutade de att höra av sig, så jag ringde nu i maj. Det visade sig att de inte har någon psykolog som kan hjälpa mig förrän i oktober. Så jag sitter alltså hemma i allt mitt självhat, utan att få tag på varken dietist eller psykologisk hjälp, i elva månader. Och som sagt, innan dess har jag i 5-6 år försökt jaga rätt hjälp.
Jag bör nämna att jag alltid har bott i Västra Götalands-regionen. Jag varnar er. Flytta inte hit.
Vad ska jag göra? Jag får ingen hjälp någonstans. De kallar inte ens in mig. Jag får inte ens komma dit. Jag blir inte ens bedömd. Vad i helvete ska jag göra? Jag är fast i ett svart hål utan chans att någonsin komma upp ur det. Vad. Ska. Jag. Göra?
Eftersom jag har en underbar pojkvän med mycket mer pengar än vad jag har (då jag är arbetslös, skollös och bara går runt och drar hemma hos mor) så ska han och jag gå till en privat dietist, och betala dyrbara pengar. Hans pengar då. Han hjälper mig gladeligen då jag mår så fruktansvärt dåligt. Men ska det verkligen vara såhär? Ska det gå till såhär?
Det tycker inte jag. Vad tycker ni?