Hur känns det att vara gravid!?

Jag är bara i v 5 med mitt första barn, men oj va underbart det känns! Har precis som du längtat sen jag var väldigt ung och det känns fantastiskt att det äntligen är min tur. Är 23 nu :)

Åhh vad mysigt! Jag längtar tills jag är i din fas! :)

Graviditet suger röv. För mig iaf. 20 veckors illamående och kräkningar, sen är man sjukt otymplig, svettig och sömnlös. Såklart är barnet efterlängtat men vägen dit är för jävlig. Men graviditet är olika för alla, och från gång till gång. Finns de som har det lättare än jag och många som har en betydligt jobbigare graviditet än jag.

För mig har graviditeten inte alls varit en dans på rosor, spydde konstant och rasade i vikt fram till v.15 ungefär, hade sedan därefter några veckor som jag mådde bra sen övergick de till svagt illamående igen och huvudvärk har jag haft genom hela graviditeten. Nu på slutet (är i v.36 med mitt första barn) så känner jag mig väldigt tung, ont i kroppen, ont i fötterna och extremt trött.. Jag längtar bara tills att allt är över men snart så! :) självklart är alla graviditeter olika men just min är ingen höjdare känner jag iallafall..

Vara gravid är en gigantisk portion oro för att göra fel, för missfall, för sjukdomar hos barnet.
En lång räcka av illamående, migrän, undersökningar och krämpor.
Men det är också en fantastisk tid med en stor fin mage, underbara små buffar och inköp av sockersöta saker.
Sen mynnar allt i den värsta smärtupplevelsen någonsin och ett barn som man känner en oändlig kärlek till och vill skydda hela livet.
En omvälvande tid kort sagt. En tid man minns för resten av livet och oftast är beredd att göra om och om igen.

Lycklig är du som har allt det underbara framför dig. Men mitt råd är att bli riktigt vuxen först. Ungdomen är också en mycket speciell tid som inte kommer igen.

Första graviditeten för mig och trots att jag inte haft några speciella graviditeteskrämpor som illamående, svullen, bröstspänningar etc etc så tycker jag ändå att det är överskattat hur varm folk pratar om att vara gravid.

Förstå mig rätt. Det är en underbar tanke och känslan när barnet sparkar är verkligen en upplevelse. Men annat än det så är det mest konstant oro och väntan och så allt ont som kommer ju längre in i graviditeten man kommer, som ryggont, foglossningar, ligamenten mm mm och svårigheter att utföra saker ju större man blir.

Bortsett från ultraljuden och fosterrörelserna som är rätt fantastiskt att få uppleva och man får en lugnande bekräftelse på liv och hälsa, så tycker i alla fall jag att graviditeten är rätt överskattad.

För mej har det varit olika.
Med 1 och 2 spydde jag konstant halva graviditet. Det var inget roligt alls.
Hade även svår foglissning med andra så jag blev sjukskriven.
Nr 3 och 5 var en dans på rosor. Mådde hur bra som helst
Medan nr 4 var ett rent helvete.
Hade så ont så jag fick äta massa smärtstillande och läkarna ville sätta mej i rullstol.
Kunde knappt röra mej alls utan att ta pausar på 5-10 minuter bara för att ställa mej upp från sittande.

Jag hatar att vara gravid. Är gravid för andra gången nu och mår mest bara bajs. Spelar ingen roll om jag och/eller min man vill ha fler barn nu för så länge vi inte adopterar, skaffar surrogatmamma eller vetenskapen kommer på något sätt för män att vara gravida eller odla barn i små kammare så är det kört. Jag vägrar det här en gång till.

Du har något att se fram emot :) Ser att resten spyr galla över det här med att vara gravid, själv tycker jag det är en jävligt vacker gåva att kunna få egna barn. Jag är som sagt bara i vecka 5, men har redan symtom som sjukligt ömma bröst, konstant illamående och ont i magen. Men tycker jag det är hemskt? Icke. Är snarare tacksam. 

Vänta 35 veckor till, och se om du varje minut orkar vara tacksam. Sen har ingen här uttryckt otacksamhet, bara en annan upplevelse än din.