• Fanny b

    Bli 'sams' utan att prata ut?

    Om man bråkar sällan så tycker jag inte det finns något behov att alltid prata ut, men om man har en sambo som i ts fall lätt blir sur så tycker jag man ska prata ut. Jag menar nu inte att ts sambo är sådan men min erfarenhet av personer som lätt blir sura och sedan låtsats som inget hänt är att omgivningen tar för stor hänsyn till detta, det kan heta att X blir lätt sur men det går fort över, strunta i vad x säger när hen blir sur. Jag tycker inte man ska förtränga sina känslor men att man ska ta ansvar för dem. Så om man lätt blir sur/har ett hett temperament bör man hitta sätt att hantera detta utan att låta sina känslor gå ut över sin omgivning.

    Sedan handlar det också om vad bråken handlar om, om det ofta handlar om samma sak bör man som par försöka reda ut detta,    

  • Fanny b
    Alexi skrev 2013-06-12 06:34:06 följande:
    Fast varför ska den ena få välja hur sånt här ska hanteras för båda två?
  • Fanny b
    EnGladPingvin skrev 2013-06-12 08:51:16 följande:
    Jag var sådan förut att jag alltid ville reda ut och prata, men med min nuvarande sambo har jag insett att det bara leder till mer och framför allt värre bråk. Men det beror naturligtvis på vad för slags bråk det handlar om. Det var länge sedan vi hade ett storbråk, men vi kan tjafsa en del och bli sura. Då är vi tysta och lämnar varandra i fred en stund, sen släpper vi det. Skulle det vara något viktigt måste man ju däremot ta upp det igen, men då är det bättre att vänta tills allt lugnat sig. 

    Lite tjafs kan jag numera släppa utan att reda ut eller få någon ursäkt, men däremot kommer jag aldrig acceptera att man i tjafset använder sig av nedlåtande, elaka eller kränkande kommentarer eller tillmälen. Aldrig. Numera sker det ytterst sällan hos oss, men i början kunde min sambo kläcka ur sig riktigt elaka saker. Jag satte dock ner foten direkt och gjorde klart att i ett sådant förhållande tänker jag inte leva. Skulle det ske nu skulle jag kräva att vi pratade om det och redde ut det, för sådant accepterar jag inte oavsett hur arg man än är.

    Jag tror att det är skillnad på om båda parter i en relation surar vid bråk, än om bara en gör det. För om båda gör det, blir det mera jämställt, och som i ditt fall, ett sätt att lösa konflikter på.  Nämligen att man bråkar, blir sur, ignorerar varandra en stund, sedan är allt bra. Men om bara en surar så kan detta leda till att denne medvetet/omedvetet använder detta som ett maktmedel. Det vill säga, vid en konflikt blir man sur, och när denna sinnestämning gått över så anser man att konflikten är löst. Medans ens sambo kan tycka att det är jobbigt om man är sur, då man tex kanske snäser åt denne, och sedan tycka det är konstigt att denne inte får vara med och avgöra hur en konflikt ska avslutas. I vissa relationer kan detta leda till att den som inte ofta blir sur börjar tassa på tå runt den sure eller om denne ofta blir snäst ignorerar detta.

    Jag tycker man har rätt att bli sur men att man ska ta ansvar för detta, genom att t ex gå undan, undvika att snäsa/komma med nedsättande kommentarer, dvs inte ta ut sitt dåliga humör på omgivningen. Om sedan sambon vill reda ut saker bör man kunna kompromissa. Man behöver te x inte nämna allt som nämndes i bråket utan bara det viktiga för att sedan komma fram till en lösning. T ex grälet handlade om vem ska ska göra vad i hushållet, konflikten avslutas med att man lugnt pratar om hur detta problem ska lösas.
Svar på tråden Bli 'sams' utan att prata ut?