Fler med psykiskt jobbig PMS?

Jag skrev det i ett av mina inlägg att det är mkt värre nu sen jag fick barn (drygt 2 år sedan), eller att jag helt enkelt inte var lika känslig för det innan, typ kunde hantera det bättre när man var själv och att man inte riktigt hade samma koll på vad det hade kunnat vara då

För mig har det blivit värre för varje barn, väntar tredje nu och är glad att jag har en lösning på skiten när det kommer igång igen.

Tack du med :) Som du säger så vill man ju ta tag i problemet från grunden och inte bara måla över dom med diverse psykofarmaka, särskilt som det är hormonrelaterat och inte någon psykisk sjukdom (även om det känns så ibland!) Berätta gärna hur det går med krämen. Det låter väldigt intressant. Har själv testat Cerazette som ju är mini-piller med endast progesteron och kände mig tyvärr sämre av det. Samma med andra vanliga p-piller som jag också testat- inget bra resultat alls! Jag kan dessutom se tillbaka på de perioder när jag åt p-piller och se hur de sammanfallit till 100% med perioder då jag mått rätt dåligt och tagit beslut som inte är helt i linje med min personlighet. Det är skrämmande. Och heja, heja dig! Du kommer att hitta något som passar! Ska bli så intressant att höra om krämen, är den till för att avhjälpa PMS? Hade ägglossning nu i dagarna och känner hur humöret svänger hela tiden. Ena stunden är livet på topp och jag känner mig glad och lycklig och andra sekunden retar jag mig på allt och livet känns meningslöst. Upplever du att yttre stress kan påverka extra mycket? Vi står inför en stor flytt nu och jag tror att det gör saken värre stundvis. Apropå acnen så försvann min i samband med min graviditet och har inte kommit tillbaka alls! PMS/D var också som bortblåst de första 6 månaderna ungefär efter förlossningen. Fick mens efter ca 8 veckor och var så nöjd de första månaderna- ingen PMS/D. Kom ju tyvärr tillbaka, grrr!

Hej Låter ju inte så roligt att det blir värre efter varje barn... Vad är din lösning? Mår du OK som gravid?

Rådjur: läste just igenom länken du skickade- och listan stämmer ju in precis! Förutom just acnen då.

Kom efter barn för mig med. Och pms:en är efter ägglossningen. Som en bråddjup mörk ravin - ibland varar det bara några timmar. Kanske är stress som utlöser? Är fruktansvärt då allt plötsligt blir bläcksvart och jag kan börja gråta för vad som helst. Ansiktet förändras och folk frågar vad det är med mig. Är svårt att snabbt inse vad det handlar om då man är van att "tro på" sin hjärna. Det är ju regelbundet, men det svåra är att det kommer så plötsligt.

Funderar på att gå till doktorn och se om det finns någon bra medicin. Vet att grönsaker innehåller östrogenliknande ämnen liksom tofu, och det är möjligt att det hjälper lte. Denna månad har jag ätit extremt mycket grönsaker och jag hade mildare pms. Vet inte om det var ett sammanträffande?

Ang. p-piller/minipiller så förstår jag faktiskt att det stjälper mer än hjälper :// De innehåller ju syntetiska hormoner, bla. den DÅLIGA formen av östrogen, som är förenad med alla de problem som listan i min länk nämner, och även cancerrisk.
Om man dock försöker jämna ut den hormonella obalansen med samma hormon som redan finns i kroppen, den naturliga sorten - vill jag tro att man kan bli bättre!!

Den krämen jag nämner hjälper mot både PMS/D-besvär och klimakteriebesvär!  

Jag funderar på om det här med graviditet och avsaknad av PMS - jag tycker mig ha läst att progesteronet ökar skitmycket under en graviditet, vilket kanske gör så man mår bättre ett tag efteråt ? Men sen kanske hormonerna blir de samma som innan graviditeten, och man därför får tillbaka allt dåligt mående ? 
(Spekulerar bara nu & försöker hitta förklaringar)

Jag tror absolut yttre omständigheter kan påverka PMS/D negativt, och att man kan må mycket mycket sämre när man är stressad - men jag tror även att inre omständigheter kan påverka!
Såsom Nina skriver nedan verkar kosten vara viktig att hålla koll på! Jag har precis som Nina skaffat mig grymt mycket bättre matvanor, i ren desperation, och för att jag mådde så dåligt i magen av ris, pasta, bröd och sådant! Jag bestämde mig för att skippa det jag fick magkatarr av och äter typ en halv tallrik med grönsaker/bönor varje dag, och andra halvan av tallriken full med något slags protein - typ fisk eller tofu eller Quorn! 
Jag vill tro att detta hjälpt mig en hel del!! Är också mitt i PMD-måendet just nu, men mår 100 ggr bättre än jag brukar göra ... Har inte haft EN ENDA gråtattack hittills, och annars brukar jag inte kunna sluta gråta ://
Det som besvärat mig denna gång har varit darrighet, korta minnesförluster, ilska och fet paranoia!

Jag vet inte om nån upplever samma - men jag är HELT SÄKER på att PMD förstärker mina andra psykiska besvär MASSOR :// Jag har asperger, borderline och problem med social fobi. När jag blir "sjuk" i PMD-måendet, så märker jag hur jag blir HELT avstängd socialt, pallar inte prata med nån, tror alla avskyr mig på något hemligt sätt, tror jag har gjort alla något negativt, pallar inte att människor glor på mig - blir arg av deras blickar, känner mig utstirrad och extra märkbar överallt osv osv!
Dessa symtom är annars under kontroll under tiden jag mår bra - men när PMD-perioden börjar blir jag som sagt en sjuk människa ... 

Blir ett skitlångt inlägg nu - men har du (& ni andra PMS/D-drabbade tjejer) märkt att sexlusten är en jävla berg och dalbana ? 
För mig blir det så att jag tänker på sex HELA TIDEN precis när mensen är slut och ägglossningen är på gång. Vill hela tiden och MÅSTE typ väldigt ofta, för att inte bli galen, känns det som.
När perioden då jag har störst chans att bli gravid är över - dvs. från ägglossning och typ 2 v framåt, klingar min sexlust av .... tänker inte ett skit på sex längre, känner inget behov av det, blir dålig på att ta initiativ ... rent allmänt slö vad det gäller sex. 

Nån som känner samma ?

Tycker det är skitjobbigt hur det bara svänger om sådär drastiskt ://                        

Skulle just kolla efter detta ämne då jag lider oerhört mycket och då kom denna tråd upp först av allt. Jag är ett monster vid ägglossning och ca 5 dagar innan mens..men allt som ett är det 14 dagar kanske mer. Det känns som om jag inte har några bra dagar dagar att leva på under en månad. Jag är ensamstående på heltid och jag fungerar verkligen inte. Jag vill inte leva, blir irriterad, inget tålamod,kan gråta för ingenting, vill skrika, skada mig själv och det finns inget bra i livet alls. Jag svullnar, har ont, går upp i vikt och får social ångest. Jag kan inte kontrollera mitt humör. Det har blivit värre sen 6 månader tillbaka.

Jag har aldrig tagit tag i att söka hjälp. Men efter förra gången så förstod jag att detta går inte. Min mens slutade för knappt en vecka sen och idag har det redan börjat igen..vill gråta..brösten svullnar, har ont i hela kroppen tex..antar att ägglossning närmar sig. 

Jag ringde vårdguiden och frågade om akuta råd..för jag vågar inte hämta mitt barn ens för jag är livrädd att utsätta den jag älskar mest i hela världen för mina beteende. Jag skulle ringa ett sjukhus sa hon, och gav mig ett nummer..men dom har ju telefon tider å det är nog inte så lätt att få en tid där. Då jag varit med om våldtäkt ganska nyligen så är jag ju väldigt rädd och obekväm med gynekologer som jag också berättade. Kontakta min vårdcentral är ingen ide då jag inte fått mitt läkar val, utan jag har en läkare som är helt värdelös och sen får man aldrig tid där.
 
Hon ifrån vårdguiden var mest ifrågasättande över att jag inte sök hjälp för detta tidigare. Upplevde henne som anklagande. ( tar det säkert hårdare nu också) Hon kunde inte ge mig några akuta tips att ta till nu...vad som helst känner jag måste ju finnas att göra tills vidare.

Jag är ju en fara för mig själv.

Nu blir jag nojjig över att hon har mitt person nr och vet om min situation och att jag är ensamstående och tror att jag skadar mitt barn. Förlåt för ett långt inlägg och kanske ett osammanhängande men precis som ts skriver så känner jag mig så ensam med detta, rädd och olycklig.

Hej, Hur har det gått för dig? Har du kunnat hämta ditt barn? Har du någon som kan hjälpa dig ikväll? Om inte, försök att göra allt så enkelt som det bara går för dig. Lyft bort alla måsten, ät hämtmat om det ska vara så, är ditt barn tillräckligt gammalt för att uppskatta en film på TV, kör på det. Ta en kvart i taget, en halvtimme i taget och snart är det läggdags. Ta ett bad om du kan i lugn och ro. Dessa är de enda råd jag kan ge för att lätta situationen just nu. Rådjur kanske har mer tips? Om du är en fara för dig själv så är kanske psykakuten en nödvändighet. Du är inte ensam! Det är det viktiga och det är inget fel på dig! Det är fruktansvärt och din hemska historia med våldtäkten hjälper säkert inte PMS/D alls. Förhoppningsvis behövs inte en undersökning om du går till läkaren, finns det möjlighet att söka dig till privat/specialist direkt? Försök att klara dig igenom kvällen nu, det är steg ett. Sedan ska vi stötta varandra i att finna en strategi för att kunna hantera PMS/D mer långsiktigt. Kram till dig

Känner verkligen att jag måste försöka läsa på lite mer om olika hormoner osv. men det är ju en djungel där ute. Tack för infon! Det låter ju mycket logiskt angående progesteronet. Läste länken du skickade och det är ju en hel del livsstilsförändringar som kan göras, något jag är beredd på om det kan tänkas fungera. Just nu äter jag rätt målet kött t.ex och kan tänka mig att det finns mycket dåliga östrogener i det. Vet inte om du upplever samma men det är ungefär 1000ggr svårare för mig att äta nyttigt under PMS/D som innan. Suget är så fruktansvärt starkt. Idag var jag bara tvungen att äta en chokladkaka. Socker, fett och salt är det min kropp/psyke kräver :( Paranoia och ångest är fruktansvärt! Med dina andra diagnoser måste det ju rent ut sagt vara skitjobbigt att försöka hålla allt under kontroll, stor eloge till dig. Generellt sätt så tycker jag att PMS/D förstärker stress, ångest och oro jättemycket även utan några bakomliggande psykiska besvär. Sexlingen här är ungefär noll från ägglossningen tills första mensdagen. Då är jag helt på igen, min man är inte det dock. Vilket jag helt respekterar, tyvärr lämnar det bara ca en vecka i månaden för sex.... Och det är ju inte alla dagar just den veckan man lyckas få till det heller. Som du säger, svängningarna är de värsta. Jag har bara under dagen svängt mellan olika humör otaliga gånger. Älskat livet och min situation för att nästa bara avsky allt, och så börjar det om igen några minuter senare.