Separera med 1-åring, hur göra med boende?

tack för svar! Känner mest att det verkar så jobbigt för en så liten en att behöva kuska fram och tillbaka :( Om vi nu separerar funderar jag på att föreslå sambon att vi flyttar fram och tillbaka i stället för barnen. Alltså ett permanent boende för barnen, där vi vuxna alternerar med några dagars mellanrum.
Någon som testat detta?

Vi är inte osams, och kommer (är jag iaf ganska säker på) att kunna samarbeta kring barnen. Blir bara så osäker efter att ha läst allehanda psykologer som menar att så små barn far illa av att inte ha en fast punkt :(

stort tack för svar! Jimman: har du egna erfarenheter?

puffar tråden lite :)

Tack för svar Sara!

Samarbeta kommer vi som sagt att kunna göra, och båda barnen är fullständigt trygga med oss båda (sambon var hemma med den äldsta i ett halvår och den yngsta från det att han var 5,5 månader). Han är en utmärkt pappa som jag på inget vis vill beröva barnen.
Men jag har också funderat på vad det skulle innebära för oss som vuxna att flytta: risken finns att det blir ett väldigt utdraget sätt att separera på, eftersom ingen egentligen kan börja ett nytt liv. Vi bor i en stad med höga bostadspriser och bostadsbrist, så det är inte direkt enkelt att finansiera 3 boenden. Alternativet är ju att vi delar även på "vuxenboendet", men då är ju som du säger risken stor att det havererar så snart någon träffar någon ny :/   

Jag kallar mig för "villrådig" av en anledning :/ Det är ganska mycket jag inte har grepp om just nu, som jag misstänker att det är för många i denna situation...

Stort tack för alla svar! För tillfället bor sambon på sin arbetsplats, men hämtar barnen på dagis varje dag vid 15 och är hemma med dem tills jag kommer hem vid 19. Då tar jag över och nattar/lämnar på dagis. Så nu träffar vi dem lika mycket. Vet dock inget än om hur det blir på semestern, situationen är väldigt oklar än. Dock lutar jag starkt åt att fråga sambon om vi möjligen kan temporärt försöka skaffa ett tillfälligt boende till att dela på, och alternera i 2-dagarsintervaller hemma under någon eller några månader för att hinna fundera lite.
Vet inte, men det känns mest skonsamt för alla, och så får vi vuxna lite tid att tänka och slipper förhoppningsvis göra något förhastat och göra barnen illa i onödan :/