Hur tror du att du skulle reagera om din dotter blev gravid som 15-åring?

Arg hade jag väl inte blivit. När det redan har hänt gör ilska absolut ingen nytta. Bekymrad hade jag nog blivit.
Jag hade visat förlossningsfilmer,bett henne läsa på om barn,amning och förlossningar samt be henne göra upp en plan för hur de närmsta säg 5 åren skulle se ut. Är planen genomförbar? Hur har hon tänkt sig allt? Ställer skolan upp med någon resurs?
Sen hade jag gjort klart att jag stöttar i allt och finns här,men är man mogen nog att skaffa barn så betraktar jag henne som vuxen och då bor hon inte längre hemma. Så resonerade min mamma.

Jag skulle informera tydligt om hur jobbigt det kan vara att få barn. Vaknätter,kräksjukor,att barnet kan födas med speciella behov,att förhållanden kan gå i kras,att man kan få ett high need- barn,men inte säga att det ena eller andra beslutet är att föredra.

Samma hade gällt för en son som gjort någon gravid.

Jag hade upplevt det som om jag misslyckats i mitt föräldraskap. Sen hade jag tagit ett allvarligt snack med dottern som förhoppningsvis slutat i att hon gjorde abort. Skulle hon välja att behålla i alla fall hade jag så klart gjort allt för att hon skulle klara skolan och få ett "normalt" tonårsliv trots bebisen. Det enda jag inte accepterar är om hon hoppar av skolan, flyttar ihop med någon lowlife och börjar leka vuxenliv.

puss: Med den inställningen hade dottern garanterat inte berättat något om graviditeten för dig förrän det var för sent för abort (om hon ville behålla) eller inte alls (om hon gjorde abort). Det gjorde inte jag för min mamma, som är som du, när jag var 15 och blev gravid.

Som jag? Du vet inte ett dugg hur jag är.

Först bli ledsen.
Sen uppmuntra henne och pappan att ta det beslut de anser vara det rätta och visa att jag finns här oavsett.
Om de sedan frågat mig vad jag själv tycker så hade jag svarat ärligt.

Jag hade nog bara kramat och hjälpt henne i alla beslut hon tagit.

Severus
Ja på fl finns verkligen udda talanger.

Annat: Jag skulle försöka tänka på just hennes förutsättningar, vilja och möjligheter innan jag "förespråkade" någonting av hennes val. Men jag skulle ALLTID stötta mina barn oavsett hur dom väljer i livet.