• Mineralvatten

    Alltså HUR ska en bebis komma ut där???

    Jag är inte gravid ännu, men jag och min man planerar en sommarbebis 2014 om allt går som planerat.
    men alltså seriöst hur fan överlever man en förlossning???
    HUUUUUR ska ett barn kunna komma ut där?? AJ

    alla ni som tänker komma med skrämmande historier och exempel, snälla gör inte det, jag har redan sett på uppdrag granskning.

    ni som vill komma med lugnande och positiva historier...ja tack =).

  • Svar på tråden Alltså HUR ska en bebis komma ut där???
  • lövet2

    Du har väl använt gummiband någon gång? Ett litet ynkligt gummiband, men när du drar i det, så kan det töja ut sig hur mycket som helst. Det funkar likadant när man föder barn, så det är inte alls konstigt att det kan komma ut ett barn där!

  • Jacqueline

    kvinnan är skapt för att föda barn helt enkelt hehe =) jag har två snabba och problemfria förlossningar och är väldigt nöjd =)
    Kvinnans underliv är magiskt helt enkelt

  • Mineralvatten
    lövet2 skrev 2013-06-17 10:35:48 följande:
    Du har väl använt gummiband någon gång? Ett litet ynkligt gummiband, men när du drar i det, så kan det töja ut sig hur mycket som helst. Det funkar likadant när man föder barn, så det är inte alls konstigt att det kan komma ut ett barn där!
    hehe okdå. men det känns ändå skumt.
    jag veeeeet att kvinnor gjort detta i alla tider och bla bla bla, men alltså jävligt mkt aj :/
  • Flickan och kråkan

    Jag har fött två barn och väntar på att föda barn nummer tre inom kommande vecka förhoppningsvis. Nej, jag förstår faktiskt inte det heller. Det övergår mitt förstånd hur det kan komma ut ett barn därnere, men tveklöst har det gjort det.....två gånger för mig hittills. Jag har haft två okomplicerade förlossningar. Visst har det gjort djävulusiskt ont, men det är en smärta som är svår att förklara. Jag sprack inget med första barnet och enbart marginellt med andra. Fick sy två stackars stygn bara för att det var precis vid urinröret annars hade det fått självläka. Andra gick väldigt fort så berodde nog på det. Jag har bara använt mig av lustgas och jag är generellt inte särskilt smärttålig. Fasar för att gå till tandläkaren . Hoppas på en bra tredje förlossning också. Nu vill jag bara att liten ska komma ut. Trött på att känna mig som en strandad val och längtar efter att kunna se mina fötter igen när jag ska knyta skorna .

  • Ellie

    Kroppen är ju gjord för detta. Den vet precis hur den skall bete sig - för dig gäller det bara att följa med Glad
    Som tur är pågår ju förlossningen bara en liten liten tid av den totala graviditeten, för att inte tala om resten av livet med barnet! En normal förstagångsförlossning tar väl kanske ca 10 timmar, och det är ju mindre än 1 dygn av ditt liv. Dessutom går de timmarna väldigt fort.

    Jag tänkte som så att "om man har 1 värk var 3: e min, så betyder det ju 20 st per timma. Pågår förlossningen i 10 timmar (min gick snabbare), så blir det ca 200 värkar man skall klara av"... så det är ju bara att räkna ner: 199, 198, 197... De första timmarna är värkarna inte så farligt jobbiga heller.


    Jag minns att jag hade ont och att det var jobbigt, men det är ett ganska diffust minne, och redan efter några månader tyckte jag inte att det var så farligt egentligen. Ganska häftig sak att vara med om.

  • Mineralvatten

    Hmmm ja ni har ju rätt men jag ändå rädd ;/
    min snälla man är dock helt medveten om att det finns en väldigt stor risk att jag rabblar upp all världens svordommar åt honom haha.

  • Mineralvatten

    Det här har jag skrivit i en annan tråd:

    jag har drömt om min förlossning flera gånger och det som återkommer är att jag väcker min man mitt i natten och vrålar att vattnet har gått och jag är helt hysterisk...varpå han är kolugn och tar bb-väskan till hallen, ringer en taxi.
    jag är helt hysterisk och springer runt i huset och skriker i falsett att vi ska ha barn nu, vi ska ha barn nu....VI SKA HA BARN NU...
    sedan så tvärstannar jag mitt i ett steg, går fram till min stackars man och tar tag i tröjkragen och skriker åt honom att han måste ringa mamma: VI MÅSTE RIINGA MAMMA...HON FÅR SÄTTA SIG I BILEN OCH KÖRA HIT, men hjärtat det är tre timmar för henne att köra...DET SKITER JAG I...jaja säger min man.
    jag tittar på honom med ögon som skjuter blixtrar och säger långsamt, kallt och lugnt:
    hörrödu...jag ska krysta ut en jävla vattenmelion ur en citron...nu ringer du min mamma och säger åt henne att sätta sig i bilen, pronto".
    jaja säger han och ringer.
    Hejsan svärmor...jo hon har förvandlats till något monster säger han skrattande, vi ska åka in nu och hon vill att du kommer...vad bra jag ska säga det.

    =).

  • Flickan och kråkan
    Mineralvatten skrev 2013-06-17 10:43:39 följande:
    Hmmm ja ni har ju rätt men jag ändå rädd ;/
    min snälla man är dock helt medveten om att det finns en väldigt stor risk att jag rabblar upp all världens svordommar åt honom haha.
    Det är helt naturligt att vara lite rädd. Jag är lite rädd nu.....fast det är tredje gången och jag inte har några dåliga erfarenheter. Man kan ju aldrig riktigt veta och ont gör det ju . Men samtidigt så är man rätt less på själva graviditeten mot slutet så man vill ju att det ska dra igång. Att föda barn är det tveklöst häftigaste jag har varit med om. Obeskrivligt. Den där urkraften.......
  • gröna L

    Jag har tänkt samma tanke: det är tamejfan helt omöjligt! Det kan inte gå! Men jodå, nog klämde jag ut en klimp till son för 1,5 år sen, på just det omöjliga sättet! Förlossningen var otroligt smärtsam (använde i praktiken visserligen bara TENS), och på samma gång det absolut häftigaste jag varit med om!

Svar på tråden Alltså HUR ska en bebis komma ut där???