Är det vanligt att folk påpekar hur sött ert barn är varje gång ni går ut?

Jag upplever motsatsen. Jag gillar inte alls barn. Jag tycker att dom är snoriga och högljuda. När jag sitter på bussen/cafe/osv så är det alltid nån med sin bäbis där.. När bäbisen skriker eller kanske sträcker sig efter mitt kaffe/jacka/hår så bara ler mammorna mot mig. Jag vill INTE ha skrikande bäbisar tätt inpå mig. När era bäbisar sliter tag i mitt hår så ska ni INTE titta på mig och ler och låta ungen fortsätta. Jag tycker INTE att bäbisar är söta, jag vill INTE ha bäbis-saliv i håret. Samma när krypande ungar kryper fram till min hund och drar och slår.. då bara ler ni ?!?! Sen kläcker ni ur er "hon gillar hundar" eller "hon är så social och kontaktsökande"

Hela tiden så förväntar sig mammor att jag ska titta på deras bäbisar och tindra med ögonen.

Kanske är det ni mammor som tror/fått för er att alla gillar ert barn? När omgivningen i många fal bara är artiga och inte vill säga ifrån   

Mammorna ska ju självklart gå omkring med sina bäbisar i ansiktshöjd.. typ över axeln och i bärsele. Jag har väldigt, väldigt långt, lockigt och blont hår där bäbisfingrar fastnar och bäbiskladd syns. Och ja, jag försöker sätta mig långt från bäbisar men dom dyker alltid upp.
Jag har inget emot att folk går utanför huset med sina barn. Det som är jobbigt är ju att ingen tar bort sitt barn! Dom bara ler och kommenterar nåt i stil med hur gullig unge dom har *suck*. En mamma satte sin 2 åring i mitt knä på bussen (!!) med kommentaren "Det gör väl inget.. vi åker inte så långt" 

  Min hund får inte kladda saliv på andra och om min hund börjar klättra runt på och slå på barn så är det nog ingen som ler och tycker det är sött. 

Ja, men det är ju en sak att "tvingas" säga att de är fina, och en annan sak när främlingar självmant "kastar sig över bebisen" utan att man bett om det. När de i kassakön, på bussen mm själva söker kontakt så kan man ju inte utgå från att de ljuger. De hade ju kunnat ignorera totalt.

Jag AVSKYR verkligen när människor påpekar barns utseende. Barn ska aldrig någonsin behöva bry sig på sådant. Dessutom har jag gång på gång fått uppleva hur min yngsta son alltid drar till sig uppmärksamheten överallt. Alltid blir beundrad, alltid får allt fokus. Bredvid står storasyster, världens finaste människa och är osynlig för världen. Hur tror ni det känns? Resultatet blir en liten odräglig skitunge som tror att han kan charma sig till allt här i världen och att själva universum rör sig runt honom och de flesta missar det djup och den fantastiska personligheten hos den som står bredvid. Så fy fan för alla som gullar ett utseende!!

så äckligt hur folk börjar bedöma ens utseende direkt från det att man föds, säger en del om världen vi lever i...

nu är han ju fem.....och syrran är åtta...... Och tro mig. Det beror INTE på föräldrarna alltid, utan på allt fokus som läggs på hur någon ser ut, snarare än på hur någon är. Det är bara korkat att tro att folks kommentarer om ett utseende inte mycket tidigt lär barn att det är hur man ser ut som är viktigt, inte hur man är. 

att kommentera hur sött ett barn är är att signalera till barnet att:

1: utseende är viktigt
2: att vara fin är bra, och därmed:
3: att inte vara söt är dåligt.

hur menar du nu?

självklart finns det barn som går runt och känner sig fula, det finns tydliga normer i samhället för vad som anses "fint", "fult" "normalt" osvosv.
Barn är inte dumma, självklart förstår de, självklart påverkas de, ju tidigare de utsätts desto tidigare börjar det.

det här är ju ingenting som bara förekommer gällande barn så små att de inte förstår vad folk säger.
och att vara söt är ju inte direkt en prestation, för mig är det en väldigt underlig sak att ge komplimanger för.

"Men utseende är viktigt för många. Det kan du väl inte förneka? "

ja utseende är viktigt för många, det har jag inte sagt emot, det jag sa var att jag tycker det är ett problem.

"Det är inte mer underligt att ge en komplimang för ett barns långa ögonfransar än vad det är att ge en komplimang över en leksak eller ett klädesplagg"

bra jämförelse där, det sätter litegranna fingret på ett av problemen, man gör den man ger en komplimang till ett objekt, en sak att titta på och beundra.

"Bara för att man inte ständigt får höra att man är sötast i stan så betyder det inte att man är ful. "

och det har jag heller inte påstått.

du behöver absolut inte hålla med mig men det blir lite poänglöst att fortsätta detta när du inte alls verkar förstå hur jag menar.

nu förstår jag inte, varför skulle jag inte mena vad jag skriver?

jag påstår inte att man är ful för att man inte "ständigt får höra att man är sötast i stan"
jag säger att man genom att tidigt börja lägga fokus på barns utseende och eventuella söthet präntar in i dem att söthet är något viktigt, något att sträva efter, och det är ju att indirekt säga att motsatsen är något dåligt man vill undvika.
det är inte samma sak som att jag påstår att man är ful för att man inte får komplimanger, förstår du verkligen inte det?

och hur får du något av det jag sagt till att utseende skulle vara kopplat till hur man är som person?

du har självklart rätt att tycka vad som helst, lika mycket som jag har all rätt att inte hålla med, jag tycker det är problematiskt att tidigt börja recensera barns yttre.