Är det för sent för mig att bli någonting?

Ska jag ge upp?

Är det för sent för mig att bli något? Att vara någon?

Jag har fuckat upp mitt liv totalt, har haft så mycket problem med mina föräldrar så det inte finns. Dem har i princip varit gifta ''för barnens skull'' och jag har fått stå ut med deras bråkande, skrik, svordomar, depressioner i flera år. Pappas drickande, frånvarande och otrohet. Mammas depression, skrikande, nonchalanta beteende mot mig.

Hur som helst, hade högsta betyg i nian, men i slutet av den sista terminen fuckade jag upp det - blev deprimerad - och slutade gå i skolan trots skolplikt. Det pågick för mycket skit hemma.

Mådde bättre, försökte plugga upp betygen, samma sak där. Fick högsta betyg, mådde toppen tills jag fick ett återfall i depression och gav upp skolan i sista sekund.

Detta har hänt flera gånger, att jag studerat arslet av mig, fått högsta betyg, mina lärare tyckt om mig.. Och sen händer det alltid något som triggar igång mitt mående, och då slutar jag bara gå i skolan i sista sekund, typ sista terminen när jag precis ska få mina slutbetyg från grundskolan.

Jag är så trött på detta, att Nästan klara av det.

Nu är jag 18 år, och har inte ens fått mina betyg från grundskolan årskurs 9, så jag kan inte gå på gymnasiet. Måste läsa om betygen, som de gånger jag gjort tidigare och misslyckats.

Känner mig så himla usel, jag som ville bli någon och vara något bra. Jag ville läsa till läkare eller barnmorska, och nu känns det som att jag sitter fast i skiten och försöker resa mig upp gång på gång, så blir jag alltid fälld igen.

Är det för sent för mig nu?