Skulle ni kunna tänka er att ha ett sockerfritt barnkalas likt detta i länken?

Nej, det där är inget för mig.

Varför? Jag är inte rädd för socker helt enkelt. 

Nej, mina barn är redan i sockerfällan och kräsna, de skulle inte äta den maten eller fikat och inte jag heller

Neej, det är inte direkt varje dag du hr kalas så du firar  det ordentlig eller ingen firande alls .. va spelar det för roll om man har socker eller inte du har ju lika mycket grädde om du köper tårta eller om du köper glasssstårta 

Vi har ofta börjat våra kalasfikan med en gigantisk skål fruktsallad, då rymmer barnen inte så mycket av det söta sen :) (även om det nu naturligtvis är naturligt socker även i frukt).

Vi har haft ett äggfritt kalas för att en som skulle komma är äggallergiker. Jag skulle kunna anpassa fikat likt det som var på kalaset om det var så att det kom en diabetiker och det skulle hjälpa denne. Jag tycker att så långt det är möjligt anpassar jag gärna så att alla får lika.

På våra kalas förekommer normalt socker, men inte i några hysteriska mängder och barnen brukar oftast på sina godispåsar (med rätt lite godis) precis innan de går hem så går de i spinn ser jag det inte :D

Vi har haft tvärtom när barnen var små och bjöd till "sockerchock" men inte sjutton blev barnen hysteriska för det. 

Vill mannen göra hälsobullar så ska han givetvis göra det. Men varför i hela världen tipsade han Aftonbladet om saken?  

Nej, jag är inte rädd för socker.

Ja, men jag skulle ha använt vanligt korvbröd till korvarna och ketchup istället för tomatpuré. Däremot hade jag gärna bytt ut själva fika-delen av ett kalas till något med mindre socker. Fruktsallad och grädde var ingen dum idé alls och går förmodligen hem hos de flesta. Jag tycker inte att man måste äta tårta och kakor på kalas, det finns alternativ man kan festa till det med.

Jag såg ett kul program engelskt för några år sedan då man gjorde några (ovetenskapliga) experiment.

Ett av dem var att bjuda barn på två kalas, ett sockerfritt och ett med massor av socker - MEN man ljög för föräldrarna om vilket som var vilket. I intervjuerna framkom att barnen kom hem mycket mer speedade från det sockerfria kalaset (som föräldrarna trodde var sockrat). Det var alltså snarare föräldrarnas upplevelser då de tolkade sina barns beteende som enbart sockrets fel. Snarare var det hela kalasmiljön som speedade barnen (jag jobbar på förskola och det kan bli kaos om det är många barn i grupp utan att vi vuxna styr upp).

De gjorde även ett test där de fick fram två saker som barnen tyckte var jämngoda (kommer inte ihåg vilka nu men säg russin och torkade aprikoser). De ställde ut två stora burkar med dessa i en (motsvarande) förskoleklass och hade fri tillgång varav det gick åt i princip lika mycket av varje. Efter en vecka fick barnen bara ha fri tillgång till russinen, aprikoserna fick de bara äta då läraren blåste i en visselpipa. Efter några dagar sprang alla barn och mulade aprikoser då de fick (tänk er att dela ut vatten i ett u-land i torkperioden) medan knappt någon tog russin. De hade stenkoll på aprikosburken för att hinna dit fortast då pipan ljöd. I intervjuerna efteråt hatade alla barn plötsligt russinen.

Visst är det ett tv-program men jag tror det finns poänger! Ju mer förbjudet, ju mer lockande. Jag håller för övrigt med krönikan gällande artikeln:
www.aftonbladet.se/wendela/article17061003.ab