Hur vet man allt om matning, sömn, andra behov?

Jag var totalt grön på allt vad barn innebar innan jag blev förälder.

Var på en träff med föräldragruppen men fann det totalt värdelöst då allt skulle handla om förlossning och graviditet så jag gick inte på resterande träffar.

När barnet föddes (prematur) försökte jag få in så mycket rutin som möjligt. Inte något särskilt schema, men jag utgick från att mat som ju är det primära behovet för överlevnad var prio ett, i alla lägen. Slapp därför allt vad hungerskrik kan innebära. Utrymme för blöjbyten, närhet och allt det andra fanns det ju gott om utrymme för när bebisen var vaken. Den första månaden var han vaken 1.5 h i sträck och sov 2.5 h där emellan. Så förflöt dagarna och vi fick ändå ett slags vardagligt rullande schema då jag kunde ställa klockan efter honom.

Jag tycker att det var ganska lätt, om än urtrist den första tiden. Det var ju ändå ganska mycket grönsak över bebisen de första månaderna. Sedan blev det lite mer krävande, fast inte svårt på något vis. Lite mer kul bara.

Men jag upplever att det mesta kom naturligt för mig och jag fann ett sätt som fungerade utifrån de förutsättningar jag hade. Min sambo hade det mycket svårare och har det än idag trots att barnet är 20 månader. För honom har inget kommit naturligt. Det har gjort att relationen mellan honom och vår son är lite ansträngd.

Du kan läsa böcker om barn tills ögonen trillar ur, det kommer ändå inte att ge så mycket som många hoppas på. Oftast finner man sin egen väg och sållar bland alla tips för att applicera det som kan tänkas fungera i ens egen vardag.

För det mesta gissar man. Kollar mat, blöja, kel. Efter ett tag kommer de lite in i en klocka.

En gång mitt i trötthet och förvirring fråga jag t o m bebisen vad hon ville. :P

Jag var 35+, hade aldrig varit barnvakt, upplevde allt som var under 6 år som några främmande varelser som man inte visst hur man skulle hantera.
Tro det eller ej, det fungerade utmärkt (inte amningen men resten) och jag hade inte läst en enda bok vad man skulle göra och inte göra. 

Man kan få mycket råd är här på Familjeliv är väldigt tvärsäkra på att just de har rätt så man får ibland ta saker med en nypa salt.

Här kommer orden i rätt ordning: Man kan få mycket råd är här på Familjeliv men en del är väldigt tvärsäkra på att just de har rätt så man får ibland ta saker med en nypa salt.

Kände likadant då jag blev mamma första gången. Nervösa morföräldrar gjorde inte saken lättare. Men min son överlevde ändå! Min barnmorska sa nåt bra: "Ingen kan vara bättre förälder till ditt barn än du!".

Jag visste INGENTING när jag fortfarande bara var gravid. Min dotter lärde mig allt eftersom, jag så läste jag på allt eftersom då problem eller frågeställningar dök upp. Det viktigaste är att lyssna på barnet, gör man det så ÄR det faktiskt så att det mesta kommer av sig självt. Och om det inte gör det, ja då kollar man upp det då. Det är helt omöjligt att läsa på om tex alla åkommor som en bebis kan råka ut för, eller kunna alla faser eller veta alla signaler för hunger, trötthet etc. Och det är ju inte heller nödvändigt, inte förrän du i så fall står i en sådan situation att du börjar undra. Först då kollar man upp, och då kollar man upp med folk som kan tex här på forumet Eller med BVC (som dock åtminstone för oss visade sig vara fullkomligt inkompetenta så dem frågar jag ju aldrig någonsin igen).