Jämställdhet vs amning

För min del så ställer jag jämställdhetsbonus mot kvoterad föräldraförsäkring och för vår del så är friheten att kunna välja viktigare än att "alla ska få bonus".

Visst blir det tråkigt för de som inte "kan" dela, t.ex egenföretagare som inte kan ta ut föräldrapenning och faktiskt vara föräldralediga då deras företag inte skulle gå runt då (visst, man kan ju ge upp sitt företag för jämställdhetsstatistikens skull, men det är ju egentligen inte bra för någon...) som inte kan få bonus för att deras situation ser ut som den gör, men ställ det emot kvoterad föräldraförsäkring. Tror att de är tillräckligt glada så länge de får bestämma själva, vilket inte skulle vara verklighet om t.ex socialdemokraterna, vänsterpartiet eller miljöpartiet kommer till makten (som jag är SKITRÄDD för!).

För vår det så skulle det innebära att vi skulle få sälja vår bostad och leva på bidrag om föräldrapenningen skulle tvångskvoteras, alternativt skulle det krävas en tilläggslagändring som säger att man kan sätta 8-månaders bebisar på förskola. Det tror jag inte heller är bra för NÅGON.
För oss är det nämligen så att jag blev av med mitt vikariat i början av graviditeten och började plugga direkt istället. Pappan gick som lärling och fick anställning 1,5mån innan barnet föddes och har således inte rätt till föräldrapenning utifrån sin lön.

Det skulle innebära att jag skulle få försörja familjen på studielån och klara oss på extra, lägsta föräldrapenningen, för att pappan skulle vara tvingad att vara hemma. Det är inte rimligt.

Problemet är att vänsterpartierna utgår från att alla som skaffar barn har fasta heltidsjobb som ANSTÄLLDA och har haft i något år när de skaffar barn. Verkligheten är annorlunda, trots att man faktiskt har ypperliga förutsättningar för att skaffa barn, bara man får bestämma över ledigheten själv. 

Så, jämställdhetsbonus tycker jag är ett jättebra sätt för att få de som KAN dela att dela för att det ska bli mer jämställt, och övriga borde antagligen, precis som vi, vara glada för att vi i alla fall får välja själva, som det är nu.

Nu råkar det ju vara en utopi att alla föräldrar har råd att vara hemma så länge. Ska vi bestraffa alla barn som föds till de föräldrar som kanske bara har en lön på, säg 16000kr, så att dessa barn har föräldrar som inte "har råd" att vara hemma och amma dom?

Den lönen ger nämligen  6610kr INNAN skatt, inte så mycket efter... Finns nog många hushåll som inte går runt på det...

Det är fortfarande så att det inte är ett alternativ hos otroligt många föräldrar, ska då vissa indirekt förbjudas att skaffa barn för att de inte kan vara föräldralediga lika mycket "på pappret"? För verkligheten är ju också så att alla inte jobbar 7-16, folk jobbar skift, jobbar när barnet sover och är hemma på dagarna utan att på pappret vara föräldralediga. Verkligheten är som så att egenföretagare kan jobba hemifrån på de tider de önskar, men inte kan vara föräldralediga. 

Sedan är det skillnad på att en person tjänar 32000kr i månaden och en 19000, nog för att man kan förlora på 50/50, men det är fortfarande inte samma sak som vår situation där vi t.ex kan sätta en hushållsinkomst innan skatt på 37350 vid föräldraledighet på 7 dagar i veckan mot 15474 där 6196kr är lånade pengar. Utan lån alltså ynka 9278kr. Kan alltså ha vårt barn hemma i över 1,5 år och ändå få mer pengar i månaden än om vi delade lika.

För oss är vi övertygade om att vårt barn har det bättre av att vi har en stabil ekonomi (som givetvis minskar slitningar inom förhållandet) och kan bo i ett tryggt område och ge honom bra mat och kläder och sparande för framtiden samt tid med sin pappa varje eftermiddag, kväll och helg än ekonomisk utsatthet bara för att vi "måste" dela lika på föräldrapenningen för att det ser bra ut i försäkringskassans statistik. 

Det där är en modern myt. Förr ammades det ofta längre. Amningen har ju alla ämnen barnet behöver under förutsättningen att mamman får i sig alla dessa ämnen.Instämmer. Nu visade det sig förvisso att min son var mjölkallergiker så vi var tvingade att gå över till mjölkfri ersättning eftersom att hans dalande vikt gjorde att vi inte hade tid att vänta på att mjölkproteinet försvann från min mjölk. Därefter var amningen förstörd.
Men vår son har matvägrat ändra fram till strax efter 8mån och har bara tagit sin ersättning och mjölkfri gröt ibland, men det får man ju inte ge mer än 2ggr om dagen utan att han då kan bli förstoppad. Hade jag ammat hade jag väl alltså varit tvungen att amma så pass mycket som vi fått ge ersättning nu. Vet precis som du flera barn som matvägrar till efter 8mån. Det är inte alla som älskar mat från 4 månaders ålder...
 

Fortfarande finns det ju barn som mitt, och en handfull andra barn i en krets vi ofta umgås med som alla vägrat både hemlagad mat och burkmat till efter 8 månader. Det går inte att tvinga i ett barn något de inte vill äta, de har inget konsekvenstänk kring vad som kan hända om man matvägrar utan kommer fortsätta vara hungriga och ledsna tills de svälter ihjäl om det är så. För oss vände det över en natt, från hulkningar och kräkning och vägran att ens öppna munnen efter två skedar av någon av alla otaliga barnmatspureer som finns så gick det en dag plötsligt hem. Då var han redo.

Det där är verkligen det dummaste jag hört och tror ärligt talat på motsatsen. Jag har jobbat innan och har fina arbetslivserfarenheter och referenser. Jag kommer "vara klar" med barn. Dessutom så pluggar jag nu, samtidigt som jag är föräldraledig vilket onekligen visar för arbetsgivare hur motiverad, disciplinerad och effektiv jag är. Gör det nämligen på distans med VG i alla delmoment. Detta är tvärtemot en kvinnofälla, det är nämligen så att jag kan plugga och slippa ta lån medan jag är föräldraledig, något som inte hade gått annars och givetvis påverkar min ekonomi POSITIVT och gör mig INTE beroende av någon annan. Kan tillägga att jag inte känner en enda mamma som blivit nekad jobb för att hon tidigare varit föräldraledig. Så jag tycker du kan ge upp dina paranoida vänster-teorier, för det är inte i föräldraledighet problem och skillnader i löner m.m ligger.

Det kom in med tanke på att du hävdade att jag skulle bli oattraktiv på arbetsmarknaden, av för mig outgrundlig anledning. Nej, utifrån var som är bäst för oss och kanske i synnerhet mug så kan vi inte dela föräldraledigheten. Det eftersom att jag valde att plugga vidare istället för att ta förlängning av mitt vikariat jag hade närmast graviditeten och så också i början av den. Kändes vettigare än att vara sjukskriven hela graviditeten (hade hyperemesis). Visst hade jag kunnat söka jobb nu och hoppas på att få ett, men då hade jag inte kunnat plugga, mannen hade fortfarande fått lägsta fp. Hur vi än vänder och vrider på det så är det bättre att jag tar största delen än att dela. Både föe mig, oss och i synnerhet vårt barn som trots allt får vara med sin högst engagerade pappa varje dag, kväll och helg. Han får trots allt mer vaken tid med honom hemma än borta :)

Ja, för mig har det varit "vill man så kan man", med lite planerande. Har fått läsa de två gånger 30min han sovit på dagarna, sedan har ju hans pappa honom hela eftermiddagarna och kvällarna vilket ger tid till både skolarbete och annat pyssel man vill eller behöver göra :)

Kolikbarn sover ibland de med. Kolikbarn har en pappa även om de föredrar mamman också. Min mamma råkar nämligen ha haft en, och hon är minst lika ambitiös som jag..

Oavsett så anser jag att det är bättre med jämställdhetsbonus än kvoterad föräldrapenning. Hellre bli utan bonus än att bli "tvingad" att sluta amma eller lämna bort sitt barn för att en förälder inte har möjlighet att vara föräldraledig. 

Jo tack, jag var 13 år när syskonet kom. Så jag vet visst hur det kan vara.

Skada är fel ord, men tycker att det är BRA med "amningshysteri". Känner knappt till ett enda barn som inte haft magkrångel med ersättning och det säger ju sig självt, bebisars magar är gjorda för MÄNNISKOmjölk, inte komjölk. När amning av olika anledningar inte är möjlig så är det kanon att det finns ett substitut så bebisarna kan få i sig den näring de behöver, men att hävda att det är lika bra är direkt felaktigt. Sedan är det absolut inget fel med att ge ersättning, men det rimmar märkligt med en moders kärlek och att VÄLJA bort amning från start om man faktiskt inte haft problem tidigare i min värld. Men det handlar väl om att jag själv inte tyckt det varit jobbigt att sätta mitt barns bästa före mina egna bekvämligheter. Sedan att jag efter 2mån inte fick amma och sörjer det oerhört fortfarande. Alla är ju olika...

Märkligt att du varken tänker föda barn eller amma, varför ska du ens - som kvinna som ensam har möjlighet att göra detta - ha barn då? Dessutom skrev du ju i annan tråd att kejsarsnitt är så lätt och smärtfritt och inte behöver efter värd, så vad ska du återhämta dig från då? :P Tycker du har en otroligt sorglig inställning till allt och förhoppningsvis, för ditt barns skull, så odlar du en riktig kärlek till ditt barn som gör att du bryr dig lite mer om det bästa för detta istället för dig själv sedan. För du ger onekligen inte intrycket av att ens vilja bli mamma i hur du skriver och tänker.

Menar absolut inget illa och är för att alla ska få göra sina egna val, men de allra flesta av oss mammor är nog överens om att man förändras och inte är fullt så upptagen av sig själv sedan. Man tror lätt på alla skräckhistorier innan man får barn, men får tänka på att de flesta som har bra upplevelser oftast inte känner ett behov av att prata av sig om det :)

Nu råkar det vara helt olika saker då kvinnor är det enda könet som KAN föda barn och amma. Det är liksom hela grundprincipen för att skaffa barn och menat för att det ska överleva. Har man så stora problem med grundläggande saker man faktiskt kan förväntas göra för att bli mamma om vi talar om vad som "är meningen" så får det mig att undra hur mycket annat man inte heller kan tänka sig att göra för sitt barn...
Haha, roligt att någon alltid lyckas komma med en sådan replik till någon ;) Föda barn och amma är grundläggande saker man ska göra som mamma. Ibland går något fel, då har vi kejsarsnitt som alternativ. Ibland fungerar inte amningen och då finns lyckligtvis ersättning. Men när man inte ens har barn eller erfarenhet av varken förlossning eller amning och redan innan avsäger sig att göra något av detta så undrar jag om man ens vill bli mamma... vill man kanske inte byta bajsblöja sen för att det är äckligt eller mata bebisen för att det är tråkigt också kanske?

Han är hemma. Men han tar inte ut föräldrapenning. Det är inte så att han bor borta i flera månader och aldrig träffar sitt barn. Kan tillägga att han också vill vara hemma OCH ta föräldrapenning. Men det förlorar både jag och hela familjen på, så får väl säga att han är en så pass bra pappa att han sätter familjens intressen och bästa före sina egna önskemål. Det spelar ingen roll hur du vänder på det, vi läser på, och gör det som känns bäst för vårt barn. Sätter barnet som VI VALT att skapa före att det smärtar just när det ska ut, att man fick gå runt att läcka lite mjölk, före egentid osv. Kunde ju önska atr alla föräldrar brydde sig mer om sina barn än att stå upp emot biologiska ting som ett kön råkar ha ensamrätt på som somliga verkar ha oerhört svårt att acceptera. ..

Klart dom får, men jag tycker att vissa sätt är sämre och gör inte likadant och är uppriktigt intresserad av hur man tänker, för vore trevligt att i alla fall förstå.
Men du har erfarenheten och kan jämföra och fatta beslut utifrån det. En kvinna utan barn har inga verkliga referenser och då kan jag inte låta bli att undra varför så många kvinnor drar sig för något som varit standard, naturligt, meningen i alla tider och oftast går bra. Vad har då hänt i samhället när kvinnor väljer bort något som vi är ensamma med att kunna och som faktiskt ses som otroligt häftigt av de flesta som gjort det. Vad har hänt i samhället när amning av så många ses som äckligt och onaturligt medan urringat, exploaterat och naket i övrigt verkar vara helt ok? När vem som helst och nästan vad som helst verkar gå bra att ha mellan benen, men ett barn får inte födas? Något som också är beviaat att sekretet i slidan ändras innan förlossningen för att barnen ska kunna täckas med sekret som skyddar mot allergier m.m. Visst går det i enstaka fall illa. Men jag har bara hört en i verkliga livet som haft problem 9mån efter. Övriga jag pratat med känner sig "som förut", det trots att de blivit sydda, jag ställer mig till den skaran. Som sagt, man hör lätt bara alla skräckhistorier...

Tyck du det. Jag ifrågasätter när det är något jag tycker verkar oerhört märkligt och fel. Sedan får personen gärna besvara med hur denne tänker. Jag låtsas inte att jag tycker om något som jag inte gör, det betyder inte att jag inte är intresserad av att veta hur någon tänker som gör/säger detta "något", det betyder att jag inte är falsk.

Man kan inte tycka att allt är bra, och det är man fri att tycka. Jag råkar tycka att det inte är bra att fatta beslut som utifrån forskning och beprövade metoder är sämre för sitt barn. För mig är det självklart som förälder att välja det som ska vara det bästa för BARNET, utifrån de förutsättningar man har och i den mån man kan. När någon konsekvent verkar göra motsatsen hela tiden så har jag svårt att låta bli att undra hur man tänker då... 

Nej, men jag råkar tycka det är märkligt att man prompt ska ha barn när man varken tänker "föda" dom, "mata" (som det är menat med amning) dom och egentligen inte vill vara hemma och vara med dom heller. Två av dessa saker är sådant som enbart kvinnor kan göra, oavsett om någon som man vill det eller ej. Om det nu är orättvist att bara kvinnor kan det så är det så. Män och kvinnor är olika och jag blir alltid lite konfunderad över hur någon kan hata sitt kön så otroligt mycket och att dessa nästan uteslutande verkar vara kvinnor. 
Man kan som kvinna vara mer än en "föda-barn"-maskin, men det råkar ändå vara något som vi är ensamma om att kunna och det är enligt mig något att vara stolt över och en stor del i att vara mamma från första början, allt har ju nämligen en mening för själva barnet.