Ni inom vården, varför så otrevliga mot patienterna?
Jag förstår att vården idag är pressad och att man som patient ofta visar sina allra sämsta sidor när man är rädd, har ont eller är ledsen. Men varför måste ni inom vården vara så otrevliga innan man knappt hunnit säga vad man heter?
Exempel: Man ringer till vårdcentralen och vill beställa tid för ett icke-akut men ändå besvärande problem som varit länge och som inte kan botas med Alvedon. T.ex. ögoninflammation som förhindrar linsbärande. Besvärligt men egentligen inte farligt.
Snäsig sköterska svarar och undrar varför man ringer dit när man inte bor i upptagningsområdet. Påpekar att det är fritt vårdval och att vi tyckte de var bra och ville lista oss där. Sköterskan grymtar och bokar motvilligt in tid.
Exempel: Man åker in till akuten för en urinvägsinfektion från helvetet som gör så ont att man inte kan stå. Får lämna urinprov som är illrött av blod. Får frågan av sköterskan om man är helt säker på att det inte bara är mensblod.
Eftersom man som30+-kvinna fortfarande troligtvis inte kan skilja på snippan och urinröret och känna varifrån saker kommer?
Exempel: Vattnet går när man är i vecka 39. Man ringer till förlossningen, får på nåder åka in och sätta sig i ett väntrum. Ber om en icke-stoppad stol eftersom man kommer blöta ner tyget. Får frågan av snäsig vårdpersonal om man är helt säker på att det är vattnet och att man inte har kissat på sig eller har kraftiga flytningar (på några deciliter per timme?)
Exempel: Efter en jättestor operation kommer hurtig sköterska och ska ha upp en ur sängen för att det är så bra att röra på sig. Patienten får extremt blodtrycksfall men sköterskan säger att det är normalt och säger att man måste kämpa lite. Patienten tokkräks då över hela rummet och svimmar och först då kan sköterskan förstå att patienten kanske inte bara fejkade.
Exempel allmänt: När man ringer till växel inom vården kopplar de vidare. Antingen till telefonsvarare eller till fel avdelning som ofelbart har en snäsig livstrött sköterska i växeln. "Varför ringer du hit, du ska inte ringa hit om du har problem med XX, det har inte vi hand om". Att växeln kopplade dit var tydligen mitt fel.
Ytterligare exempel: Är på specialistäkarbesök och sitter i väntrummet till mottagningen. Blir hämtad av läkare i väntrummet och blir undersökt.
Återkommer två veckor senare för uppföljande undersökning som kliniken själva kallat till. Sätter mig i samma väntrum som förra gången. Väntar tills 10 minuter efter att läkartiden skulle börjat och råkar sedan av en slump hitta läkaren som surt undrar varför jag sitter i det väntrummet, där sitter ju ALDRIG deras patienter.
O.s.v. o.s.v.
Den allmänna seden inom vården är lite som att konvertera till judendomen (enligt vad jag sett i Sex&The City när Charlotte skulle bli jude). Man måste knacka på flera gånger först och bli nekad. Orkar man fortsätta så förstår de att man verkligen menar det.
Först snäser man av patienten rejält redan i telefonen med ett extremt uttråkat och otrevligt tonfall och meddelar att de kan få en tid på nåder men att det absolut inte är enligt deras rutiner att ge tider åt folk som ringer efter kl 8 på morgonen.
Sen får man kanske prata med en läkare som totalignorerar symtomen och säger till en att komma tillbaka två veckor senare om det inte blivit bättre. Då kanske man får ta ett blodprov eller så.
Även när man ligger inlagd på sjukhus och uppenbarligen är nyopererad för bara några timmar sedan så tror inte sköterskorna på att man mår dåligt på allvar utan det är bara upp och hoppa tills man kan bevisa att man störtblöder, kräks eller svimmar.
Och alltid har man gjort fel eftersom deras organisation är upplagt på ett speciellt sätt som vi patienter bör känna till. Det är ju avdelning 33 och inte 34 som pysslar med det man vill fråga om, så varför ringer man dit?
Plus att man som vuxen kvinna självklart måste ifrågasättas om man verkligen vet vilka vätskor som brukar komma från snippan resp. urinröret. Det verkar vara rätt vanligt att man utvecklar spontaninkontinens i vecka 39 av graviditeten.
