• Anonym (Ledsen)

    Jag älskar varken min fru eller vårt barn

    Hej

    Jag är gift, har en son som snart fyller 3år och jag älskar inte någon av dom. När min fru blev gravid (oplanerat) så valde hon att behålla barnet mot min vilja. Vi var vid tillfället inte gifta och jag gick i tankarna att lämna henne.

    Som person älskar jag verkligen barn så jag kände för stunden då att de kunde bli bra trots att jag inte älskade min fru. Barnet hade hon behållt vare sig jag lämnat henne eller inte så därför kände jag att vi likagärna kunde prova på att vara en familj.

    Det enda jag vill är att lämna dom och leva själv istället. Anledningar till att jag inte gör detta idag är:

    - Jag skulle skämmas nåt otroligt inför mina vänner och min familj.
    - Jag skulle aldrig våga säga att jag inte älskar mitt barn
    - Det hade inte i dagsläget varit praktiskt/ekonomiskt hållbart för oss att sälja och hitta två nya boenden.
    - Jag vill inte såra min fru och min son 

    Det värsta är att min fru inte har någon aning om att jag har dessa tankar och känslor dessutom älskar hon mig otroligt mycket (iaf säger hon så).

    Min största önskan är att min fru är otrogen mot mig eller att hon rentav hittar en ny partner att leva med, känns mer acceptabelt för mig då att distansera mig från allt och leva själv. 

    Relationen till min son har varit väldigt ansträngande, jag har alltid varit där och ställt upp med att vara pappa. 
    Har haft egna aktiviteter så som Babysim/pappaledig 6 mån/skansen/junibacken men aldrig känt att vår relation vuxit på något vis. Detta tar kål på mig inifrån själen och ut i fingertopparna. 

    Jag vet inte hur jag ska gå tillväga för att få ordning på detta, jag vill självklart känna kärlek för mitt barn och har hopp kvar om att jag en dag kommer att göra det men i dagsläget känns det mycket dåligt. Som sagt det enda jag vill just NU är att leva ensam en tid framöver men målet/hoppet i slutändan är att jag ska dela vårdnaden med min fru. 

    Att leva vidare med min fru är helt otänkbart.

    Jag ber om er hjälp...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-07-06 18:47
    Tråkigt att en så stor del av tråden handlar om preventivmedel nu. För att klargöra saker: Min fru hävdar att hon tog p-piller men jag misstänker att hon medvetet slarvade.

    Detta är irrelevant och jag känner inte att det behövs diskuteras mer.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-07-06 20:28
    Lite info om min fru: Hon är en varm och snäll person och en jättebra mamma. Hon är inte på något sätt elak eller dominerande. Hon gjorde sitt val genom att behålla barnet och jag gjorde mitt val genom att stanna kvar. Det är pga detta som jag har svårt att lämna henne då hon faktiskt behandlar mig bra och verkar på riktigt älska mig. Men jag älskar henne inte och jag har aldrig gjort det.

  • Svar på tråden Jag älskar varken min fru eller vårt barn
  • Knappamamma

    Du kanske har råkat ut för en förlossningsdepression som varat länge. Sök hjälp och red ut vad det är som är fel innan du gör nåt som du kanske ångrar.

  • Anonym (Ledsen)
    Knappamamma skrev 2013-07-06 16:56:55 följande:
    Du kanske har råkat ut för en förlossningsdepression som varat länge. Sök hjälp och red ut vad det är som är fel innan du gör nåt som du kanske ångrar.
    Kan man få det som man? Jag har trott att detta grundar sig i att jag från början inte älskade min fru...
  • Anonym (Berätta det)

    Du måste i så fall berätta för henne att du vill skiljas. Mina föräldrar skiljde sig förra hösten. Det var mamma som ville det, pappa ville inte skiljas, men gick med på det, då han förstod att det inte skulle funka att fortsätta leva ihop om hon inte ville det.
    Det är inte lätt att lägga fram att man vill gå isär. Jag och mina syskon blev väldigt förvånade när mamma ville skiljas efter 24 års äktenskap och totalt 30 år ihop med pappa, men vi fick ju gilla läget. Det var hennes beslut.  

  • asta66
    Anonym (Ledsen) skrev 2013-07-06 16:58:38 följande:
    Kan man få det som man? Jag har trott att detta grundar sig i att jag från början inte älskade min fru...
    Visst krisar även ni män när ni får barn. Sen har du ju väldigt outredda känslor gentimot din fru. När det är så komplicerat är det knappast lätt att få en avslappnad och naturlig relation till sitt barn. Du måste hitta nån du kan prata fritt med och reda ut din situation. Du hjälper varken din fru eller ditt barn om du stannar av skuld, skam eller plikt. Och du måste leva sann mot dig själv.
  • Knappamamma

    Ja det kan man även om de är ovanligt eller de kanske det inte är men det pratas inte om det. Du kanske inte älskar din fru de är ju svårt att sia om men allt runt omkring låter mer som de tillhör en förlossningsdepression . Sen kan de ju vara så att eftersom du inte upplever att du älskar din fru, lite ovilja inför barnets födsel triggade depressionen.

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Berätta det) skrev 2013-07-06 17:00:54 följande:
    Du måste i så fall berätta för henne att du vill skiljas. Mina föräldrar skiljde sig förra hösten. Det var mamma som ville det, pappa ville inte skiljas, men gick med på det, då han förstod att det inte skulle funka att fortsätta leva ihop om hon inte ville det.
    Det är inte lätt att lägga fram att man vill gå isär. Jag och mina syskon blev väldigt förvånade när mamma ville skiljas efter 24 års äktenskap och totalt 30 år ihop med pappa, men vi fick ju gilla läget. Det var hennes beslut.  
    Jag vill berätta det för henne och det känns som en tidsfråga innan jag gör det. Jag vet bara inte hur...
  • Anonym (Ledsen)
    asta66 skrev 2013-07-06 17:02:11 följande:
    Visst krisar även ni män när ni får barn. Sen har du ju väldigt outredda känslor gentimot din fru. När det är så komplicerat är det knappast lätt att få en avslappnad och naturlig relation till sitt barn. Du måste hitta nån du kan prata fritt med och reda ut din situation. Du hjälper varken din fru eller ditt barn om du stannar av skuld, skam eller plikt. Och du måste leva sann mot dig själv.
    Jag har aldrig tänkt i de banorna att det skulle kunna vara förlossningsdepression men det låter inte helt orimligt. Deprimerad är jag till 100% och förmodligen på grund av flera anledningar. Jag vill verkligen leva ett ärligt liv men samtidigt känns det så egoistiskt att rasera alltihop.
     
  • Starkast

    Det här känns för mig iallafall inte ett dugg konstigt, utan som en helt normal reaktion!

    1. Du älskade inte kvinnan som blev gravid med ditt barn.
    2. Hon blev oplanerat gravid.
    3. Du ville inte att hon skulle föda ditt barn.
    4. Hon körde över dig fullständigt och födde ändå barnet.
    5. Du tvingades in i ett livslångt föräldraskap mot din vilja.

    Tycker du dessa känslor/brist på känslor verkligen är så konstiga trots allt TS?

    Men nu har du en son, som förtjänar en pappa.
    Han finns.
    Så du MÅSTE söka hjälp där du får reda ut dina känslor! Allt från svek, tillit, kärlek, ALLT.

    Din kärlek till sonen finns där, men är gömd bakom alla andra känslor. För verkligheten kommer ALLTID ikapp tillslut! Nu är det ditt ansvar att ta tag i dem.

  • asta66
    Anonym (Ledsen) skrev 2013-07-06 17:14:29 följande:
    Jag har aldrig tänkt i de banorna att det skulle kunna vara förlossningsdepression men det låter inte helt orimligt. Deprimerad är jag till 100% och förmodligen på grund av flera anledningar. Jag vill verkligen leva ett ärligt liv men samtidigt känns det så egoistiskt att rasera alltihop.
     
    Du befinner dig i en omöjlig livssituation och behöver nån som hjälper dig att reda ut allt.
  • Smartie

    Antingen har du andra problem som gör dig deprimerad, eller så beror depressionen på att du lever i en lögn? Svårt att säga.

    Du måste iaf börja med att vara ärlig mot både dig själv och din fru. Annars går du förr eller senare under. Hon kanske tar det jättehårt i början, men det är bättre för båda om ni separerar. Hon behöll barnet mot din (uttryckliga?) vilja och du måste få leva ditt liv. Däremot tycker jag att du ska fortsätta bygga en fungerande relation till sonen och fortsätta ta ansvar även efter separationen, för det är du skyldig ditt barn vad du än känner inom dig. Men du har inga skyldigheter mot din fru. Du måste som sagt få leva ditt liv. Man kan aldrig påtvinga någon kärlek eller familjeliv.  

Svar på tråden Jag älskar varken min fru eller vårt barn