En pojke på fyra år

Har jag tagit på mig ett ansvar som gudmor så skulle jag göra allt som krävs för att ge barnet det bästa, även om mitt liv kanske skulle vara stressigt eller något liknande för tillfället så skulle jag kämpa för det stackars barnet vid ett såntdär tillfälle.

Har du bra kontakt med barnet? Isåfall kanske du kan ställa upp åtminstonde tillsvidare, tills den värsta sorgen har lagt sig och försök samtidigt skapa en sån bra vardag som möjligt för er alla, låt barnet vara delaktig osv. Prata med soc och se vad dom säger, jag skulle iallafall ta ansvaret. Föräldrarna valde dig av en anledning, eller hur? Du är säkert en bra människa. Kramar till er!

Jag kan inte säga att jag vet hur allt känns för de vet jag inte men däremot kan jag tänka mig, och bara av det så kan jag verkligen ana att det är jobbigt för er alla just nu, jag beklagar verkligen. Försök att tänka lite på grabben i första hand bara, just nu behöver han nog det. Självklart ska du inte lämna din egna familj åt sidan men jag hoppas du förstår vad jag menar!

Jag tror nästan att speciellt han skulle må bäst av att stanna hos någon som känner han väl, någon som han enkelt kan prata med osv.. Just nu behöver han nog det! Det låter som en hemsk historia allihopa, och detta är nog aldrig något som ni någonsin kommer att lyckas glömma, men däremot lär ni er att hantera allt. Det kan ta tid och man måste vara stark, försök att vara det för det stackars barnet! :/

Du kan bara du vill, det lovar jag. Jag kan tänka mig din rädsla nu i början, att inte göra eller tänka rätt och hela dendär biten men inom kort kommer allt bara att gå till det bättre och då inser du bara mer och mer att det var bra att du kämpade!

Du kommer lyckas skapa en fin och bra familj åt grabben, följ bara ditt hjärta! Lycka till med allt, sänder en stor kram till er!