Hur tar man sig ut i livet?!

Åh vad jag känner igen mig så i dig TS. Hade inga vänner under grundskolan, var i min värld där jag kände mig skyddad men mådde samtidigt inte bra. Jag var den enda vän jag hade. Hade mycket sociala problem med att finna nya kompisar. Kände ofta att dem i klassen var så omogna, barnsliga och jag delade inte samma intressen som dem. Jag kände mig väldigt ensam då. Från 3:an till 9:an hade jag knappt inga vänner och det var tufft. Jag var som du, ägnade mycket tid åt filosofi, ett underbart ämne! :)

När jag kom till gymnasiet hade jag svårt att veta hur jag skulle bete mig, agera, föra samtal och vara allmänt social. Jag hade ju varit så van vid att bara vara med mig själv. Jag hade i och för sig alltid min tvillingsyster vid mig, gick ej i samma klass under grundskolan. I gymnasiet gick vi på olika skolor så jag var tvungen att anstränga nig ner för att skaffa vänner. Kom in i ett litet tjejgäng under tvåan på gymnasiet.

Vad jag vill säga med detta är att du inte är ensam om detta! Troligtvis är det så att du är mer mogen än dem andra. När du ska börja gymnasiet nu till hösten så kan detta bli en ny omstart för dig. Ju äldre du blir, desto lättare blir det att knyta nya kontakter.

Det viktiga är att du börjar prata med människor. Även om du ibland inte tycker att det dem pratar om är något som inte intresserar dig lika mycket så får man ibland bara vara med ändå. Jag tyckte inte att vissa samtalsämnen var intressanta ibland med det tjejgänget men jag bara bet ihop och var med lite ändå i samtalet. Annars så kan dem tröttna och tycka att man är tråkig. Innan sket jag i människor som inte pratade om saker som var intressanta för mig men då stod jag ensam utan vänner.

TS, förstår att du tycker detta är jätte jobbigt och skäms över det. Men det kommer bli bättre, jag lovar.
Det tar lite tid att etablera nya kontakter men du kommer fixa det, du är ju inte dum i huvudet.

Tycker också att du verkligen borde få mer än 200 kr i månadspeng!

Kramar till dig!