Närmar sig 30 och längtar efter +
Jag vill också jättegärna vara med i tråden!
Ska försöka sammanfatta lite kort vad vi provat/gjort senaste månaderna:
Vaccinerade mig mot livmoderhalscancer förra hösten i aug/sept och efter det så försvann min mens nästan helt. (om det beror på detta el ej är fortfarande oklart). Gick iaf till gyn för att kontrollera och de trodde att det berodde på stress. Trivdes inte på dåvarande jobbet men har aldrig nånsin tidigare haft några problem. Avvaktade iaf ett par månader till men tröttnade i januari och gick tillbaka. Konstaterades då att jag hade ganska låga progesteronvärden men att dom inte ville ge mig ngn behandling.
Blev tipsad om en homeopat som skulle vara duktig på barnlöshet och bokade därför en tid. Fick utskrivet progesterontabl som jag skulle ta dag 12-28 i cykeln samt konstiga drickampuller som skulle vara bra för hypofysen och thyroidea. Efter att noga ha följt behandlingen ett par månader utan att ha märkt ngn skillnad fick jag veta att man absolut inte ska ta progesteron innan äl vilket jag såklart gjort då jag följde hennes instruktioner.
Kände att jag fått nog och bokade faktiskt en tid för utredning då mensen var(är) extremt sparsam.
Bestämde oss för CVL kliniken och blev otroligt fint bemötta. Läkaren som vi träffade kontrollerade med ultraljud och alltinig såg faktisk bra ut för mig, hade 5 äggblåsor på ena äggstocken samt 12 på den andra, tog även AMH prov som såg bra ut och visade på god äggreserv. Lycklig över beskedet slappnade jag av för att sen få en chock då sambons spermaprov inte alls såg bra ut. Jag som hela tiden trott att vi inte blev gravida pga min extremt sparsamma mens (behöver inte ens använda tampong utan endast de tunnaste trosskydden).
Nu väntar vi på åb i sept för att se hur vi ska gå vidare. Skulle hellst inte vilja behöva använda oss av ivf så hoppas fortfarande att vi ska lyckas på egen hand. Har köptmulti vitamin samt zink tabl till mannen för att se om nästa spermaprov blir bättre!
Förstår alla jobbiga känslor när man ser magar överallt, min bästa vännina är för närvarande gravid med sin nr 2, jätteglad för hennes skull men jag vill ju så gärna också. Inte blir det bättre av att hon blivit gravid på första försöken båda gångerna heller. Vissa är verkligen lyckligt lottade. Även en kollega på jobbet som ska ha barn nu i höst... Glad för alla som plussar men kan ju inte hjälpa att man känner sig lite bitter över att det aldrig tycks bli ens egna tur. Längtar så det gör ont i kroppen men det är väl bara att kämpa på! Har förmodad äl den 19/8 el däromkring. Började med bidrottninggele för 3 dagar sedan så hoppas även att denna kanske hjälper till lite framöver!
oj så mkt det råkade bli nu, sorry tjejer men skönt att skriva av sig lite! :)