Närmar sig 30 och längtar efter +

Tänkte att jag ska följa den här tråden :)
Är 29 och fyller 30 år i maj redan så snart är jag en kvinna på 30+... Jag har pcos och får ingen ägglossning, har ätit en omgång med Pergotime utan resultat och äter nu Metformin 3 gånger per dag. Jag har tagit en paus från bebisverkstan denna månad. Trots att vi "bara" hållit på i ett år är det ås otroligt psykiskt påfrestande tycker jag. Hela relationen tar stryk av att behöva ligga efter ett schema och så den där blanka stickan varje månad som gör en så ledsen. Så nu har jag paus: tränar för fullt, festar, har kul, kramas med maken, njuter.
Nästa gång jag får mens (i april förhoppningsvis) tar jag en dubbeldos Pergotime så får vi se om det blir något!

Shit! Beklagar verkligen, vet inte hur jag skulle hantera ett sådant besked.

Jag har en kompis som är homosexuell och gift med en kvinna, hennes fru är nu gravid via en donator (såklart eftersom min kompis inte har spermier) och därför känner jag att det ändå inte skulle vara så främmande för mig. Men det krävs såklart mycket eftertanke och diskussioner mellan er hur långt ni är villiga att gå för att få ett barn.

Styrkekram

ÄR äntligen GRAVID. Vi har gått igenom fertilitetsutredning och har försökt i 1,5 år! Efter en äggledarspolning och helt utan hormoner är jag tydligen gravid och redan i vecka 6!!! Är helt i chock...!

Har varit skengravid många gånger men denna gång kändes allt helt annorlunda. Var så säker.
- Yr, har nästan känt det som att jag är svimfärdig
- Metallsmak i munnen
- Kraftig mensvärk, särskilt på nätterna/kvällarna så jag varit tvungen att äta alvedon
- Sömnproblem
- Hjärtklappning
- Ont i båda brösten i över två veckor på utsidan av brösten upp mot armhålorna
- Stickningar/ilningar i ena bröstet
- Så trött att det svider i ögonen

Blev faktiskt gravid innan jag fyllde 30 tror jag :) Fyllde 30 den 31 maj!