Närmar sig 30 och längtar efter +

Hej på er... Har ni plats för en till som kämpar? 
Jag är 27, sambon 28.. Varit tillsammans i snart 10 år, under åren flyttat till hus, utbildat och jobbat på tills vi kände att vi hade det tryggt och var redo att börja försöka, detta är nu snart 2 år sedan..

I mars förra året hade det gått över 1 år och fortfarande inte hänt något och vi påbörjade utredning. Genomgick de första proverna som inte visade något fel, då plötsligt vi blev gravida i maj men slutade i ma vecka 12 (fast dött i v 7-8.) Vi tog nya tag och jag blev i oktober gravid igen men det slutar i missfall v 5-6.

Nu väntar vi på att gå vidare med utredningen och jag ska få tid för undersökning/spolning av livmoder/äggledare för att se att det inte är något fysiskt fel innan vi ska våga oss på att börja försöka igen. 

Men såklart man är orolig och frustrerad varför det blir så här när man fortfarande är ung och redo och längtar såå.. 

Hej! Jag har heller inte skrivit på ett tag, nu också gravid. Tänkte dela med mig av vad som antagligen var anledningen att det var svårt för oss, kanske hjälper det någon annan :)

Vi försökte 1,5 år utan att det hände något, påbörjade utredning förra våren och fick därefter 2 missfall under sommaren/hösten.

Därefter spolade jag äggledare och man undersökte livmoder för ev missbildningar som kunde påverka men fann inget. Under tiden hade jag med hjälp av ägglossningstest märkt att jag hade ovanligt sen äl kunde vara allt mellan dag 20-26. Hade varit så fokuserad på att hitta och pricka in äl att jag inte ens tänkt att det var konstigt att den var så sen jämt. Nämnde detta för läkaren och fick svar att kanske var det svårt för ägget att fästa med så sen ägglossning/kort lutealfas. Så pergotime skrevs ut för att ge min äl "extra skjuts". Vi blev gravida på det första försöket med pergo och är nu i v14. Så nu känns det äntligen som att det kanske kan gå vägen...