Vad tycker du om att ha barn varannan vecka?

Jag stortrivs med att ha barnen varannan vecka. Jag kan göra vad jag vill veckorna jag inte har barnen och det är då jag samlar energi så jag orkar vara en bra mamma de veckor jag har barnen. Jag har ytterst sällan tillgång till barnen, ska typ gälla liv eller död om jag ska få det och jag skulle faktiskt inte orka ha 100 % ansvar för alla mina barn 365 dagar om året utan nån som helst avlastning. Det gick ju bra när vi var 2 vuxna i familjen för då hade jag ju möjlighet att göra saker utan barnen när jag behövde det.

Visst skulle jag hellre levt hela tiden med mina barn och haft en bra relation men jag kan inte leva ihop med en person jag inte älskar eftersom jag mådde så dåligt av det att jag inte fungerade varken som mamma eller fru. Efter separationen har mina barn fått tillbaka sin mamma igen.

Hur fan kan nån tycka att det

Är positivt att missa hälften av barnens uppväxt? Kanske ett bättre alternativ än att barnet förlorar en nära kontakt med båda sina föräldrar. Men givetvis kan ingen normalfungerande förälder för egen del tycka att det är skönt att "slippa" barnen halva tiden. Klart det måste vara en stor sorg.

har min dotter varannan vecka och tycker det funkar jätte bra, såklart saknar man henne men det blir en avkoppling oxå då hon är i trotsåldern och ibland funkar hon inte ihop med sin lillebror. 

Oj oj! Man blir verkligen förvånad över att en del sätter barn till världen kch sen tycker att det är skönt när de är borta. Stackars barn :(

Visst fasen saknar jag dem och jag skulle inte ha någonting emot om de en dag vill bo hos oss på heltid, men det är ingenting jag går och sörjer över.
De är dock alltid välkomna här och tillbringar egentligen mer tid här än hos sin pappa. 
Men jag är mer än mamma och det är inte svårt för mig att fylla ut tiden jag inte är med barnen. 
Jag trivs så här, jag har valt att se fördelarna istället för att hänga upp mig på nackdelarna som jag ändå inte kan göra någonting åt.
Jag passar t ex på att verkligen njuta av min nuvarande man, gå ut och festa och göra roliga saker.

 

Menade inte så utan tycker det är tråkigt att det verkar som att en del tycker att det är skönt att de är borta. Tycker självklart att de har rätt att vars hos båda föräldrarna men det var inte det som tråden handlade om

Anledningen att man tycker att det är "skönt", eller jag tyckte det, var att när man är ensam med barnen så tar man ALLT själv. Alla konflikter, all hämtning och lämning, hushållssysslor, fritidsaktiviteter, sömnlösa nätter, sjukdomar. Det var "skönt" när de åkte till pappa varannan vecka för att hämta ny energi.
Sen jag blev sambo på nytt så var det inte längre "skönt" att de var borta. För då var vi återigen två som hjälptes åt. Då behövde jag inte ladda batterierna längre.

Som gift tvåbarnsmor måste jag erkänna att det finns stunder då jag avundas varannan-vecka-familjerna... Det skulle vara otroligt skönt att få slippa tjat en hel vecka, och kunna få tid över till träning eller egna intressen. Jag vet att det är kortsiktigt tänkt, men ibland ser gräset grönare ut på den sidan. (För jag blundar naturligtvis för alla nackdelar det för med sig när jag tänker så...)

Förstår mig inte riktigt på vv-konceptet. Jag och min fd. bestämde från början att barnen är viktigast. Vi kom också fram till att ingen av oss ville vara föräldrar på halvtid. Vi har bestämda helger men i veckorna har vi barnen minst en natt. Så ingen av oss är ifrån barnen mer än 3 nätter åt gången. Barnen ringer när dom vill och ofta kommer dom på "den andras dagar" och bara hänger. Jag är mamma alla dagar även om vi strukturerar nätter och helger så barnen inte blir helt förvirrade. Alla är nöjda med det.

Jag skulle aldrig välja varannan vecka, och efter skilsmässan blev det inte så heller. Under två år bodde ett av barnen hos den andre föräldern och vi träffades på skolloven och vissa helger. Sen flyttade han tillbaka hem till mig igen. Inte ens då, när jag höll på att längta ihjäl mig, kände mig "halv" eftersom barnen var delade på, var varannan vecka något alternativ. Jag är helt emot det för jag är övertygad om att barnen far illa av det. Men andra, som ju dessutom har provat, är av annan åsikt och i Sverige anses det okej och normalt, och det är ju bra för dem det passar då.