Jag är såååå ledsen.
Jag har verkligen försökt leva med min sambo för våra barns skull, men det går inte. Jag går under :(
Jag är ledsen varje dag, ingenting är roligt. Vill bara bli en glad mamma igen. Det kan jag bara bli om jag lämnar honom.
Snälla, ni som har separerat med små barn... berätta för mig - hur tog dom det? Hur mår dom idag?
Hur känner du inför det då?
Parterapi har vi provat, gjorde bara saken värre.
Jag är bara allmänt olycklig med honom.
Ingenting är roligt när han är i närheten.
Ska dock tillägga att han är världens bästa pappa och sambo.
Därför borde jag inte känna såhär.
Men det gör jag, tyvärr.
Hur gamla är dina barn?
Hur ska DU göra?
Vad tror du är bäst för dina barn?
Det var väl att man ännu mer insåg hur lite vi passar ihop. Han älskar mig väldigt mycket, jag däremot.... ja... jag önskar att jag kände likadant.
Jag är trött på att vara sur, deppig, trött och ledsen varje dag.
Samma som här då :/
Saken är den att jag tror livet kan bli bättre. Man ska inte bara nöja sig.
Tryggheten betyder ingenting om man inte är lycklig. Jag ställer mig frågan "hur många dagar till orkar jag vakna upp bredvid honom."
Svaret är lätt: inte en enda dag till!
Jag tror detta blir det bästa för barnen i längden.
Visst vill jag ge dem den trygga kärnfamilj jag själv växte upp i, men inte med olyckliga föräldrar. Det är inte rätt mot någon.
Anonym!
STOOOOOORT TACK!
Detta var precis vad jag ville och behövde få höra!
Kärlek till dig!
Om du visste hur mycket du hjälpte mig nu!