Stavas en del ord annorlunda idag än för bara 20-30 år sen?

1. Gå till Myrorna.
2. Köp gammal ordbok.
3. Slå upp orden.
4. Upptäck att du var ouppmärksam i skolan. 

TS.... tror faktiskt du mins fel... jag har i alla fall stavat dessa ord lika sedan 80 talet...

Var tvungen att titta i min gamla SAOL från -86, och enl. den stavades båda orden likadant då som de gör idag.

Ja, eller så var det min lärare/lärarinna som var ouppmärksam. Ber om ursäkt för onödig fråga.

Jag gick också i skolan på 80-talet och känner inte igen dina stavningar.

Håller med ovanstående. Däremot skrev man då aldrig dej, mej och dom, vilket är helt accepterat nu. Själv kan jag inte riktigt med att skriva annat än dig, mig, de och dem, men inser att jag nog uppfattas som gammalmodig då jag i mitt arbete ofta svarar på mejl från 90-talister.

Ett annat nytt fenomen jag upptäckt är att folk idag överanvänder "dem" och skriver "dem när det ska vara '"de".

t.ex.

"Dem förstod inte att dem bara gjorde bort sig. Dem borde tänkt på det".

Det rätta sättet att skriva är ju:

"De förstod inte att de bara gjorde bort sig. De borde tänkt på det.

"Dem" använder man ju i skrift istället för "dom", som man säger IRL

1. Åk till Myrorna.
2. Köp en gammal läsebok för skolan från 70-80-talet eller en tidskrift från samma tid.
3. Läs.
4. Upptäck att dej, mej och dom härjade som värst på 70-80-talen. 

"De" och "dem" använder man i skrift.
De=subjekt. Dem=objekt.
Jämför med typ vi=objekt och oss=objekt. Eller du=subjekt och dig=objekt.

Plus att "de" även används på samma sätt som engelskans "the".

Båda ersätter det ord som uttalas "dom". Men i olika sammanhang.

Känner inte igen de stavningar som du skriver i ts. Men ett ord som jag tänkt på är restaurang. När jag gick i skolan så fick jag lära mig att det stavades restaurant.

Det stavades avundsjuk och recension även på 70-talet.

Angående dej, mej och sej så var det en våg i skolan då man försökte lära om svenska folket till en ljudenlig stavning. Det misslyckades :P Istället gick man ifrån detta och det blev än mer viktigt att skriva dig, mig och sig. Tro om det var i Språkriktighetsboken jag läste detta? Det är för övrigt en riktigt intressant och lättläst bok som tar upp språkliga problem och ger råd.

Jämför med försöket att byta ut juice mot jos.

som ju misslyckades. Eller "sebra" där man väl också återgått till "zebra".

I TS exempel tycks det ju ha blivit någon missuppfattning (av TS eller läraren) av de ordens stavning men visst finns det ord där det skett/sker en förskjutning. Exempel jag kommer på är "reflexion" och "kolleger" där "reflektion" respektive "kollegor" uppstått som felstavningar i analogi med andra ord, så småningom accepterats som korrekta vid sidan av originalstavningen och särskilt bland yngre idag (om än felaktigt) ofta ses som den enda korrekta.

Vi hade en äldre sträng och gammaldags lärare i svenska på 80-talet, men hon sa märkligt nog att det var ok att skriva mej och dej i uppsatser osv. Jag skriver gärna dej och mej, men när jag ska skriva formellt undviker jag det ändå.

"Sebra" står i SAOL 13 (den utgåva som gäller nu). Vilket jag tycker är lite konstigt, för jag har sett fler skriva "jos" än "sebra" ("sebra" har jag nog bara sett en enda gång) och "jos" försvann i SAOL 13.

Jag har för mig att Astrid Lindgren skrev "mej" och "dej" och dylikt, men det var kanske för att det skulle vara lättare för barn att läsa eller något? "Säj" tror jag jag har sett i någon bok skriven av henne också. Istället för "säg", alltså.