Tvåbarnschocken......men den kom inte förrän efter cirka 8 månader (har 16 månader mellan de äldsta). Innan dess var allt frid och fröjd 
. Med trean nu känns det mer som det bara rullar på. De stora är 4 och 5 nu, vilket är en avsevärd skillnad. Första barnet var ju en chock på sitt sätt....men mer av "hjälp-vad-gör-jag-med-det-här-lilla-knytet" än en chock. Har nog aldrig känt mig så "grön" någon gång som när jag fick första barnet .
. Idag är jag hemma med vår yngsta på 1 månad då sambon tagit atorebröderna till farmor och farfar. Känns som om jag har egentid . Samma sak att t.ex. gå och handla med en av de äldre. Men samtidigt är barn och syskonskap verkligen det bästa någonsin....finns inget bättre .
. Mina äldsta är 4 och 5 år och det är något helt annat att ha ett spädbarn nu än när min äldsta blev storebror för första gången och inte ens var 1,5 år. Trots att de är bra mycket mindre så förstår de mycket och klarar sig själva på så många sätt. Kan ju till och med be dem prata en stund med lillebror om han är ledsen och jag sitter på toa. Förra gången fick jag sitta med två barn mer eller mindre i famnen när jag gick på toa .
. Min yngsta är som sagt en månad nu och jag är glad att få uppleva olika typer av syskonskap. Mina "stora" har fantastiskt mycket glädje av varandra och är oerhört tajta som pseudotvillingar, men samtidigt är det fantastiskt att se dem som storasyskon, för det har de verkligen möjlighet att vara nu med 4 och 5 år mellan. De är så positiva till vårt nytillskott och är så omsorgsfulla och visar så mycket kärlek att man blir helt varm i hjärtat .