Anonym (näsan i blöt)

Äldre 27 Jul 18:51

24 svar

När ska man "lägga näsan i blöt"?

Jag börjar bli otroligt frustrerad på hur två vuxna med ett litet barn (nu 1 år) i min närhet beter sig i sina föräldraroller och med vissa saker som händer med detta lilla barn. Problemet är ju att man inte FÅR lägga sig i någon annans sätt att göra med sina barn och är därför väldigt känsligt.

En av de saker jag reagerat på är:
Barnet ges kaffe, citron, glass, godis, chips, ostbågar, kakor, bullar, saft, läsk osv.

För min del så ska ett barn på 4 månader (när det började) eller ens 9 månader (när glass, saft, kakor ges dagligen) få i sig detta i den stora mängd det gäller. Visst att barnet får smaka, men att anse att "xxxx ska ju såklart också ha, h*n ska inte vara utanför och inte få något gott". Ett barn i den åldern förstår inte om denne dricker vatten eller saft eller får ett rån istället för en kaka.

Det finns såklart andra saker som jag reagerar över också (det förväntas att barnet ska kunna så otroligt mkt, att denne ska förstå hur leksaker fungerar, eller hur man ska göra vissa saker utan att ens testat en enda gång. Reaktionen från föräldrarna blir då att de blir irriterade och "ger upp hoppet" om att deras barn någonsin ska kunna).
Barnet sitter även i knäet(!!!) när de röker, kryper omkring på golvet på balkongen samtidigt som de röker.

Under vintern, när barnet inte ens hunnit bli 6 månader, fick de en inhalator då läkarna misstänkte att barnet utvecklat förkylningsastma. Föräldrarna skulle då sluta röka helt, för det sätter sig även i hud, hår och kläder vilket då innebär att det inte spelar någon roll om de står långt ifrån och röker, så snart de kommit in så utsätts deras barn igen.

De slutade inte röka, trots att det påverkar deras barn. Mamman skäms över det men ser det som hennes enda positiva om dagarna just nu (förutom deras barn) och hon "behöver" röka för att få några minuter för sig själv från barnet.

Att barnet pga stress från föräldrarnas gap och skrik (både på varann och barnet, även när barnet är ledset och sitter i famnen gapas det på barnet och varann) börjat krampa avslår de hela tiden, trots att även vi runt omkring sagt ifrån, både före och efter att läkarna sagt något.

Ååh, det finns en hel del som jag funderar på och känner inte riktigt är ok, men problemet är att vi ju som sagt inte FÅR lägga oss i hur andra gör med sina barn. Framförallt inte om vi själva inte har småbarn.

För några månader sedan var jag redo att åka och hämta barnet oavsett vad de skulle säga och be dem lösa sina problem och sen får de tillbaka sitt barn igen, istället för att göra det jag från början tänkt göra.

De, eller åtminstone mamman, älskar sitt barn och det är det ingen tvekan om, men alldeles för mkt går ut över barnet och det är inte ok.

När går man in på riktigt? Hur sätter man ned foten?

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 19:10

#2

Litenbåt skrev 2013-07-27 18:56:34 följande:

Men om barnet skadas (rökningen) så borde du anmäla föräldrarna. Om de inte lyssnar på dig dvs? För det är klart att du ska säga till, ett barn skadas ju. Ta ansvar.

Jag försöker göra allt jag kan, och är på dem ofta om bl.a rökningen och påminner om besöket till läkaren i vintras.

Jag försöker ta mitt ansvar, men det är ju också det jag menar - när och hur får man lägga näsan i blöt?
Så fort det är ngt som jag tror att även dem vet är fel så slås det alltid tillbaka med "jag vet, men jag orkar inte hålla på, låter xxx hållas så är h*n lugn" eller "Du har inga egna barn så du vet ingenting om hur det är".

Det är lite dit jag vill komma, när är det dags att anmäla? För jag känner att jag är utom all makt inför det här nu, har liksom inga egna kort kvar. Och då undrar jag då alltså när det är ok för mig, med eller utan barn, att lägga mig i? Och kan jag anmäla? t.ex. orosanmälan? Görs detta anonymt? (det spelar såklart ingen roll om det är anonymt eller inte, för de måste någon gång förstå att det inte är ok det som händer).

Ni som har barn, hur känsligt är det när ngn utan barn "lägger sig i", för det är ju vad föräldrarna ifråga tycker att jag gör, och säger åt er att tänka om? Och hur skulle ni reagera om ni får en orosanmälan mot er?

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 19:28

#5

Anonym (jsh) skrev 2013-07-27 19:18:42 följande:

Jag skulle hata dig till döds om du anmälde min familj av de orsaker du nämner i ts.

Visst borde dom sluta röka, men dom är inte de enda föräldrar som röker - anmäla alla i din närhet eller vad?

Men det är ju dit jag vill komma - jag tror inte att jag vågar anmäla av den anledningen, men samtidigt måste jag, som tidigare person sagt, ta MITT ansvar som vuxen när jag ser hur barnet far illa.

Men vänta nu här... Det handlar INTE om folk/föräldrar som röker i allmänet, jag röker själv till och från. Läs om läs rätt. Det handlar om att de har barnet i sitt knä och samtidigt röker, barnet får röken rakt i ansiktet, och detta EFTER att läkare skrivit ut astmainhalator åt barnet då hon utvecklat förkylningsastma och den förvärras av att föräldrarna röker ö.h, hur illa är det då inte att de sitter och bolmar barnet rakt i ansiktet?

Eller kanske just det jag skrev i TS också, att barnet utvecklat kramper för att lugna sig själv när föräldrarna gapar och skriker på barnet när denne är ledsen, eller "oregerlig", och sitter i famnen.

Vad ska jag då som anhörig men ändå utomstående göra när jag ser hur barnet ändå far illa till och från och föräldrarna inte kan ta till sig från mig att de bör tänka om i vissa frågor?

Tala om för mig vad JAG ska göra för BARNETs skull, för även om jag älskar föräldrarna så är BARNET och dess välmående det viktigaste för mig, inte att jag kommer överens med föräldrarna om så är fallet.

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 19:37

#6

Litet My skrev 2013-07-27 19:26:36 följande:

Är du orolig på riktigt kan du ringa soc så får de utreda om de tycker det är värt att sätta in åtgärder/agera. Ja du kan anmäla anonymt, men presentera dig då inte för soc, då är det ingen anonym anmälan.

Jag har fått en obefogad anmälan till soc och visst var det jobbigt samtidigt som jag visste att jag inte gjort nåt fel. Sonen visade sig ha Autism och satt inte isolerad med mig som dagis hittat på.

Hade jag varit de hade jag definitivt tänkt till både om rökning, gap och skrik inför barnet osv.Varför skriker de åt barnet om det är ledset?

Jo, jag känner liksom att jag behöver lite hjälp och vägledning nu i det här, då jag inte längre vet hur jag ska bära mig åt för att de ska förstå.

Jag vill ju såklart inte anmäla dem, det är det sista jag någonsin skulle vilja göra mot någon, men vad har jag sedan för val om de inte förstår hur de behandlar sitt barn... Mja... Jag får liksom suga på karamellen lite, bara prata med soc rent allmänt kanske om hur jag ska kunna hjälpa dem förstå....

Ja, varför skriker de på barnet om det är ledset... Om jag bara förstod det. De säger att de är trötta, tycker det är jobbigt när barnet gråter och inte slutar direkt (oavsett om barnet är trött eller av annan anledning är ledsen), att de inte orkar höra barnet, de är frustrerade på varann.

Barnet är i övrigt ett "snällt" barn, inget gap och skrik, inga hysteriska anfall. Barnet är ledsen och säger ifrån när barnet är hungrig, behöver få ny blöja eller trött, typ.

Jag är väl mest orolig över attityden de har gentemot barnet och det som rör hela situationen med barn och familj. Det känns som att de dessutom omedvetet låter allting gå ut över barnet, både frustration, irritation, ilska eller ledsamhet.

Jag tycker det råder brist på respekt, förståelse och insikt i hur allting påverkar barnet, och hur rädd blir inte h*n när h*n sitter i famnen, är ledsen av trötthet och mamma eller pappa tittar i ögonen och bara skriker "HÅÅÅÅÅÅLL KÄÄÄÄÄFTEN!!!!" *gulp*

Och såååå många gånger som jag sagt ifrån, blivit förbannad, gråtit, resonerat... De skyller på det ena och andra hela tiden, ursäktar sina beteenden när de vet att de gör fel...

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 19:53

#12

Anonym (jsh) skrev 2013-07-27 19:48:59 följande:

Möjligt - men INGET blir bättre av att soc blandas in - aldrig någonsin!!!!

VAD tycker då DU att JAG ska göra för att HJÄLPA BARNET? Föräldrarna lyssnar inte ett skvatt och bristningsgränsen är nu nära. Det spelar ju ingen roll vad, hur eller när jag säger ngt, det går liksom inte fram.

Så berätta gärna hur jag ska kunna nå fram UTAN att blanda in soc? Snälla, jag är fan desperat!!

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 20:09

#14

Litet My skrev 2013-07-27 19:44:34 följande:

Hur nära står ni varandra? De verkar ju inse att det är fel men inte kunna/orka/vilja bryta. Vad skulle hända om du bad dem söka hjälp eller var så ärlig att du sa att "Jag orkar inte se detta längre nu, nu tar ni tag i det eller så gör jag det?"

Får ont i magen av att läsa det du skriver och jag tror inte det blir bättre heller, en 1 åring är ganska lugn och snäll jämfört med en 2-3-4 åring om de har svårt att palla nu, hur tror du fortsättningen kommer att bli?

Väldigt nära, det är också därför jag varit så enträgen med att prata, diskutera, resonera, vara arg, förtvivlad för att få dem att förstå att de måste tänka om, de måste börja förstå hur stor skada (mental som fysisk) det kan bli på detta lilla barn!

De har sökt hjälp, både sluta-röka-hjälp, hjälp hos barnpsykolog på remiss från läkare efter ett sjukhusbesök pga kramperna. Men avslutat, skyller på annat, kan inte förstå kopplingen mellan deras beteende gentemot henne och hennes reaktion på det. Pappan vill inte anpassa sig efter deras barn och "tänker inte sluta röka" och han tror inte ett dugg på att röken sätter sig i fibrerna i kläder osv (det är alltså inte bara lukten vi pratar om här) och mamman tycker det är orättvist och efter ett försök på 20 timmar så fortsatte hon röka.

Pappan har på sätt och vis erkänt att han tycker det är svårt och har stora problem med tålamodet, och tror det blir lättare när barnet kan prata och gå... Tror jag inte ett dyft på.

Har pratat mkt med mamman också om att de två måste lämna varann för barnets skull, och hon är hlt med på noterna men drar ut på det hela tiden. Hon VET själv att hon dras ned av honom och att deras relation är så otroligt osund för alla inblandade. Och det slutar ju alltid med att barnet får allting.

Hur ska jag gå tillväga??! Har gjort slut på alla ess i kortärmen, vet inte vilken metod jag ska använda längre...

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 20:22

#16

Litet My skrev 2013-07-27 20:14:06 följande:

Är ni nära skulle jag utan att känna någon av er säga att "antingen tar ni tag i detta inom 3 dagar, eller så tar jag tag i det via en socanmälan, jag har pratat med er och stöttat men jag orkar inte se hur erat barn har det"....lättare sagt än gjort dock. Vet du vilket BVC de går till skulle du ju kunna ringa dit, och man kan även ringa soc och be om stöd råd och tips utan att röja föräldrarna innan.

Ja, i vintras var jag nära, när detta med kramperna, barnpsykolog och deras, förmodligen försvarsstrategi, oförmåga att förstå att barnet mår dåligt, att faktiskt ställa ultimatumet att jag antingen tar med mig barnet här och nu och de löser problemen, oavsett hur lång tid det tar, eller att jag kontaktar soc.
Anledningen till att droppen runnit över DEN gången var att de vägrade förstå att det INTE var barnet det var fel på utan dem själva.

Mamman valde dock att ta med barnet 40 mil bort till barnets mormor i 14 dagar, och efter det har det varit lugnare men nu eskalerat igen.

Jag vet precis vilket BVC de går till (jag står alltså så pass nära att jag följt med till både BVC, sjukhus, psykolog osv., med båda och när pappan inte kunnat).

Något måste jag ju som sagt göra, och det snarast. Och som sagt, jag vet inte längre vilket tllvägagångssätt jag ska använda då det känns som att allt jag gjort bara stött på motstånd. Eftersom att jag dessutom står barnet så pass nära gör det ju så ont i mitt hjärta när jag försöker stånga mig blodig med föräldrarna för barnets väl. Barnet är i mina tankar hela tiden, samtidigt ska jag ju då vara en god vän och familjemedlem till mamman.

Men ja, någonstans måste jag vända mig för rådgivning. Snart börjar barnet i förskola... Ett glatt och friskt barn som måste ha hjälp...

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 20:28

#17

Anonym (jsh) skrev 2013-07-27 19:48:59 följande:

Möjligt - men INGET blir bättre av att soc blandas in - aldrig någonsin!!!!

Jag frågar igen då eftersom du svarat andra men inte mig:

Vad tycker du att jag ska göra när ett barn helt uppenbart inte mår bra av hur föräldrarna beter sig, att de röker henne rakt i ansiktet trots att hon har astma, slutat använda inhalatorn då det är för jobbigt, och jag då känner att jag inte längre vet hur jag ska gå tillväga för att nå fram. Snälla du, berätta för mig vad jag som medmänniska, vuxen och nära vän kan göra för att hjälpa dem UTAN att dra in soc? Eftersom de så uppenbart skiter fullständigt i vad jag säger...

Skrev detta till dig tidigare:

Anonym (jsh) skrev 2013-07-27 19:48:59 följande:

Möjligt - men INGET blir bättre av att soc blandas in - aldrig någonsin!!!!

VAD tycker då DU att JAG ska göra för att HJÄLPA BARNET? Föräldrarna lyssnar inte ett skvatt och bristningsgränsen är nu nära. Det spelar ju ingen roll vad, hur eller när jag säger ngt, det går liksom inte fram.

Så berätta gärna hur jag ska kunna nå fram UTAN att blanda in soc? Snälla, jag är fan desperat!!

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 20:37

#20

Litet My skrev 2013-07-27 20:30:43 följande:

Att ta barnet mot deras vilja får du inte, det räknas som kidnappning. Som sagt, ring soc och rådfråga imorgon så får de säga vad de tycker. Personligen om jag försökt så pass mycket som du har hade jag anmält, kanske anonymt om jag velat behålla relationen, dock kanske de räknar ut att det är du? Å andra sidan vad gör du den dagen barnet skadas på riktigt?

Men som sagt, börja med att ringa och rådfråga soc och hör vad de tycker ang anmälan tycker jag absolut du kan göra.

Jag vet det där med kidnappning, men jag var då så desperat så det enda jag brydde mig om där och då var faktiskt barnet, kanske knäppt men så var det.
Jo, klart att jag vill att relationen ska bibehållas, men samtidigt - vad betyder den egentligen om jag då struntar i att ingripa när ett barn far illa? Ikväll är barnet hemma själv med sin pappa, något jag har så fruktansvärt ont i magen över, och bara hoppas att han kan tygla sitt humör och sina vredesutbrott något sånär.

Jag ringer soc på måndag och bara pratar med dem. Tack för att du är förstående och samtidigt kommer med tips på vad jag kan göra i den här situationen.

Vi tänker likadant, jag får bara inte fram det på en gång då det är så mkt som gör mig så otroligt upprörd i det här.

Anonym (näsan i blöt) Trådstartaren

Äldre 27 Jul 21:08

#23

Litet My skrev 2013-07-27 20:48:36 följande:

Lycka till, hoppas det går bra att prata med soc och att det klarnar mer hur du skall göra. Som sagt för mig utifrån känns det självklart att föräldrarna behöver stöd i sin föräldraroll eller kanske tom behöver avlastning och jag tycker du varit modig som sagt till och försöker finnas men tyvärr verkar det inte bita på dem på det sättet att de agerar, därav att det känns som det är dags att börja agera på riktigt.

Berätta gärna hur ditt samtal med soc går.

Ja, de behöver stöd, men de slår det bara ifrån sig hela tiden, oavsett om det är läkare, psykologer eller anhöriga. Och avlastning får de alla dagar i veckan om de vill, här har barnet varit många gånger sedan hon var strax under två månader. Men, jag tror att de behöver någon annan typ av avlastning. Egentligen skulle jag bara vilja vara stenhård mot dem, förklara vad som händer om de inte skärper till sig. Jag tror på riktigt att inte mamman förstår hela vägen hur jäkla fel allting har blivit.

Jag håller tråden uppdaterad.

När ska man "lägga näsan i blöt"?

INNEHÅLL