Svärdotter från hell
Min man är inte alltid så socialt kompetent, och han var det definitivt inte när vi träffades (han har mognat mycket sedan dess), trots att han redan var runt trettio då. Han och jag hade redan från början en fin relation där vi visade omsorg för varandra, men i sociala situationer som han inte riktigt greppade så blev han rätt konstig. Detta var (och är ibland fortfarande) jobbigt. Mina föräldrar och han har långsamt fått vänja sig vid varandra, vilket på sätt och vis har varit en sorg (jag förväntade mig alltid att den jag tycker om kommer att smälta in fint i vår familj, men så enkelt blev det inte). Mamma och pappa förstod sig inte alls på honom (och inte han dem) i början och eftersom de såg honom i "socialt osäkra situationer" där han ibland kunde ge sken av att vara lite dryg och ha översittarfasoner (vilket faktiskt inte är fallet egentligen) så blev de förstås undrande. Jag och min pappa fick då "prata ut" om detta, och det var helt nödvändigt. Han behövde höra mig beskriva min mans olika sidor och jag behövde förstå att det hela kunde se lite märkligt ut ibland. Vi alla fick också acceptera att det tog lite tid innan hela min familj lärde känna varandra. Idag har vi en helt annan situation som fungerar riktigt bra. Mina föräldrar har nog fortfarande lite svårt att riktigt greppa min man, men de tycker ändå om honom och ser utan tvekan att han är en fin och omtänksam make och en engagerad och kärleksfull pappa till deras barnbarn.
Summa summarum: prata med din son, men gör det på ett respektfullt och lyhört sätt, det är mitt råd. Fråga hur de har det tillsammans, vad som gör att han älskar henne, hur de spenderar tillvaron när inte ni andra är med. Var uppriktigt intresserad av hans upplevelse av relationen. Beskriv också att du har sett aggressiva tendenser och att detta såklart oroar dig. I övrigt så skulle jag skynda långsamt och träffa dem som par ibland och då hålla en vanlig hyfsad ton och däremellan försöka träffa sonen själv för att hålla igång den relationen på ett avslappnat sätt, oavhängigt av sonens partner.
Jag tycker att du verkar vara en klok och hänsynsfull mamma och du kommer säkerligen att bli en fin svärmor, till denna tjej eller till någon annan. Ibland är det inte så lätt och då får man acceptera det och utgå från det.
