AngieT skrev 2013-07-29 23:26:11 följande:
Jag onskar verkligen att min var battre. Jag har verkligen forsokt. Det var min ide att kopa en smartphone till henne pa hennes fodelsedag for flera tusen. Det var min ide att ta ut henne pa middag pa hennes fodelsedag for ytterligare ett par tusen Det var min ide att handla och greja at henne nar hon hade migran. Jag har verkligen forsokt, sa gor hon sa.. Vad fan gor man liksom? Jag har sagt att jag tanker slappa det som hande pa begravningen. Jag ville inte att han skulle ta det med henne och nu har det gatt en manad, sa, struntsamma liksom. Men hander det nagot liknande igen sa har jag sagt att jag inte kommer kunna slappa det bara, utan da blir det en konfrontation och sa far vi se om vi ens kommer ha kontakt med henne efter. Jag vet att sambon skulle slappa henne helt om det kom fram att hon gor sa for att vara elak och jag skulle gora samma for honom. Skillnaden ar ju att min familj kommer alska honom nar dom far traffa honom nar vi ska till sverige, for att dom alskar mig och han gor mig lycklig.
Din sista mening känner jag så igen mig i.
Inte som svärdotter, mina svärföräldrar finns inte i livet längre, men som mamma.
Det är för mig självklart att öppna mitt hjärta för den som gör mitt barn lyckligt, som dotterns pojkvän.
Efter att hans pappa kastade ut honom mer eller mindre efter pappans separation och husförsäljning fanns det ingen plats för honom i föräldrahemmet så flyttade han in hos oss.
Och visst kan man bli irriterad ibland, men det blir vi alla på varandra när vi bor 4 vuxna i en trea, förhoppningsvis blir det inte så länge till.
Men från det till att inte älska honom är steget långt, det skulle vara om han gjorde min dotter illa, i så fall.
vilket jag ser som en omöjlighet så puttinuttkära som dom två är.
