Svärdotter från hell

har samma problem med min svärmor, hon är den mest rakt igenom värsta människa jag någonsin stött på och jag orkar inte vara runt henne, det är ju faktiskt inte svårare än att bara låta bli.

jag förstår inte hur du får det till mindervärdeskomplex?
och varför huruvida jag skulle ta avstånd till mina barn eller ej skulle vara kopplat till min relation till min partners mor?

kan ju bara tala för mig själv men min svärmor kommer då aldrig någonsin behöva agera barnpassare, hon kommer aldrig vara ensam med mitt barn, och det handlar inte om missunnsamhet eller mindervärdeskomplex eller svartsjuka från min sida, utan om att hon helt enkelt inte är pålitlig.

gud ja sånt där, sen första gången jag träffade min svärmor har det anmärkts på hur jag ser ut, min ålder, mina tänder, min vikt, min dialekt har härmats, osv osv, och alltid viftas det bort av folk runt henne med att "jamen hon bara ÄR sån, hon tänker inte på vad hon säger hon menar inte illa".
hon behandlas som ett barn av hela sin omgivning och när hon beter sig illa och sen går runt och tjurar så smörar alla för henne eftersom ingen orkar med henne när hon är sån, så hennes idiotbeteende uppmuntras ju, jag vägrar hålla på så, jag skiter i hur hon "menar" när hon är elak och jag väntar mig mer av en vuxen människa som inte är utvecklingsstörd, detta i kombination med att hon sällan är nykter, är fullständigt gränslös, är rasist och bara helt genomkorkad och omöjlig att föra ett vettigt samtal med har gjort att jag inte orkar med människan mer så jag håller mig undan så gott det går, har aldrig varit otrevlig men undviker att umgås med henne. då är _jag_ svår och hemsk och detta är så hemskt så hemskt för stackars svärmor...

hon hade säkert kunnat starta en sån här tråd om hur synd det är om henne, hur hemskt det är att jag försvårar hennes relation med hennes son (vilket jag inte gör mer än att jag inte vill vara med)

å andra sidan så _har_ far-och-morföräldrar inte ett jota med sina barnbarns uppfostran att göra.

osäker på om jag förstår rätt här, kan du utveckla lite?

ah ok men då handlar det ju inte om barnuppfostran egentligen utan om bristande respekt för föräldrarnas gränser och regler, precis samma problem som många upplever med sina svärföräldrar, att deras hem/regler/gränser inte respekteras.

jag förstår inte vad det är du svarar på här, det jag sa var ju att det inte var en fråga om uppfostran?
vad har barnets autism med något att göra alls?

ja, vad har jag sagt som talar emot detta?

varför citerar du något jag skrivit om det är något helt annat du svarar på?

det är inlägg #274 som förvirrar mig, du citerar mig men verkar svara på något helt annat.

det jag undrar är vad det har med något jag skrivit att göra, vill du bemöta någon annans inlägg så gör då det istället.

det anser jag inte och jag har heller inte påstått det.

inte "att det är bristande respekt för svärisarnas regler om ungdomarna inte får sina ungar att uppföra sig perfekt." nej, däremot att problemet ligger i att "ungdomarna" resonerar som så att det är deras barn och de gör därför som de vill och därmed inte respekterar föräldrarnas regler. alltså att skita i föräldrarnas regler är respektlöst, inte att det är respektlöst om ungen inte klarar att bete sig "perfekt"

allting om att barnet ska bete sig perfekt och vad det nu var har du hittat på alldeles själv, och jag uppskattar inte att du applicerar påståenden på mig som jag aldrig uttryckt.