PCOS - Hur gick ni ner i vikt?

Jag ska gå ner massor! Jag vill gå ner massor!

Jag har ca 50kg övervikt och vill definitivt ner 30kg av dessa kilon, men jag går ju helst ner allt. Försöker dock att ha 30kg som ett första mål.

Vad är vlcd?

Okej. Jag har aldrig hört att det funkat för någon, inte under en längre period. Hur gick det sen, när du övergick till vanlig mat? Hur mycket gick du ner? Hade det någon påverkan på din PCOS?

Det verkar inte vara så många med PCOS som gått ner i vikt. Jag trodde kanske att det var vanligare än vad det är.. det med att man kan gå upp i vikt en hel del.

Då hänger dom väl helt enkelt inte på familjeliv då bara ;)

Jag har ingen bil (eller körkort), men hund och barn, så vardagsmotionen är det inget fel på :) Jag går nog mer än dom flesta vuxna idag gör ;)

Jag har länge legat på kring 70kg (trots att jag helst skulle vilja väga kring 50kg, men har ändå trivts rätt bra där), men sedan small det bara till och jag hade blossat upp 30kg till. Det var då jag kontaktade sjukvården och fick reda på att jag har PCOS och dom sa att det förmodligen var orsaken till viktuppgången. Även mest troligt orsaken till att min mens försvann, viktuppgången alltså. Allt det här skedde ungefär då jag och maken äntligen bestämde oss för att ett till barn skulle vara en bra idé.

Jag har dock inget intresse alls av gym, simning och liknande. Definitivt inte gruppträningar. Jag har, förutom PCOS, också ångest och depressioner (som jag också behandlas för) och att vara i större grupper med folk är inget jag i dagsläget är intresserad av.

Det är väl mest kosten jag kan lägga om, och i mitt fall är det väl mest att äta mindre portioner skulle jag tro, för jag äter inte väldigt onyttigt. Jag vet dock inte om jag är beredd att börja med måltidsersättningar och sånt där..

Och jag skulle väldigt gärna vilja veta om någon med PCOS har fått tillbaka sin mens efter viktnedgång och om ägglossning osv satt igång och om dom lyckats bli gravida på egen hand? Eller om det krävts mer? Hur mycket påverkade viktnedgången förmågan att bli gravid alltså.

Nej, jag har ingen blogg och jag läser aldrig bloggar.

Det var ju därför jag startade den här tråden?

Är man inte intresserad av att skriva i den eller läsa i den, så behöver man inte. Och givetvis måste jag kämpa själv, men ville gärna komma i kontakt med andra i samma situation. Utan att behöva bläddra igenom en massa bloggar.

Är jag negativ? Det var väl du som skrev "Då får du väl kämpa själv"? Och inte har skrivit något alls om vad jag undrat över i TS eller andra inlägg. Förutom att du gått ner i vikt med någon form av lågkaloridiet, vilket är jättebra för dig att det funkade!

Eftersom du är i den här tråden, så antar jag att du har PCOS (med tanke på rubriken) och det står frågor i TS som jag antar att dom som svarar i tråden har läst (samt att jag skrivit mer i senare inlägg) och du verkar inte intresserad av att svara på dom alls. Jag är inte intresserad av bloggar om detta, då jag inte tycker om att läsa bloggar överlag. Därav startade jag en tråd här och hoppades på att det skulle finnas människor som ville prata om detta - här på familjeliv.

Den här tråden blev allt annat än vad jag hade tänkt mig, så jag lämnar den nu och så får den väl självdö.

Tack för tipset! :) Dessvärre är LCHF  inget jag vill försöka mig på igen tror jag. Jag har prövat det och jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag har vänner som tycker det är toppen och det har funkat bra för en del av dom. Jag hade därför höga förväntningar på den kosten, men det blev tyvärr bara pannkaka.

Jag är också sådan som inte tror på att kapa något i princip helt ur kosten, utan jag tror att vi behöver äta utav det mesta - även kolhydrater, dock i lagom mängd. Precis som vi behöver fetter, men även det i lagom mängd och jag är personligen av den åsikten att jag tror att man många gånger får i sig för mkt av det med LCHF. Jag är dock inte tillräckligt insatt för att veta såna saker, jag baserar det bara på lite av vad jag läst och vad jag själv tror.

Främsta anledningen är dock att jag som sagt mådde väldigt dåligt på den kosten :( Därför vet jag inte om jag skulle våga försöka igen..

Men kan du lämna min tråd?! Det är inte alls som du skriver öht. Jag fick dock veta redan innan att det tydligen kan vara lite elak stämning här på familjeliv och många tycker det är jobbigt att vara här inne och snabbt slutar. Jag trodde inte riktigt på det, utan tänkte att jag kunde ge det en chans ändå, men nu börjar jag märka att dom nog har rätt.

Bara för att jag inte vill diskutera lågkaloridieter som pulver och liknande med dig, betyder inte att jag inte är intresserad av vad andra har att säga, så lägg ner!!!

Om jag redan prövat LCHF och det inte alls funkade för mig, varför ska jag då pröva det igen? Jag har ingen offerkofta, men det är inte bara en sak som fungerar. Alla som går ner i vikt äter inte LCHF och alla mår inte bra av det. Jag skrev att jag har vänner som det funkar bra för och som mår bra, och det är toppen! Nu får du verkligen ge dig!

Jag äter inte väldigt mkt kolhydrater idag heller faktiskt. Jag äter mkt vegetariskt, då jag tidigare under åren var vegetarian. Jag äter i princip inga mejeriprodukter, när jag äter är det laktosfritt eller helt mjölfritt oftast, som tex havremjölk och i det är det ju havre = kolhydrater. Jag äter tex inte bröd alls, men pasta, potatis och ris äter vi ibland. Och jag vet att man inte ska ta bort kolhydrater helt, men jag åt LCHF under ca 3-4 månader och min depression och panikångest blev värre än någonsin. Då sa min läkare att jag skulle börja om att äta som "vanligt" och då mådde jag bättre igen. Min medicin fungerade inte alls under tiden jag åt LCHF och vad det berodde på vet jag inte. Jag hade väldigt höga tankar om det före jag prövade och under tiden jag prövade, för jag vet ju som sagt att det är jättebra för så många. Men det är därför jag är lite rädd för att börja om med det igen.

Min depression och panikångest är kopplad till min mens, jag har PMDS, och risken för förlossningsdepression ska inte vara större för mig än någon annan så vitt jag vet, alltså efter vad läkaren sagt. Ska jag vänta ut det, så kan jag aldrig mer skaffa barn. Det finns många med det som har barn och det går bra. Jag har ju barn nu och så länge jag äter min medicin, så går det toppen. Menar du att man inte bör skaffa barn om man inte mår precis 100% bra gällande allt? För det är det nog få som gör.

Jag la på mig ca 7kg i "sambokilon" först och sedan gick jag upp väldigt mkt under min graviditet, varav jag inte lyckades gå ner allt efteråt. Därför stanna jag på ca 20kg över min drömvikt. Min drömvikt är 50kg, men jag låg stadigt på ca 68-70kg. Vi har varit mkt på sjukhus, då vårat första barn är kroniskt sjukt och behövt många operationer. Det blir då många vaknätter med skräpmat osv. Gick upp till 80kg, fick gallproblem och opererades. Gick sedan ner till ca 70kg igen. Upptäckte PMDS, fick medicin och gick upp till ca 78kg, men lyckades gå ner till ca 70-72kg. Sedan, nästan pang, så ökade jag massor i vikt utan att förändra kosten nämnvärt. Det låg nog mest i att jag började äta mer? Större portioner, två istället för en osv. Då ploffade jag upp till 96kg som mest på kort tid och sökte då läkare. Då konstaterades PCOS och läkaren kollade inte om viktökningen kunde bero på något annat. Jag har inte riktigt 50kg som jag skulle vilja gå ner, det är kanske närmare 40kg, för att nå drömvikten på 50kg igen alltså. Jag vill däremot ner på kring 70kg igen som tidigare. Då mådde jag väldigt bra. Vi har som sagt hund och jag tycker om att vara aktiv med hunden.

Jag skaffade faktiskt det där Shape Up idag och ska ge det en chans, speciellt då det för mig nog handlar om att jag äter för mycket. Det är lättare att få koll då har jag läst/hört. Jag hoppas att det ska funka bra. Matdagboken har jag inte hört tala om dock, men det verkar ju vara ungefär samma sak. Låter väldigt intressant. Finns det också som app? Tycker det är praktiskt om man enkelt kan komma åt det vart som helst :)

Och återigen, jag tvivlar som sagt inte alls på LCHF kan vara väldigt bra för många och att det säkerligen kan hjälpa vid PCOS, men jag är lite nervös över att pröva det igen och prövar hellre något annat om det är möjligt. Hittar jag inget annat som funkar, så får jag väl ge det en chans till.

Och jo, jag kan tillägga att jag är ca 165cm lång, så en vikt på 50kg för mig är egentligen underviktig (enligt BMI) och är som sagt en drömvikt, för då kände jag mig som snyggast ;P

När jag vägde 70kg hade jag ett BMI som var just precis över normalvikt, så det var ingen alarmerande övervikt, utan bara något trivselkilo för mkt.

Därav paniken när jag blossade upp till 96kg och fick ett BMI som visade fetma. Har inte vägt mig på över en månad, fram till idag, och den visade då på drygt 89kg, vilket fortfarande är alldeles för mkt, men åt rätt håll.