Pott träning för personer med autismspektrumstörning?

Habben har säkert tillgång, men de är hopplösa att få tag på pga av semestrar Just detta att inte kunna göra fel är viktigt, vi har kämpat i 1,5 år för att han ska komma ifrån blockeringen mot att säga förlåt, där är barnomsorgen boven, mer specifikt en tidigare föreståndare. Vi har tagit det extremt lungt med pottan/toaletten och backat vid hysteri, men känner oss lite handfallna då redan frågan "behöver du byta blöja / har du kissat/bajsat?" utlöser hysteri och ilska. Appen ska jag titta närmare på, men hittills har inte liknande "mutor" fått honom till toaletten. Dock inte testat appar till det innan.

Problemet är att han inte godkänner att vara naken. Vi bor iof i lägenhet och hyreshusets gård på 3x7 m ligger fullt synlig från gatan så det känns inte bra, men i får fara till mor och farföräldrar när ivill, de bor ihus på landet bådadera. Han går nu och kämpar emot bajsandet, och det gör mig orolig. Vi vill gärna få honom torrdå blöjbyte inte heller är oproblematiskt och han är stor och stark. Han börjar stora sidan i höst och har redan lite utsatt position, så jag är rädd att de äldre kommer retas ännu mer med honom. Han bryr sig inte om själva de verbala retandet, men de försöker ju mer och mer tills de provocerar upp en reaktion, och sen får han skäll för att han slagit, bitit, knuffat blir inte bättre av att ingen i vår omgivning haft problem. Min syster hade med yngsta, tills de kom på att använda toaring istället för potta, sen var det klart och hon blev helt torr på en vecka, vid 2 års ålder...

Det är nog psykiskt för honom, eller, nu är han går och håller sig för att undvika blöjbyte och toalettbesök blir det ju fysiskt med. Han har inte anlag för förstoppning, snarare tvärt om. Det stora problemet är att han har svårt med förändringar som han inte väljer själv. Tex tar det 3-5 veckor varje vår och höst vid bytet keps/mössa. Tyvärr slutar det oftast med att vi måste gömma alternativet. Då tjurar han några dagar innan han bestämmer sig för att byta. Men det finns inget likvärdigt med toaletten tyvärr. Han har vissa kommunikationsproblem, och framförallt problem att förstå vad saker har med honom att göra. Han vet att alla andra kissar/bajsar på pottan eller toaletten. Han vet att vi vill att han ska göra det med. Men han förstår inte vad det har med honom att göra (bup använde det exemplet vid nätverksmötet), det är som att innan han klurat ut varför han ska göra det, så "funkar inte" det. Funkar inte är vanligt förekommande här. Känner igen mig själv från mattelektioner i skolan. Innan jag fattade hur de funkade så kunde jag inte räkna de enklaste uppställningar, fast jag mindes reglerna.

I nuläget finns inget åtgärdsprogram, vi har ett möte med kontaktpersonerna (de har säkert någon titel, men jag mins den inte) i slutet av augusti och då får vi säkert veta mer. I nuläget finns redan en gruppassisten i gruppen som kommer ha totalt 16 barn, pga att det redan finns ett barn med särskilda behov. Vi har inte frågat om det kommer "räcka till" till vår son med, eftersom de inte får diskutera det andra barnet med oss endå. Jag tror att det i nuläget är lite limbo, och alla väntar och ser hur saker funkar efter den nästan 3 månader långa semestern från barnomsorgen. Mycket händer och utvecklas. Vi misstänker själva att det stöd som finns inte kommer att räcka till, då han testat vara där redan, och det har uppstått en del situationer. Han blir utåtagerande när han blir trängd eller frustrerad, och är dessutom stor för sin ålder och med en muskelstyrka som är ovanlig för hans storlek. När det slår runt för honom ger han mig ordentligt med stryk, och jag är ingen mild liten blomma utan har tränad kampsport förut och "tål" det mesta. Han har lyckats sparka mig så att magmusklerna blev helt utslagna och läkaren var mycket allvarlig när han sa att någon cm åt endera hållet och det skulle varit riktigt illa. Först när det kom in två sköterskor för att tala med mig insåg jag att läkaren trodde jag hade blivit misshandlad av min make och inte min 2,5 årige son :-/ och det var över ett år sen, han har blivit mycket starkare sen dess. Så blir det för mycket har övriga barn inte en chans, samtidigt som han inte "är medveten" om att han gör dem illa, utan är i det närmaste förvånad efteråt när han lugnat sig. I vår vardag löser vi det med att alltid punktmarkera honom. Han visar känslor med hela kroppen (men har väldigt begränsat känsloregister i ansiktet) och det gör honom lätt att läsa av och stoppa/avleda innan det bär av. Sen blixtrar det ibland till från ingenstanns och vi har inte en chans fast vi står brevid och tittar på honom.

Neeej, jäkla ipad! Nå, minns inte exakt vad jag skrev, men min kille märker inte av att han kissar ens utan blöja, tror det för honom är lite som med andning, det händer lixom av sog självt, han har inte grepp om vilka muskler som styr.