Har du problem med en psykopat, på jobbet el privat?

Nejgalen, din kollega verkar mest vara en narcisist, eftersom han behöver uppmärksamheten.

Psykopaten är mer resultatinriktad och betraktar andras reaktioner och känslorför vad det kan ge för resultat. Vill inte förlora men bryr sig inte om att vara omtyckt mer än för nyttan man har av det.

Narcisisten vill vinna, men vill även bli omtyckt och uppmärksammad.

Men det är en mytoman ju det finns det gott om så har nog inget med psykiskt sjuk att göra bara personlighets störning.

Kollega from hell baktalar, är fruktansvärd mot en då ingen ser. Aaldrig jobbat med obehagligare människa. Jag litar på min intuition och håller hårt på min integritet aannars äter hen upp mej.... Det är väldigt tråkigt för arbetsmiljön, då hen påverkar hela klimatet men vissa är mer drabbade. Byter avdelning snart tack och lov mkt pga av hen.

Aha, ja just - det är faktiskt skillnad på narcissist och psykopat. Men ingen av dom är speciellt mysiga ...

Vad ska jag göra med min narcissistkollega? Det känns som han har "hållhake" på en fast man inte ens vill vara med honom. Erbjuder saker och fjäskar och om man inte är "med honom" så är man "mot honom". Verkar inte kunna ta in "dålig stämning" och inse hur vissa saker han gjort inte blir förlåtna. Då är folk "tjuriga och negativa utan orsak...".

Det har nog ramlat bort vissa delar i hans huvud. Det man tycker är självklara sociala regler på basnivå, får man förklara om och om igen "hur folk förmodligen uppfattat det han gjort och det är därför de är arga". Men det spelar ingen roll, för det är "ändå deras fel i slutänden..."

Jag har haft med en psykopat-aktig att göra på det privata planet. En kort flirt som gick bazooka när jag inte ville träffa honom mer.

Första tiden han hotade och trakasserade mig försökte prata med honom men insåg det bara triggade honom ännu mer så jag gjorde mig så onåbar det bara gick. Både jag mina barn samt några andra familjemedlemmar tvingades byta till hemliga telefonnummer. Jag bytte även alla mina mail samt alla signaturer jag använde på forum.

Paket som sändes till mig skickades tillbaka direkt med ett meddelande att jag inget beställt. Det sista året ringde postutlämnaren bara och fråga liksom du ska vi skicka tillbaka så jag slapp gå ner och kolla vad det var.

Smutskastning på forum och bloggar och några dejtingsajter (där han spelade mig)höll jag på att anmäla till förbannelse för att få bortplockade de första 2 åren. Jag hängdes ut som psykopat,pedofil,sadist och massa andra vidriga lögner med både fullständigt namn,adress och bild. Växlande med långa kärleksbrev där han sa hur mycket han älskade och saknade mig.Efter 2 år iddes jag inte anmäla sådant längre.

Jag rörde mig aldrig ensam ute mer än på tidpunkter då jag var relativ säker på att han var på annat håll. Besökte aldrig platser där jag visste att han ofta var. Svarade eller öppnade aldrig porten om jag inte var säker på vem det var.

För att nämna lite av vad jag levde med.

I 5 år höll han på innan han försvann.

Herregud ... ja och hur ska man veta första gången man träffar någon som inte har alla hästar hemma. Min kollega har nog inte de tendenserna, han är ju som någon sa mer "narcissist", det är nästan tvärt om med honom. Men det läskiga med honom är hans lättkränkthet och små "bestraffningar" ofta av psykisk karaktär  ... jag märker hur jag formar mitt beteende efter hur han agerar (och avskyr att han lyckas med det).

  Han är gift och har barn vet jag, men det kryper fram då och då små sanningar om att han vänstrar och dejtar. Jag tror han vill folk ska veta hur sjukt det än låter ... det stärker väl hans bild av sig själv som eftertraktad.

Jag tycker personligen han är ett svin och fattar inte hur någon orkat leva med honom och ha barn med honom.

Det är fruktansvärt att ha med en psykopat/narcissist att göra! Du blir inte av med människan så lätt och det är väldigt svårt att värja sig. Men du måste försöka ha så lite du bara kan med denna människa att göra.

Det allra bästa rådet jag kan ge är att försöka få denna människa avskedad p.g.a. samarbetssvårigheter. Ni får kalla till möte med facket och arbetsgivaren och förklara hur svårt det är att samarbeta (utan att hänga ut någon speciell just då, se bara till att psykopaten också kommer till mötet). Det kommer då förhoppningsvis att ge sig att det är psykopaten som är den som har samarbetssvårigheter, men ni måste alla våga stå emot honom då och berätta hur det är.

Vi testade en gång vid en väldigt speciell grej han hade gjort - att gå emot och säga ifrån. Det värsta är att han ser till att "man inte gör om det", man vill helt enkelt inte utsätta sig.

Det händer en alltid något oväntat och halv-hemskt, som förtal eller att man dras in i en konflikt man inte fattar något av, sin roll i, blir syndabock eller något annat helvete. Han är helt hämningslös och det man absolut inte kan föreställa sig - det är sån´t han tar sig för. 

Han beter sig som ett trotsigt knäppt barn i blanka skor och snygg kostym. 

Jag är ganska säker på att min pappa är psykopat. Han manipulerar, använder folk som spelpjäser, kör med olika slags bestraffningar om han inte får sin vilja fram, har inga normala spärrar. Skrattet är kallt, känns aldrig hjärtligt. Han har inga normala känslor för sina barn, utan kan iskallt bryta kontakten med ett barn om denne gjort nåt "fel" enligt honom. Han kan aldrig erkänna sin egen skuld i något. Allt är alltid den andres fel, aldrig hans. Han har en baktanke och ett syfte med allt han gör. När han är snäll och trevlig mot någon är det för att vinna något av det.

På frågan hur man blir av med dom, det är lite svårare när det är ens egen far. Jag är 31 nu, flyttade hemifrån när jag var 17. Har just nu ingen kontakt med honom. Min man sa häromdagen att det syns att jag mår bättre sen jag slutade prata med honom. Det verkar tyvärr som att det enda sättet att inte påverkas av en psykopat är att inte ha någon kontakt alls.

Pappa har 6 barn, (varav 1 har gått bort). Han kan aldrig ha kontakt med flera barn en längre tid. Han vill liksom ha ett barn som offer, som han styr och manipulerar, och liksom isolerar från dom andra syskonen. En av mina syskon är hans nya offer nu. Hon ringde mig häromdagen och försvarade honom, sa att det är synd om honom för att han är så ensam o s v. Sen sa hon "mig har han ju aldrig kunnat påverka, för jag har ju alltid gjort som jag vill ändå". Det hon inte inser är att det går inte att ha kontakt med honom utan att bli påverkad av honom. Han har ju t ex redan påverkat hennes åsikter om honom. Han har ju varit ganska elak mot henne, och därför har dom inte pratat alls med varann på några år. Men vips är allt glömt, för det är han som bestämmer när saker och ting ska glömmas, och hon tror att han vill återskapa freden i familjen för att familjen är nåt som alltid finns där. Fin tanke kanske men hon är så naiv, hon inser inte att han har inte såna känslor för en psykopat saknar dom känslorna helt. Han har inget behov av att ha kontakt med folk om det inte tjänar något av hans syften.

Vidare har han alltid gillat att "tävla ut" mig och min syrra mot varann, d v s den av syskonen som är närmast mig åldersmässigt. Som att jävlas med den ena genom att ge något till den andra så att den ena känner sig utanför. När vi var mindre kunde han ge nåt till A och säga till B "Hur känns det nu när A fick det här, visst är du avis nu?" o s v.

Finns mycket att säga om honom, skulle bli en hel bok faktiskt.

Fy, det låter som en narcissist - de ser andra som verktyg och nyttiga menlösa spelpjäser för att komma dit de vill i egoistiska syften och helt hämningslöst. De har jag läst på om nu.

Jag tycker det är jätteintressant att du säger just  "vips är allt glömt", för så funkar det med min kollega. Han bestämmer när han ska ha blivit förlåten och att alla ska gå vidare. Han ordnar "quick fixes" som man lätt köper, typ är extra snäll, gör något riktigt bra för en (tar reda på vad man behöver och ordnar), och det är lätt att känna en lättnad över att det hemska han gjorde tidigare är över. Men livsfarligt. Jag hatar beteendet, och vill bara inte se människan.

Jag har läst lite om narcissism också, och en del saker stämmer in på honom men jag känner mest igen honom i beskrivningen av psykopat. Att han inte kan ta kritik alls, stämmer väldigt bra in på honom men däremot verkar han inte bry sig om att få uppmärksamhet från omgivningen.

Min mamma, som var gift med pappa i 23 år, beter sig lite som typiskt för personer som är psykopatens offer. Dom är skilda sen ca 10 år tillbaka men hon ställer fortfarande upp på hans krav, kanske i mindre utsträckning än förut men hon finns där för honom ändå, bor i samma hos fast i olika lägenheter. Uträttar små ärenden för honom o s v. Hon skäms uppenbarligen för detta eftersom hon bortförklarar och förmildrar saker, som t ex "pappa ville att jag skulle köpa en platta havremjölk åt honom, så jag gjorde det, alltså jag skulle ju aldrig åkt enbart för det men nu skulle jag ju ändå till affärn, sak samma", osv. Hon inser inte heller att det enda man kan göra är att bryta helt.

Tips på hur man ska göra för att inte må dåligt av detta? För på ett sätt får han ibland mig att må dåligt även om vi inte pratat med varandra alls på flera månader. Kanske mest för att jag tycker det är tråkigt att mina barn inte har någon morfar.

Kan tillägga att det gick till såhär, att min syrra var osams med pappa, dom hade inte haft kontakt på flera år p g a några elaka saker han gjorde mot henne som jag inte orkar gå in på just nu för det blir så långt. Under tiden hade jag ganska bra kontakt med pappa, för jag har konstigt nog ändå haft en ganska bra relation till honom nästan hela livet, jag har väl omedvetet alltid gjort som han vill, så han har inte haft nån anledning att bli arg. Vid 29 års ålder träffade jag en kille som jag förlovade mig med, sen blev jag gravid, vi flyttade ihop, gifte oss. Det gillades ju inte av pappa eftersom jag ska bara vara hans. P g a att jag hade träffat min man hade jag heller inte tid att hälsa på pappa varje dag, utan det glesades ut lite vilket fick honom att se svart såklart. Han tog tillbaka nyckeln som jag hade till hans hem, det var uppenbart bara för att markera nåt eftersom han inte behövde nyckeln till nåt annat. Sen var det andra saker, han hade lovat saker som han tog tillbaka. För att jävlas mot mig skrev han ett testamente på min syrra, att hon ensam skulle ärva honom. Och då, VIPS, var allt bortglömt från syrrans sida, hon ringer upp honom och allt är som vanligt igen, hon ringer mig och pratar så gott om honom osv... Då blir man ju helt ställd. Att en sån person kan ha så mycket makt över andra. Detta påverkar ju såklart relationen mellan mig och min syrra. Vårat senaste samtal var ju lite märkligt och just nu känner jag inte för att prata med henne eller träffa henne. Så ja, på nåt magiskt vis isolerar han alltid ett barn från dom andra. När man har kontakt med honom pratar han skit om dom andra barnen och antyder att man inte borde vara med dom osv...

Ja en sak till om honom, han kan ändra sig HUR många gånger som helst, han behöver inte hålla vad han lovat osv men gud förbjude om någon annan gör så!!! Andra måste minsann alltid hålla sig till det dom sagt men inte han!!

Det är t ex ingen logik i saker han har för sig. Jag hade hans hemnyckel eftersom han är gammal och sa att det var en trygghet att jag hade nyckeln ifall något skulle hända honom t ex att han ramlar hemma och behöver hjälp. Även mamma har nyckeln av den anledningen. När jag inte längre kunde hälsa på varje dag, + var ofta hos min kille sa han att "man vet ju aldrig var du är, det funkar ju inte om jag skulle ramla och ringa efter hjälp och du kommer om två veckor".  Hur kan tryggheten öka av att en person har nyckeln istället för att två har den? Som sagt ingen normal logik. En normal människa skulle tänka att det är bättre ju fler som har den, desto större chans att någon är i närheten om man behöver hjälp.

Precis så uppfattar jag min kollega, han har alltid snabba svar på när han själv blir anklagad för att inte hålla ett löfte eller nekar att han lovat och har han inte någon "väg ut för sig" så ordnar han en "lämplig sanning" så att han klarar sig tillfälligt (fattar bara inte att han jobbar så snabbt där och utan antydan till att han ljuger...).

Men sviker du honom, då j-ar. Då är du svartmålad för en lång tid framåt. Han har rättigheter att styra och ställa med sanningar bara de passar hans mål och tillvaro, men inte omgivningen. Så himla sjuk.

Har hört en del historier som gått på jobbet, om hur han behandlat sin fru och hela hennes familj, det påminner lite om det du berättar. Typ, spelar ut folk mot varandra och skapar konflikter som aldrig hade behövt finnas om det inte vore för honom själv.