Nära en skilsmässa

Hej Mogen man,

Jag känner så väl igen mig i det du beskriver, fast omvänt då det var min man som inte ville. Det var fel på alla möjliga plan angående sexlivet. Han förvägrade mig sex, sade att jag var nymfoman (jag är nöjd med 1-2 ggr/veckan) men det kom fram att han då fixade sina orgasmer på egen hand (all pun intended) istället för att han inte orkade vara med mig eller inte var sugen på mig eller vad det nu var för en orsak. Han ljög mig alltså rakt upp i ansiktet och förvägrade oss ett bra sexliv.  Hade jag avvisat honom så hade jag förstått att han tog till sin högerhand själv och det hade inte gjort mig någonting, men nu var det han som avvisade mig, samt fixade det på eget vis.

Jag har inte tålamod, jag har inte ork att känna mig sexuellt frustrerad. Det fungerar inte. Nu skriver du att ni älskar varandra och har det bra på annat sätt så jag skulle faktiskt inte rekommendera en otrohet. Risken är att du får känslor för den andra om sexlivet fungerar, risken är att du får en kaninkokerska på halsen, risken är att din fru får reda på det och lämnar dig. Det kanske det inte är värt ändå.

Jag skulle rekommendera parterapi för att försöka komma till botten med det hela eller iallafall försöka få hjälp med "verktyg" så att det bli bättre. Skulle det sedan verkligen inte fungera och du riskerar att leva år efter år i fortsatt ständig frustration så tycker jag att ni ska dela på er. Om kärleken finns där så kanske hon saknar dig och vill försöka igen, och vara med medgörlig på dina behov. Det är inte endast hennes behov som ska spela någon roll.

Jag hoppas att det löser sig.

Kram x