Sluta uppfattas som en dryg översittare

fast dom exemplen du nämner tycker jag inte handlar om översittare eller dryghet  

det handlar ju bara om att du inte vill medverka till den allmänna "tyck-synd-om-mig-mentaliteten" . Du säger det som många andra i samma rum tänker. Men du får onda ögat för att du är den enda som säger det.

 

Fler exempel kan vara att jag till en vän som nästan är 30 och bor med sina föräldrar ALLTID gnäller om att hen inte får en hyresrätt. Hen ställde sig väldigt sent i bostadskön i sthlm. Jag förklarar att hen då får spara pengar. Hen har inga besparingar utan super bort och köper middag för lönen på subway. Personen lägger över pengarna varje månad på ett sparkonto och varje månad även tömmer det. Jag förklarar att personen borde lägga upp en budget och inte åka på dyra alperna resor m.m Men då blir hen väldigt arg på mig och kallar mig oförstående. Och att de inte är hens fel utan att de finns få hyresrätter.

Jamen det låter ju som du vet var skon klämmer ellerhur? Jag antar att du inte har startat denna tråd för för att gnälla på andra?

Du inser ju vad som rub people the wrong way.
Så du kan välja:
1. Knipa käft om sådant som du egentligen vill säga för att inte reta andra
2. Säga vad du tycker och känner för och leva med att du gör folk irriterade.
Eller en blandning av de två alternativen ovan (som de flesta av oss gör) beroende på omständigheter och avvägningar mellan hur gärna man vill säga något eller hur angelägen man är att hålla sig väl med personen/rna i fråga. Sen kan man också väga in hur man kan lägga fram saken eller hur olika personer sannolikt kommer reagera på något.

Sådana sociala avvägningar gör vi alla hela tiden. Det är inte konstigt.

Så trist är det i livet. Man får välja och ibland är inget av alternativen vidare kul.

Men du är ju inte en ödmjuk person. Då är det inte så konstigt att folk inte uppfattar dig som det.

Om du inte gillar hur folk uppfattar dig kanske du ska vara mera omsorgsfull med i vilka sammanhang du säger dina sanningar. Bli lite smidigare. Eller så är du dig själv och accepterar att inte alla kommer älska dig.

Många tycker nog att  sanningen är för tråkig helt enkelt. De vet ju att du har rätt, men de vill att du ska ha fel, det är därför de blir sura.

Man behöver inte säga allting man tycker. Det är i 9 fall av 10 mycket bättre att hålla tyst.

Du kan inte bete dig på samma vis om och om igen och sedan bli förvånad och gnälla över resultatet.

Du verkar själv ha benat ut varför en del uppfattar dig som en översittare. Så om du vill uppfattas annorlunda får du helt enkelt upphöra med, eller minska med, det beteendet. Jag var själv sådan när jag var yngre (gissar att du är ung eftersom du tar upp ett exempel från gymnasiet). Numera väger jag vikten av att sprida mina tankar om frågan mot de eventuella nackdelar det kan innebära för mig att säga det. Att inte vara lika spontan med mina syrligheter helt enkelt. Jag gör det som gynnar mig i längden. Förutsatt att inte någon tredje part kommer i kläm.

Mitt ex sa alltid vad han tyckte och bryddes sig inte om någon bilen ledsen, arg eller irriterad. Han ansåg att han var en bra person som alltid sa sanningen. Det blev lite jobbigt till sist. Jag har fått lära mig att du får tänka vad som helst men inte säga vad som helst. Dvs man bör ha ett syfte om man tänker säga något som man vet kan göra någon ledsen eller arg. I den sociala kompetensen ingår det att kunna välja sina strider, dvs man behöver inte alltid göra sin röst hörd. Väljer man ändå att alltid säga precis det man tänker så tror jag att man lätt kan uppfattas som en irriterande och känslokall översittare.