Sluta uppfattas som en dryg översittare

Man behöver inte säga allt man tycker hela tiden. Ibland är det bättre att hålla tyst om man inte vill ha de reaktioner som man vet att man kommer få ifall man säger sin åsikt.

Välj dina strider om du inte vill riskera att ses som dryg. Eller kör på som vanligt och acceptera att folk kommer bli irriterade.

En översittare är ju just som du som antar att din sanning är allas sanning. Varför ska din kompis avstå från det han vill lägga sina pengar på och göra en budget enligt dina krav för att kunna köpa en bstadsrätt när det är en hyresrätt han vill ha.

Om du kommer till affären och tomaterna som du skulle handlat är slut köper du då oxfile istället?  

Han är 30 år och bor med sina föräldrar. Han gör ingenting hemma, känner att de är jobbigt att koka pastavatten bara och har inte några besparingar. Han ställde sig i sthlms bostadskö när han var 25 fast han jobbat sen han var 20. Han gnäller på att han inte har råd att köpa en bostadsrätt. Han har krav på i vilket boende han vill bo i. Och med dom kraven han har är det enda han kan göra om han inte vill flytta när han är 40 att köpa en bostadsrätt. Men han super bort sina pengar eller köper resor istället. Och sen skyller han på att han har för låg lön. Fast han vill inte byta jobb, inte utbilda sig eller starta företag utan han undrar hur någon med 20 000 i månaden och lever på sina föräldrar ska kunna spara ihop pengar???

Det kanske är han som ska sluta ringa och vråla att bostadsmarknaden är ett jävla skämt och samtidigt tala om vilka fina ställen han vill bo på och vara bitter över att inte bara få en hyresrätt där. Men jag ska bara vara tyst när han ältar?

Han har även tagit lån för 200 000 som han låna ut till sin pundarkompis som han även betalar ränta och sånt för. Vem ska upplysa honom om att han är korkad när ingen annan gör det? Han har ju valt att leva som han gör helt själv. Det är ingen annans fel att han bor kvar hemma och vägra ställa sig i bostadskön fören han hade lust att flytta på sig. Och jag har även kunna erbjuda honom hyreskontrakt, men då vill han ha rave fester och pundare där som dealar droger. Och när jag insåg det ville jag inte hyra ut och då var jag en hemsk jävla fitta med moralpanik. Eller så vill jag inte göra mig osams med hyresvärden?      

Ingen behöver upplysa honom om det. Om du tycker att han är ett problem så tycker jag du ska sluta umgås med honom.

Det är mkt han som tkr han har problem och vill ha hjälp. Han vill ha något precis då. Och jag ger honom råd. Det är som en fet person som konstant gnäller över sin övervikt och säger att inget fungerar men ändå vräker i sig mer semlor och sitter stilla. Får man inte säga då att "börja träna"

Men sluta ge honom råd då? Lyssna bra och nicka. Orkar du inte med det så sluta umgås med honom.

Så jag är inte den enda som blir provocerad av sådant men ändå är tysta?

TS, jag har läst lite i din tråd och jag känner att det finns en sak som jag tror du bör ta i beaktande (vilket många i tråden redan påpekat). Vi står alla inför situationer där man kan välja att säga vad man tycker eller helt enkelt inte säga något överhuvudtaget.

Visst blir man irriterad ibland och tycker att det är ju självklart att man måste ändra beteende om det man gör inte fungerar - men kom ihåg att livet är inte alltid är svart eller vitt. Det är väldigt lätt att döma andra människor för deras val, åsikter och beteende vilket är något du gör dagligen - självklart dömer de dig i sin tur för hur du agerar gentemot dem. Att påpeka det uppenbara utan omsvep är faktiskt inte så överdrivet artigt. Om du känner personen ifråga eller om situationen är ohållbar är det bra att uttrycka sin åsikt men alla gånger är det faktiskt inte nödvändigt. Att en person agerar på ett sätt är ett resultat av den personens livssituation och val, visst kan man tycka att personen är dum som agerar som den gör - men vad vet du om personen ifråga? Kan du leva dig in i varför personen agerar som den gör? Vad är det som säger att DIN åsikt är bättre än den andres?

Att säga sanningen är en bra väg, att utse sig själv till gud med de enda rätta tankarna och handlingarna är ett tecken på att man inte förstått empati för. Det kommer alltid finnas fel, men fel innebär olika saker beroende på person, land och plats. Att visa förståelse och försöka leva sig in i andra människors situation är ett måste om man ska kunna interagera med andra personer utan att vara otrevlig - du kommer själv att göra fel (och har säkert redan gjort misstag) i livet, skulle du vilja att folk pekade ut det uppenbara med vad du gjort fel? Skulle det inte kännas bättre med stöd och förstående? Stöd och förstående innebär inte att man automatiskt håller med.

Om du alltid beter dig som du beskriver har jag full förståelse för att människor ser snett på dig - försök att alltid utgå från följande när du känner att du måste påpeka/säga något när en annan person irriterar dig: När jag uttalar mig om detta, är syftet då att hjälpa den andre att inse ett fel eller är det enbart för att jag vill påpeka felet? Lycka till TS, hoppas mitt inlägg gav dig en vinkling på problemet...

Det finns ingen anledning att låta sig provoceras egentligen, det tar bara energi. Vill en vän berätta om sina problem så lyssnar jag utan att fundera så mycket över problemen och hur de kan lösas. De flesta vill bara prata av sig.
Men det du nämner om gymnasiet var värre, sånt du gjorde där tycker jag verkligen man ska undvika om man vill ha ett stort socialt kontaktnät.

Men vrf ska vi andra sitta i 20 minuter och lyssna på några som inte vill ta ansvar utan enbart gnälla över att det vill röka? Det tar upp en jävla massa onödig tid och man vill ju gå hem. Men man kanske bara ska börja tänka på annat?