Roligaste åren som förälder, när var det?

Jag har inte så gamla barn, äldsta är 7 år men jag tycker att det är roligare när de blir lite större. Tyckte spädbarnstiden var jobbig för mina barn har haft problem med sömn och ville gärna bli burna och ammade. Så jag kände mig ständigt trött.

Min pappa tyckte vi var roligast att ha att göra med när vi var mellan 5-8 år

0-3 år tycker jag mest om. När man är barnets allt. De är så glada och positiva. Innan trots och bråk. Extra mycket tycker jag om bebisperioden när de mest ammar och sover i sjalen!

Mina är 5 och 8 nu, har redan allt som var jobbigt med småbarnsåren ;)

Första året när man fick vara hemma å gosa med sin unge var ju fantastiskt.

Nu är ju mitt barn bara 3,5 år men jag tycker helt klart den roligaste tiden är nu! Han blir mer social och vågar lite mer, det är lättare att ta med honom någonstans, man kan prata med varandra och värsta 3årstrotsen verkar vara över *peppar peppar*

Min dotter är 20 månader och jag kan ibland sakna spädbarnstiden när man bara myste och ammade. Hon sov bra så jag tyckte in den perioden var jobbig. Tycker att den åldern hon är i nu är lite tråkig. Hon vill att man ska underhålla henne hela tiden och det ska vara fullgart hela tiden. Sitter man i soffan å slappar så drar hon i en. Tror leken även blir kul om ett par år då språket är mer utvecklat och man inte behöver passa hela tiden så att hon inte slår sig.

Mina barn är vuxna idag men jag tycker att låg- och mellanstadieåldern var absolut bästa tiden. Då kan man göra nästan allt med barnen, de är positiva och är med på allt. Kloka och förståndiga och man måste inte passa dem jämt.

Högstadieåldern var väl inte den bästa tiden direkt men blev mycket bättre så fort de började gymnasiet.

Alla åldrar har sin charm men absolut lättast var åldrarna mellan 7-12. 

Min son är 20.
Bästa tiden är nu, men från ca 12 årsåldern blev det markant roligare än tidigare.
Så 12-20, skulle jag säga. 

Jag tycker nog att alla åldrar har sin tjusning - möjligen med undantag för där runt 6 år, när de är rätt odrägliga. Kan inte säga att jag föredrar en ålder framför någon annan ...

Den bästa tiden är alltid nu, just nu!

Den nya bebisen, när man ammar och de somnar med en mjölkdroppe på läpparna.
6 månader och de börjar upptäcka världen lite mer, och deras leenden
1-åringen som börjar gå men kan inte riktigt och nästan ramlar fram till din famn
2-åringen som vill så mycket mer än han klarar, lyckan när han sen lyckas få på sig tröjan, bakvänt och avigt men på kom den
3-åringen med sina NEJ ena stunden och en sekund senare världens solstråle.
5-åringen, inte liten, inte stor, som börjar fundera på moralfrågor och kan ställa fler frågor än man trodde fanns.
7-åringen som börjar tappa sina tänder och växer så man inte hinner med, men ibland är han bara SÅ liten och vill sitta i knät.
Lågstadiebarnet med alla sina kompisar och det leks hela dagarna och man har huset fult med, kottar, stenar, fjädrar och allt ska användas till diverse uppfinningar.
Mellanstadiebarnet där kompisarna är ALLT, kompiskris på kompiskris, ofta men aldrig långvarligt. Vill spela fotboll, dansa balett och rida, för det gör ju alla andra.
14-åringen, långa ben, finnar, pendlar mellan att vilja flytta hemifrån för att ingen begriper nåt för att i nästa sekund sitta hopvikt med sina långa ben i soffan och säga, jag älskar dig. Skulle hellre dö än visa sig på stan med mamma.
18-åringen som presenterar dig för sina kompisar när ni går tillsammans på stan. Nu går han inte längre tio steg före dig.
Flytta hemifrån, sedan ringer de och frågar efter recept på pannkakor och den där köttfärssåsen du brukar göra och hur tar man bort en tomatfläck från vita tröjan.

Och så där håller det på - tycker jag som har vuxna barn och barnbarn, passa på att njuta av barnen de är alltid NU de är som underbarast.