Jag är rädd för allt!

Jag kan känna nästan likadant ibland, inte så att jag är rädd för att göra saker (iallafall inte dagtid), men jag gör gärna upp planer på hur jag ska göra om något händer. Ivilken ordning jag ska rädda familjemedlemmarna "när" huset börjar brinna eller vad jag ska säga när jag smygringer till polisen efter att bussschaffören tagit mig tillfånga...
Jag har väldigt lätt att ta en händelse (vilken som hellst) och i hjärnan bilda en katastrof. Om en vän inte svarar i telefonen börjar tankar vandra om hon är sur på mig eller om hon har blivit påkörd eller mördad av sin sambo eller hon kanske är på sjukhuset för att någon annan har dött... Anledningen kanske egentligen var att hon var i duschen...
Jag tog upp det här med min psykolog och hon sa att så länge det inte stör mig eller påverkar mitt liv så behöver jag inte göra något åt det men hon ville att jag skulle veta att de har gruppterapi på vuxenpsyk dit man kunde anmäla sig och få hjälp. Hon sa att det bara var att ringa till vuxenpsyk så fick man hjälp.
Jag har haft så här hela livet men efter att jag fick barn för 4 år sedan blev det aningne värre, nu är det kanske lite bättre igen men det är långt ifrån bra... (Nu vågar jag duscha när bara barnen är hemma, OM det är ljust och dag, kvällstid duschar jag aldrig om inte sambon är hemma)
Kramar