Jag är rädd för allt!

Jag känner också igen mig!
Jag har alltid varit ängslig, när mamma var lite sen från jobbet tex, satt jag i fönstret och storgrät för jag trodde något hänt.
Var rädd för en massa saker.

När jag blev äldre blev det bätte, men sen fick jag barn och då blev jag rädd för allt igen.
Jag vågar inte köra bil, för jag är rädd för att krocka, jag vågar inte lämna mitt barn till någon annan än min mamma, vill inte att någon annan än jag går ut med mitt barn, för jag är rädd att han blir överkörd av en bil, jag är rädd för bomber på tunnelbanan och centralen, ska min familj ut och resa är jag livrädd att något ska hända dem,
jag är rädd att min sons pappa ska kidnappa honom, jag vågar inte åka buss eller tunnelbana själv på kvällen... osv osv. Listan kan göras lång.

Jag är nog överkänslig i allt som handlar om mitt barn, tänker så mycket på faror, vill helst inte ta med honom hem till folk jag inte känner så bra (som pojkvännens kompisar) av rädsla för att de ska röka inomhus eller något.