Jag har aldrig varit morgonpigg. Som bebis sov jag till sju och i småbarnsåren var jag aldrig vaken för barnTV kl 8 (vi hade förstås inte kabel-TV, men hade vi haft det så...).
Jag ser helst att dagen börjar kl 9, men nu har jag fått ett jobb där jag behöver gå upp 05.45 (om jag ska duscha, fixa håret och klä mig - glöm frukost!). Går det att lära sig vara morgonpigg? Har ni några knep?
Jag vill också veta om det finns sätt, förutom att gå och lägga sig i tid, varva ner innan sänggående, inte äta för snart innan sänggående och alltid gå upp samma tid (det hjälper inte för min del, jag är en zombie på mornarna och jag vaknar inte om inte min man ruskar om mig ordentligt, trots att väckarklockan skriker såpass högt att grannarna förbjudit mig att znoosa)
Nå det går inte. Jag vill fortfarande gråta när klockan ringer på morgonen, och jag är 43. Däremot vänjer Man sig vid att det är ett litet helvete efter ett tiotal år. Mitt råd är att kasta sig ur sängen så fort klockan ringer, så vaknar man ju till efter typ 20 minuter. Att snoza eller ligga kvar och tänka på hur gärna man skulle vilja sova vidare är bara att dra ut på plågan. Just do it.
Ska strax lägga mig. Somnar jag vid 22 får jag ju nästan 8 timmars sömn.
Det där med att vara morgon- eller kvällsmänniska tycks vara rätt biologiskt och inget man kan "ändra". Däremot kan man ju skaffa sig vanor som underlättar så där är du rätt ute.
Jag vänjer mig aldrig helt heller. Ett tips är att ladda kaffekokaren (om man nu gillar kaffe) så att det bara är att trycka på knappen. Då är kaffet klart när man gjort sin morgontoalett och genast känns det lite bättre. Som någon skrev; snooza inte. Det ger kroppen falska förhoppningar (min i alla fall) och det blir ännu värre att gå upp.
Grattis till jobbet!
Jag har för det mesta varit en morgonmänniska, med undantag för vissa perioder. Men jag tror att det handlar mkt om rutiner och även den mentala inställningen. Det har faktiskt funkat för mig när jag har tvingat mig upp på vintern kl 05:00 för att ta mig till gymmet eller gå en långpromenad, trots mörker och minusgrader. Det bästa som finns då är ju att bara ligga kvar i sängen, spec när man inte "måste" gå upp. Men för mig har det funkat att försöka att inte tänka på hur jobbigt det är och hur trött man är. Fokusera ist på vad dagen kommer bjuda på, vilka människor du ska träffa eller nåt i den stilen. Helt enkelt det som gör dig glad :) Då är det faktiskt lättare att komma upp. Det är ju dessutom enfördel att etablera de rutinerna nu medan det fortfarande blir ljust tidigt, då är det ju i regel något lättare att piggna till på morgonen. Så ja, jag tror absolut det går, med vilja och rätt inställning :)
Du kan duscha på kvällen så spar du tid 
Det ändrade sig av sig självt sakta men säkert efter 30+, mot min vilja :)
Köpte förresten en sån där lampa som ska lysa upp hela rummet och kvittra, till min man. Dock har vi inte kunnat provköra den ordentligt ännu eftersom det ju varit sommar... Men den kan nog bli till god hjälp för oss och kanske är värd ett försök för andra?