Pojkar mindre värda än flickor?

Vi har tre pojkar . Och fler barn blir det inte. Upplever också att folk tycker lite synd om oss som inte har någon flicka. Inte för att det är fel med pojkar utan just det där med att man "ska" ha en av varje.

Kan det kanske bero på att kvinnor, som någon tidigare kommenterat, gärna vill följa ett barn som har samma utveckling könsmässigt som man själv....att kunna bli mormor; i kombination med att kvinnor (har inget statistiskt underlag på detta bara något jag tror) är mer drivande när det gäller att vilja skaffa barn, framför allt fler barn när man passerat två? 

Varför så drastisk?! Att vara den drivande parten (oavsett företag) innebär ju inte att man tjatar sig till något mot någon annans vilja - jösses vilka växlar du drar! 

Vi har som sagt tre barn. För mig är det totalt likgiltigt om vi får flickor eller pojkar. Jag har önskat mig friska BARN. Mina barns pappa har önskat alla våra tre barn lika mycket som jag, men det har varit jag som tagit upp frågan. Vi hade inte haft ett tredje barn om jag inte frågat honom om han ville ha ytterligare ett barn. Jag drev ingen övertalningskampanj, utan ställde en enkel fråga utan några som helst krav som han ville fundera över och sedan sa han en vecka senare att han också gärna ville ha ett tredje barn. Jag vet dock med största säkerhet att han inte hade drivit frågan själv.

Känner inte alls igen det du pratar om - varken själv eller från min omgivning. Men ja, jag tror faktiskt om man skulle göra en studie att just FÖRSTA INITIATIVET till barn oftare tas av kvinnor. Därmed verkligen inte sagt att männen inte vill ha barn eller önskar dem mindre. Konstig slutsats.

 

Du är ju för rolig. Antingen missförstår du medvetet eller omedvetet (hoppas på det förra, även om jag inte förstår vitsen). Hur blir människor vanligtvis i totalt samförstånd? I hur många förhållanden slutar ena parten med preventivmedel utan att man på ett eller annat sätt talat med sin partner om det innan och vad det i så fall kan få för konsekvenser och hur man ställer sig till det? Få människor - med undantag av dig då antar jag och dina bekanta - har från det att de blivit fertila varit helt på det klara med hur många barn exakt de tänker skaffa i livet, vara tankeläsare själva och dessutom ha turen att hitta en partner som också är det. Tre var verkligen ingenting jag hade en tanke på för 5 år sedan. I de flesta relationer så pratar man med varandra och undrar hur den andra ställer sig till olika saker och man kan hör och häpna ändra uppfattning. "Tråna och be" . Min sambo var den som tog första initiativet vad gäller att skaffa hus i vår relation. Han har varken trånat eller bett han heller, men han har lustigt nog undrat hur jag ställer mig till det hela. HEMSKT! "Bara blivit gravida", säger du. Obefläckad avelse, klantigt misstag, eller kanske något de pratat med sin respektive om och faktisk tänkt till kring? Jag föredrar det sistnämnda.

Vi har haft turen att ha haft lätt att bli gravida, men kön känns så totalt irrelevant. Vi har alltid väntat BARN och är föräldrar till tre underbara BARN, som i vårt fall råkar vara pojkar. Vi har aldrig varit intresserade av att ta reda på kön under graviditeterna heller. Jag har bara varit - och är - så lycklig över att de stannat kvar hela graviditeten, kommit ut komplikationsfritt och varit friska.......pojke, flicka? Who cares? .